Jag kännde att om jag inte sa till Elsa att jag skulle flyta till Miami imorgon så skulle jag få så mycket skuldkänslor att jag knappt skulle klara att leva, jag älskade henne faktiskt fortfarande något oändligt men jag fick behärska mig och stanna som bästa vänner.

 

Jag knackade på dörren och tog ett steg tillbaka så att jag inte skulle få dörren rakt i ansiktet om personen skulle öppna dörren lite för fastigt.

Dörren öppnas... Och där står hon!

"Hej! Vad gör du här?" sa Elsa lika glatt som vanligt och kramade om mig, jag kramade lite halvhjärtat tillbaka och hon synade det direkt.

"Har det hänt något?" sa hon allvarligt och tittade på mig. 

"Kan vi ta det där inne?" frågade jag och hon tog ett steg åt sidan för att låta mig komma innan för dörren.

Jag kunde höra att hon inte var ensam hemme, hon hade väll hela bandet på besök antog jag.

 

"I have to talk with Austin 'bout some things!" ropade Elsa och sen gick vi upp på hennes rum.

 

"Så vad har hänt?" frågade hon igen medans hon satte sig ner på sin säng tittade på mig som gjorde lika dant.

"Eh... Asså... Jag har blivigt signad av ett skivbolag i USA..." var det ända jag fick fram och jag kunde se på hennes min att hon blev glad men sammtidigt fndersam.

"Men det är ju fantastiskt Austin!" sa hon och kramade om mig.

"Mm... men... Eh... Jag måste... flytta...." nu såg jag i hennes ögon att hon inte blev lika glad som när hon fick höra andra nyheten.

"Jaha, var?" frågade hon.

"Usa..." mummlade jag tyst fram.

"VA?!" sa hon och det fick mig att hoppa till.

"Nej! Hur? NEJ! Du kan inte lämna mig här... själv... Typ." sa hon och det började bildas tårar i hennes ögon men hon försökte hålla tillbaka dem.

Jag öppnade min famn och kramade om henne.

"Du kommer inte vara själv! Du kommer ha Julia och Alex och Elin och..." jag tog ett nytt andetag oh förtsatte meningen "...Harry".

"Mm, men det blir inte samma sak utan dig! Jag kommer sakna dig! Jätte mycket! Men du får lova att jag får komma och hälsa på va!?" sa hon och tittade på mig medan hon kramade om mig.

"Anytime! Du är alltid välkommen!" sa jag och kramde om henne ännu hårdare.

"Och du får också lova att inte total igrorera mig när du blivit känd!" sa hon och då började jag skratta.

"Jag kommer ignorera dig totalt!" sa jag hårt fast på skoj och vi började skratta ännu mer.

 

"Men jag antar att det här är det sista farväl på mycket lång tid framöver då!" sa hon och kramade om mig.

"Det är inget 'farväl' det är ett 'Vi syns snart igen' och det kommer vi definitivt göra!" sa jag och pussade henne på pannan som alltid innan vi sa hejdå, och jag begav mig hem för att packa ner det sista och sen bege mig till Alex för att säga hejdå till honom med.

 

"I have to talk with Austin 'bout some things!" ropade Elsa från hallen och jag tittade på Julia.

"Stop worry so much! They are just friends, best friends and I guess it was something they really had to talk out about" sa Julia och log ett litet leende mot mig.

Jag hade fortfarande känslan att hon hade känslor för honom, men om jag skulle fråga henne så var väll vårt förhållande verkligen ÖVER! så jag skippar nog att fråga henne.

 

Efter en ganska lång stund kom Elsa ner igen och hon sa hejdå till Austin, jag hade ju inte en anig om vad de sa men, men.

Elsa kom tillbaka till soffan och satte sig i mitt knä och jag såg hur en tår rann längs hennes kind.

"What have he done?!" frågade jag oroligt Elsa.

