---

 

Jag kunde se på Elsa att det var något hon tänkte på, bara det att jag inte hade någon aning om vad.

 

"Hej älskling!" ropade mamma ifrån köket.

"Hej" sa jag medans jag gick in i köket och satte mig på en stol som stod inskuten mot köksbordet.

"Så vad gjorde du och Elsa då?" frågade hon och blinkade med sit högra öga.

"Vi gick till Alex och voldgästade och åt hos honom" svarade jag.

"Kan du inte ringa nästa gång? Jag gör ju isåfall för mycket mat så att det blir massor av rester över som ingen vill ha!" sa mamma.

"Plus att jag får sitta och äta helt själv..." sa hon lite dystert.

"Okej" sa jag med en suck och reste mig upp från stolen.

"Kan du inte bjuda  hit Elsa på middag någon dag så får jag lära känna henne lite bättre, jag har ju vara träffat henne några gånger och om hon nu är din flickvän måste jag lära känna henne!" sa mamma.

"Ja det ska jag göra!" sa jag och gick in på mitt rum.

"Hej Romo!" sa jag och tog upp min stora vita katt i knät och han hoppade genast ner till marken igen.

 

"Austin kan inte du gå ut med Angel?" frågade mamma vid nio tiden.

"Visst!" sa jag och tog och satte på Angel sitt koppel och stängde dörren efter mig.

Jag hade tänkt att jag skulle kunna gå till Elsa på vägen och fråga om hon ville göra något imorgon. Så skulle hon också kunna ära hos mig. Som mamma ville...

 

När jag kommit till hennes dörr plingade jag på och det röjde cirka tio sekunder innan Elsas lillebror Jesper stod och glodde på mig.

"ELSA! AUSTIN ÄR HÄR!" skrek han och Elsa kom ner för trappen.

"Hej" sa Elsa och tittade på Jesper med en menande blick.

"Ska ni pussas nu?" frågade han och tittade på Elsa. När han sa det kännde jag att jag börjae le som att jag skulle börja skratta.

"Hej då JESPER!" sa hon och puttade iväg honom och han gick där ifrån.

"Scharmig lillebror du har!" sa jag och log mot henne.

"Ja visst är han!" sa hon ironiskt.

"Men varför har du kommit hit vid denhär tiden?" frågade Elsa, jag hade nästan gömt bort varför jag kommit.

"Eh... jag behövde gå ut med Angel..." sa jag och tittade ner på hunden som satt otåligt och ville nog helst gå hem.

"...Och jag tänkte att jag kunde gå till dig och fråga och du vill göra något imorgon efter skolan" fotsatte jag och log mot henne.

"Ja skälvklart!" sa honoch det fick mitt leende att bli änu större än vad det redan var.

"Men jag måste nog gå för annars kommer Angel bli irriterad på mig"

"Okej hejdå Austin!" sa hon och kysste mig och jag besvarade kyssen.

"Hejdå Elsa!" sa jag innan hon stängde dörren.

Hur kär får man bli igentligen?

 

Efter att Austin gått känne jag mig genast lite gladare, jag skulle få träffa honom imorgon igen! Som alltid...

 

"Shoo vad händer jao?" sa jag till Alex som kom gående mot busshållplatsen där jag stod och väntade.

"Nothin' bree du då?" frågade Alex och jag började skratta åt vårt sätt att prata med varan.

"Nää inget typ väntar p åatt du och Osten ska komma fast nu när du är här väntar jag vara på att Osten ska komma!" sa jag och Alex tittade konstigt på mig.

"Vafan? Kallar du min polare för Ostenva?" sa han och slog sig två gånger över bröstet samtidigt som han gick närmare mig.

"Jepp jag kallar "MIN" pojkvän för Osten!" sa Jag och puttade Alex ifrån mig och han råkade stöta till en tant som tittade riktigt surt på Alex.

"Förlåt det var inte meningen" sa Alex och gick mot mig.

"Nödvändigt!" sa Alex och jag började skratta åt honom.

"BUU!" sa Austin som tydligen sod bakom mig och Austin och jag flämtade till.

"Vad håller du på med din störda mupp?" frågade jag jag Austin som bara stod och log sitt underbara leede.

"Är jag störd nu också?!" frågade Austin och gjorde en ledsen min.

"Nää det är du inte!" sa jag och pussade honom på kinden.

"Asså ni får värkligen sluta dräggla över varan 24/7!" sa Alex och bara för att retas kysste Austin mig och jag besvarade den underbara kyssen.

"Mehehe" sa jag med en onskefull röst.

"Bussen kommer!" sa jag lyckligt och killarna tittade undligt på mig.

"Sen när bev du glad över att gå till skolan?" frågade Alex. Asså jag hade ju faktiskt en andledning till att vara lycklig för efter skolan skulle jag ju vara med Austin, det gjorde mig alltid glad.

"Sen ni började bete er normalt! Alltså jag har inte blivit glad över att gå till skolan! Nu mina små retarded friends ska vi gå på bussen! Ni kommer by the way ALDRIG bi normala!" sa jag och gick på bussen.