"Austin have got signed by a record company and he's leaving tomorrow to Miami to focus on his career... So I won't see him in a while... I'm gonna miss him!" sa hon och jag nickade och torkade bort tåren som började torka på hennes kind.

"Sure you will he's your best friend!" sa jag och hon nickade och vände sig om så att hon kunde krama om mig. Vi tittade varan i ögonom och jag kysste hennes läppar. Gud var underbart det är att vara kär!

Ett styng av oro flög igenom kroppen men jag trängde bort det. Det fanns ingen andledning att inte lita på Elsa.

 

Harry hade armarna runt mig och jag lutade mig mot honom. Jag kunde inte sluta tänka på att Austin skulle flytta till USA, det var helt otroligt. Det var kul att han skulle bli signerad men jag skulle inte kunna träffa honom längre och det gjorde ont i hjärtat även om mina känslor för honom inte var de samma som de var för Harry. Harry, han var mitt allt. Ja, nästan. Jag älskade honom. Jag älskade Austin också men inte på samma sätt, han var som min bror. Fast min bror var sjukt jobbig... Men Det var definitivt inte Austin! Han var bara helt underbar!

 

Jag vände på huvudet för att titta på Harry. Han såg ut att tänka på något.

"What are you thinking about?" frågade jag nyfiket.

"Nothing Love. Nothing." sa han med ett leende och kysste mig.

---

 

Jag ska försöka men det är bara så att jag har sjukt mycker i skolan just nu!

 

Jag måste läas ut en bok på 300 sidor till på måndag(Är på sida 39) och jag ska ha gjort en lång SO uppgift tills på måndag oxå! Jag kommer antagligen att dö! 

men sånt är livet /:

 

Men som sagt jag ska försöka!

 

 

 

Elsa och Austin gick upp på scenen och jag smög min arm runt Nialls midja. Han log mot mig och la armen runt mina axlar. Utan att kunna välja själv, log jag tillbaka. Elsa såg nervös ut, men jag kunde förstå henne, jag skulle svimma av.

Harry stod bredvid mig, han såg också nervös ut. Jag kunde förstå honom också, men jag visste att min plan skulle fungera. 

 

De sjöng klart och jag lämnade Nialls sida och sprang bort till henne. Jag kramade om henne och stod med henne de fem minuter det tog innan det var hennes tur igen. Hon gick upp på scenen och jag gick åter bort till Niall och de andra killarna utan en ge Austin en blick. Jag visste att jag var taskig, men jag brydde mig inte så jätte mycket. Han hade tagit min bästa vän ifrån mig i nästan två månader.

Harry gav mig ett snabbt, nervöst leende innan han gick bort mot scenen. Elsa började sjunga och jag lutade mig mot Niall. Han pussade mig på pannan.

Min blick flyttades mellan Harry, som stod nedanför scenen och Elsa som stod på den. Så började Harry äntligen sjunga och gick upp på scenen. Elsa hoppade till, vände sig mot honom. När låten var slut kramade de om varandra och jag log stort för mig själv.

"You make it!" jublade killarna runt mig. Niall log stort mot mig och böjde sig ner för att kyssa mig. Jag kysste honom tillbaka, log mot hans läppar. Jag kunde höra i alla fall en kamera, men jag ville inte veta om det var riktad mot oss eller inte, jag kunde inte bry mig mindre.

Vi alla gick tillsammans bort mot Elsa och Harry. Harry kom bort till oss medan Elsa och Austin gick bort en bit för att prata. Jag var glad att deras förhållande var över, men även och jag aldrig skulle erkänna det, gjorde det ont i hjärtat när jag såg Austin och Elsa krama om varandra och jag såg en ensam tår som trillade ner från Austins kind.

Jag såg att Harry tittade på dem. Jag la handen på hans axel.
"Don't worry" sa jag och han nickade, gav mig ett leende. Jag hade fortfarande armen runt Nialls midja, och hans arm låg runt min.

 

Elin, jag och Elsa gick tillsammans ut genom dörren, ut i solen. Borta på parkeringen stod det tre underbara killar, Zayn, Harry och han. Den mest underbara killen jag någonsin träffat, jag någonsin sett. Det var helt otroligt hur mycket jag älskade honom. Jag längde på steget och kastade mig runt halsen på honom. Han lyfte upp mig, snurrade ett varv med sina läppar mot mina. Han satte ner mig och såg ner i mina ögon. Hans armar låg runt min midja och jag hade mina runt hans hals. Ett stort leende prydde mina läppar. Han böjde sig ner och kysste mig en gång till.

"What do you want to do today?" sa Niall men hans blick låg i mina ögon som om han bara frågade mig även om frågan var riktad mot alla.
"We can go home to me?" föreslog Elsa. Motvilligt lämnade min blick Niall och gick över till Elsa istället. Niall smög in sin arm runt min midja och pussade mig på tinningen. Jag la armen runt hans midja också och lutade huvudet lätt mot hans axel.

"I love you." andades han i mitt öra. Hans andedräckt kittlade mig och jag rös till.
"I love you more." viskade jag tillbaka.
"I love you the most." envisades han med ett retsamt leende.

"Julia? Niall?" Vi ryckte till och jag rodnade lite. Jag kunde inte låta bli att fnissa lite och de andra flinade mot oss.

"So are we going home to me or not?" sa Elsa med armen runt Harry. Jag tittade snabbt på Niall och nickade sedan mot Elsa.

"Sure." Elin och Zayn nickade de också och så hoppade vi in i bilen. Harry körde, Elsa satt bredvid honom.

"It's only three seats here." sa jag lite försiktigt. I can take the bus if..."

"No, come here love." sa Niall och tog tag i min midja. Han drog ner mig i sitt knä och knäppte säkerhetsbältet. Jag himlade med ögonen men lutade mig tillbaka i hans knä.

 

Elsa låste upp dörren och vi andra klev in. Jag tramapde av mig mina skor och gick in, jag kände mig som hemma. Elin och killarna, som inte varit här alls, eller så mycket tidigare, var lite mer försiktiga. Niall ställde sig bakom mig med sina armar runt mig och jag la mina hände på hans.

"Värst vad ni va gossiga idag då." flinade Elsa. Jag kunde inte låta bli att skratta åt att hon använt ordet 'gossiga.' Killarna tittade frågande på oss och det gjorde att vi alla tre skrattade lite till.

"Guys, Elsas room are in there, you should see it!" sa jag och flinade mot Elsa. Hon blängde lite på mig och rusade efter Harry som var påväg in i rummet. Zayn och Elin gick hand i hand in genom dörren och jag och Niall kom strax efter.

Harry, Zayn och Niall tittade upp på den stora väggen med afficher på dem själva. Harry tittade mest på den jättestora affichen på honom som hängde över väggen. Niall ställde sig åter bakom mig med armarna runt mig och lutade hakan mot mitt huvud.

"Why don't you have such a big poster on me too?" sa Zayn med ett retsamt flin.

"Like I said, she never got over you. That's why she saved the poster on you." sa jag och log ett litet leende mot Harry. Niall pussade mig på kinden.

"I'm hungry." sa Elin. Zayn lutade sig mot henne och kysste henne. Det var nog första gången jag såg de kyssas framför någon annan. Ett 'aaaw' slapp ur mina läppar och jag kunde se Elin leende.

"Then we go and eat something!" sa Elsa och med Harrys hand i sin drog hon ut honom ur rummet. Elin skuttade efter med en skrattandes Zayn efter henne.

Jag tittade upp på Niall, in i hans klarblåa ögon och log mot honom. Det är helt sjukt att det kan hända så mycket under ett par månader. Han lutade sig ner mot mig och satte sina underbara mjuka läppar mot mina. Jag la händerna runt hans nacke och han satte sina på mina höfter. Jag kände värmen från hans hud mellan lagren av kläder.

"Julia?" ropade Elsa och dörren öppnades. Vi avslutade kyssen och med röda kinder tittade jag på Elsa.

"Sorry..." mumlade hon och gick ut. Jag och Niall tittade på varandra och skrattade. Så gick vi ut till de andra som satt runt matbordet. Elsa var röd om kinderna och tittade ner i sin varma choklad. Harry tittade på henne och sedan på oss. Jag gick bort till en tom plats och satte mig ner med Elin på min ena sida och Niall på den andra.

"Huh? Is it only me that don't get anything?" sa Harry förvirrat. Jag rodnade lite, kunde inte låta bli att le ner i koppen. Niall pussade mig på kinden och jag tittade på honom. Den otroligt vackra pojken, den underbara pojken. Och han var min.

---

      

 När jag kom till "Hey baby tell me something baby..." tog jag och tittade på Elsa hela tiden, jag hade aldrig sagt att låten var om henne, men jag såg att hon rodnade när jag tittade på henne.

 

När låten var slut gick jag av scenen och Elsa och Alex kom fram till mig.

"Du var så bra bro!" sa Alex och sen tittade jag på Elsa som tittade ner på sina händer och det såg ut som att hon mest av allt i hela världen inte ville titta på mig.

Jag gav Alex en menande blick och Alex förstod och han gick därifrån.

 

Jag tittade på Elsa som tvekade mellan att titta på mig eller inte, hon värkade bestämmt sig för att titta på mig efter en liten stund.

 

"Jag... Eh... förlåt!" stammade Elsa fram mellan snyfftningarna som gjorde det svårt att prata.

Jag tog tag i hennes händer och hon tittade på mig.

"Du... jag ser på dig att du är lyckligare med honom än med mig... men han är ju trotts allt känd och din största idol typ..." nu hade hon tårar som rann ner för hennes lite smått rosiga kinder, men hon lät dom bara vara.

"Det är inte sant! Jag älskar dig mer än någonting annat men Harry är liksom... Jag älskar honom lika mycket! Och det känns liksom mycket mer rätt att va med honom, medans jag gjorde något riktigt fel mot dig, jag imbillade mig att jag älskade dig mer än en vän, men jag hade nog fel jag älskar dig som min bästaste bäste vän!" sa hon och nu kunde hon knappt stå, hon grät så mycket. jag släppte hennes händer och kramade om henne, jag vet inte änns hur länge. Jag såg hur Harry kom och jag tittade på honom, jag gav mig ett litet tacksamt men ändå ett "Sorry det var inte menigen" leende, Elsa såg inte att han kom för hon stod med ryggen emot honom, det kändes på något sätt så fel att stå och krama en tjej jag värkligen älskar och sammtidigt se personen hon värkligen älskar framför sig.

Julia kom precis sammtidigt och fick syn på mig och Elsa stå där, hon viskade något i Harrys öra och sen gick dom tillbaka där de kom från.

"Vill du veta en sak?" frågade Jag Elsa och hon nickade och tittade upp så att hon kunde se mig i ögonen.

"Say somethin' skrev jag när vi precis träffats och jag så sjukt gärna ville att du skulle säga något om vad du kände..." sa jag och Elsa tittade på mig med sina tårfyllda ögon som nästan fick mig att börja gråta. Jag kännde hur en klump började växa i halsen medans jag pratade men jag lyckades svälja den.

Hon hade sitt huvud mot mitt bröst/Axel och jag pussade henne på pannan som jag alltid gjorde.

"Den var väldigt bra! Jag gillar den jätte mycket!" sa hon medans hon lutade sig mot mig.

 

Alla hade lämnat plattan och showen var över, jag hade nu gått hem till Alex undertystnad, jag viste mycket väl att Alex hade mer än tusen frågor men värkade inte villja fråga något.

 

När vi kom innan för hans dörr och kommit in på Alex rum brast det.

"Hur fan!?" frågade jag medans tårarna bara rann.

Alex satte sig ner på sin säng bevid mig där jag låg med huvudet ner borrat i hans täcke.

Vi satt där tysta en stund ända tills min mobil började ringa.

"Hallå?" 

"Hejsan jag heter John och jag kommer från Chase/Universal Republic, är det Austin jag talar med?" frågade en mansröst.

"Ja hurså?"

"Du var med på talangjackten på platan tidigare idag, eller hur?" frågade han igen.

"Mm"

"Jo det är så att jag skulle vilja att dukom till mitt kontor i USA för att kanske bli signad av oss och få ett skivkontrakt" sa han sedan, jag blev helt stumm.

"Okej, asså jag bor här med mig mamma och jag måste prata med henne. Jag vet inte om jag får åka för jag har inte råd med en så dyr resa, men ja! Självklart att jag vill det!" jag bara babblade, jag var helt överlycklig!

"Ta det lugnt! Vi fixar hela resan, men du kommer, om du blir signad blir du nog tvungen att bo i USA, för att kunna jobba med din karriär!" sa han och nu blev jag ännu mer paff.

"Men jag ska prata med min mamma om det, kan jag ringa tillbaka till dethär nummret?" frågade jag och han sa att det gick bra att ringa när som helst. Jag sprang hem och frågade mamma som bara stod och fattade inte riktigt vad jag sa. men efter att jag förklarat började hon hoppa runt precis som jag.

 

Jag sprang hem till Elsa för att berätta men när jag stod på andra sidan av vägen såg jag det jag inte ville se. Hon stod där och kysste honom, hon KYSSTE honom, Harry!

 

Jag sprang fort hem igen och började packa. Om hon skulle göra på det viset så får hon skita i det då!

 

Allt gick så fort och nu satt jag på ett plan med mamma och jag var påväg till USA för att bli signad av ett skivbolag, jag kännde mig lite skylldig för att inte sagt något till Elsa, men jag försökte tänka på annat och det gick ju sissådär...

 

"And then just sign there too" jag skrev på pappret som mannen räckte mig.

"So wellcome to the crue!" sa mannen som faktiskt hette Gordon.

"Thank you!" sa jag och allihopa tog en bild tillsammans.

Nu skule jag bara tillbaka till Sverige, packa ner alla våra saker i bruna flytt lådor och sen åka tillbaka för att flytta till miami!

 

 

 

 

 

---

 

 

I can honestly say
You've been on my mind
Since I woke up today
I look at your photograph all the time
These memories come back to life
And I don't mind

I remember when we kissed
I still feel it on my lips
The time that you danced with me
With no music playing
I remember the simple things
I remember till I cry
But the one thing I wish I'd forget
The memory I wanna forget
Is goodbye

I woke up this morning
And played our song
And through my tears I sang along
I picked up the phone and then
Put it down
'cause I know I'm wasting my time
And I don't mind

I remember when we kissed
I still feel it on my lips
The time that you danced with me
With no music playing
I remember the simple things
I remember till I cry
But the one thing I wish I'd forget
The memory I wanna forget

Suddenly my cell phone's blowing up
With your ring tone
I hesitate but answer it anyway
You sound so alone
And I'm surprised to hear you say

 

Harry:
You remember when we kissed
You still feel it on your lips
The time that you danced with me
With no music playing
You remember the simple things
We talk till we cry
You said that your biggest regret
The one thing you wish I'd forget
Is saying goodbye

Saying goodbye
Oh, Goodbye

 

Alla började skrika och Elsa bara stod där med öppen mun och det såg ut som att hon skulle börja gråta vilken sekund som hälst.

"I'm so sorry for that I've done and..." mer han jag inte säga förens vi var så nära varan att jag kunde höra hennes hjärta slå, hon kramade om mmig och jag lade armarna runt hennes kropp, Gud vad jag hade saknat henne!

"It's okay I just don't want you to leave!" sa hon och jag kände något blött och jag kollade ner på henne och såg att hon grät, jag torkade bort tårarna från hennes kinder och sen kom jag på att vi fortsarande stod på scenen och tjejer samlades runt oss men de verkade förstå att det inte var läge just nu, så de backade undan lite.

"I've missed you so fucking much!" sa hon och tittade upp på mig.

"Not one those words young lady!" sa jag och vi började skratta.

Jag har saknat henne så sjukt jäkla mycket!

---

 

 

 

   

 

 

Pip. Pip. Pip. Jag stänger av klockan och öppnar sakta ögonen. Klockan är halv 7, fredags morgon. Jag hatar att gå upp tidigt. Det ända bra med hela dagen är att det är helg imorgon och att jag har fotbollsmatch efter skolan.

Jag slänger benen över sängkanten och kliver upp på vingliga ben. Jag gick bort till garderoben och plockar fram första bästa kläderna. Ett par jeans, ett linne och en tjocktröja. Precis som vanligt.

Jag ställde mig framför spegeln och granskade mig själv. Jag kunde inte direkt säga att jag var nöjd med mitt utseende, men vad kunde jag göra.

Men en suck gick jag in i badrummet för att borsta håret och sminka mig. Jag drog hårborsten genom håret ett par gånger och sedan drog jag på lite mascara och puder.

'Det duger' tänkte jag för mig själv.

 

Med skolväskan slängd över axeln gick jag med snabba steg till tunnelbanan. Skolan började om en halvtimme och det brukade ta tjugo minuter för mig. Men det skulle kunna hända något så jag ville ha gott om tid så jag kom i tid.

Med tolv minuter till godo kom jag till skolan. Den första jag såg var Elin, hon hade varit sjuk hela veckan.

"Elin!" tjöt jag genom korridoren och det var flera som vände på huvudet mot mig. Jag rusade bort till henne och gav henne en kram. Hon skrattade åt mig.

Hennes mobil plingade till ovanpå skåpen och jag tog den.

"Hey, den är min!" tjöt hon och hoppade på mig när jag låste upp den. Smset var från Zayn.

"Uuh, Zayyyyn!" retades jag och öppnade det. Hon kastade sig åter efter mobilen men jag hann läsa smset.

"Åh, va gulligt!" tjuter jag och Elin ger upp kampen mot mig. Hon ler lite, rodnar.
"Är ni ihop?"

"Mmh, asså, typ, nej, jaa..." svamlar Elin med röda kinder.

"Jag tar det som ett ja!" Jag kramar om henne igen innan vi båda går bort till mitt skåp istället.

"Tänk vad Niall och Zayn har bra smak med tjejer." säger jag när jag plockar ut böckerna ur mitt skåp. Elin skrattar lite och håller med.

"Hej." hör jag Elsa säga.

"Hej!" svarar jag glatt och kramar om min bästa vän. Elin tittar konstigt på oss innan hon börjar skratta. Jag hakar på utan att veta vad som är så roligt, skrattet bara bubblar ur mig.

"Jag har verkligen missat mycket." flinar Elin när vi alla tre går mot matte-salen.

"Vi också, tydligen!" flinar jag tillbaka och nickar menande när hennes mobil plingar igen.

"Vad?" undrar Elsa nyfiket.

"Elin och Zayn är ihop nu." flinar jag som svar. Elsa höjde på ögonbrynen och tittade glatt överaskat på Elin som rodnade lite.

"Ni ska visst vara väldigt konstiga idag!" försvarar sig Elin och utan andledning börjar jag skratta. Skrattet bara bubblar upp ur mig och både Elsa och Elin börjar också skratta. Tillsammans går vi bort till våra platser och försöker lugna ner oss innan lektionen börjar, utan mycket resultat. Resten av eleverna i salen stirrar på oss, utan att vi bryr oss. Vi bara älskar dagen och lever för den.

 

 Jag gick på tåget och möttes av ett par viskningar från ett par tjejer längre bort. Jag tänkte att det antagligen inte gällde mig och satte mig ner på en plast bredvid en dam.

Jag drog upp mobilen och skickade iväg ett sms till Niall.

"Eeh, är du Julia?" hörde jag en nervös, ljus, flickröst säga intill mig. Jag lyfte blicken från mobilen och tittade förvånat på henne.

"Em, ja. Känner jag dig?" sa jag förvirrat. Hennes kinder blev lite röda.

"Nej, eller... Alltså, du är väl ihop med Niall från One Direction?" Då började det klarna lite för mig. Jag log mot henne.

"Ja."

"Kan jag få ta en bild med dig?" undrade hon blygt. Jag höll på att tappa hakan och börja garva på samma gång.

"Visst!" sa jag, så lugnt jag kunde. Hon lyste upp och hennes två kompisar kom också fram. Jag tog en bild med de alla tre och kramade om dem.

"Jag förstår verkligen att Niall valde dig! Du är jätte vacker! Kan du säga till Niall att han är en av mina stora insperationer?" sa en av dem. Jag rodnade lite.

"Absolut!"

 

"It was unbelivable!" sa jag till Niall. Hans blonda hårlåg perfekt som vanligt och han skrattade åt min upphetsning. Så fort jag kommit hem hade jag ringt upp Niall och han hade sagt att vi kunde skypea.

"You better get use to it, your famous now!" flinade han. Jag blev plötsligt allvarlig.
"But..." började jag försiktigt. Han såg lite fudersamt på mig.

"What?"

"Just that... You don't think that I'm together with you because of the fame, right?" Han log lite mot mig.

"No!" Jag log tillbaka.

"I love you!"

"I love you too!" svarade han.

---

 

"Aw, is that a smile?"

 

Jag gick närmare Alex och Austin, de var fortfarande mina bästa vänner, inklusive Julia nu då, och det skulle bara bli sjukt konstigt om jag ignorerade Austin.

"Hej" sa jag blygt och vågade inte riktigt tittade på någon av dem. Båda två var ju ungefär som mina borsor så varför vara blyg?

"Hej" hörde jag Alex säga och kramade om mig. Gud vad jag älskade honom, jag älskade honom som en bror och vad som än händer skulle han ställa upp för mig och det viste jag.

Austin stod lite lonley bevid och såg allmänt nere ut.

"Vänta" viskade jag tyst till Alex och sen gick jag ur hans gräpp jag gick fram till Austin och kramade om honom, fast inte på ett kärleksfullt sätt.

"Jag hoppas att du vet att det ända jag vill är att vi ska vara bästa vänner och umgås precis som förr bara inte pojkvän, flickvän delen" sa jag tyst och han kramade om mig, jag kände hur hela jag fick rysnigar igenom hela kroppen.

"Det vill jag med!" sa Austin och jag lade mitt huvud på hans axel och blundade.

"Vad ska ni göra efter skolan?" frågade Alex mitt i den härliga stunden.

"Inget" sa jag och Austin i mun på varan.

"Så ska vi dra hem till mig och spela TVspel?" frågade han, jag och Austin nickade och vi började gå till matte lektionen.

 

Jag satt med mobilen i handen stirrade på den svarta skärmen. Inget hände. Jag tryckte på mittenknappen och mobilen började lysa.

Jag gick in på mina kontakter och skrollade mer till Elsa<3<3<3 och tryckte på kontakten. Det var e bild på Elsa när hon gjorde en larvigt gullig min på. Under var det två nummer, det första gick till hennes mobil och det andra var hem till henne.

Jag tryckte på det första numret men lade på innan en signal hade gått fram, Harry vafan?! Va inte en liten fegis! 

Jag tryckte på numret till hennes mobil igen, jag hade på dolt så att ingen kunde se vem det va som ringde.

"Hej det är Elsa" sa hon, bara av att höra hennes röst gjorde mig knäsvag.

"Hallå? Är det någon där?" hörde jag henne säga, jag förstod ju inte vad hon sa.

"HAHA jätte kul!" sa hon och sen lade hon på. Jag ville bara skrika "No don't hang up!" men jag kunde inte, jag var som helt stumm.

 

"Where have you been?" frågade Louis när jag kom in i studion igen.

"Just went out to took a breath" sa jag och han tittade fundersamt på mig men värkade inte märka av min lögn.

"Guys go home and pack, we are going to spain tomorrow and then Sweden" sa Paul och jag kände ett pirr i magen, Sverige= Elsa!

 

"YES!" sa Alex RIKTIGT högt när han van över mig på cod.

"Inte rättvist!" sa jag och gjorde en ledsen min, Elsa bara skrattade åt mig.

"Nemen stackare! Kom så ska du få en kram as tant Elsa" sa hon med en barnslig röst och eftersom att vi satt brevid varan på lutande vi oss bara mot varan och hon lade sina armar runt mig medans la lutade mig på henne.

Jag gjorde ett litet anfall och utan att hon var förbered låg hon där på golvet med mig över sig och jag höll fast hennes hansleder över hennes huvud.

Vi tittade på varan och det värkade som att vi båda tänkte på samma sak. Den gången då jag och Elsa brottades i min säng hemma och när mamma kom in och sa att maten är klar.

"Jag är så glad över att ha dig som min bästaste bäste vän!" sa Jag och lade mig brevid henne på golver och vi tittade på varan med varsitt leende på läpparna.

"Vet du vad? Det är jag med" sa hon med en gled ton i rösten.

"MEH mig då?!" sa ALex surt och tittade på oss men vi bara skrattde åt honom över hur dum han såg ut.

 

11:11 började spelas, min låt som jag spelat in med min studiomikrofon som jag hade hemma, som jag fått av mamma av ingen vidare anledning. Jag hade givit Elsa ett USB med låten på och hon hade genast laddat ner den till sin mobil och suttit den som rington.

Hon fiskade upp mobilen från hennes ficka och svarade.

"Hej det är Elsa" Hon väntade en liten stund.

"Hallå? Är det någon där?"

"HAHA jätte kul!" sa hon irriterat och lade på luren.

"Vem var det?" frågade Alex som satt och var inne på datorn.

"Vet inte, antagligen någon skitunge som bus ringde eller något?!" sa hon och sen fortsatte vi att spela TVspel, Elsa var inte vidare bra men hon värkade lära sig efter några rundors spelande.

Vi spelade ända tills Alex mamma kom och sa till oss av vi var tvugna att gå hem, klockan var väll runt 21:30 och jag hade faktiskt några läxor som behövde vara klara tills imorgon.

 

Jag och Elsa satte på oss våra skor och jackor och sen gick vi ut i den lite småkyliga kvällen, det höll på att bli höst, och om bara några veckr så fyllde Elsa år, Jag och Alex hade en super plan på gång för hennes 14 års party som hon inte ens viste skulle vara, hon trode väll antagligen att jag, ALex och Julia skulle göra något men det var MYCKET större än så! Vi hade redan pratat med Elsas föreldrar och skickat ut inbjudningar, det skulle bli så kul!

 

 

"Julia?" hörde jag en välbekant röst säga bakom mig. Den var inte glad, men det var inte jag heller så det här skulle bli intressant.
"Ja?" svarade jag och vände mig mot Alex som stod bredvid mitt skåp. Jag smälde igen skåpluckan med kemiboken i handen. Han såg irriterad ut.

"Jag vet att du övertalade Elsa att göra slut med Austin."

"Jag gjorde vad? Hon gjorde vad?" sa jag förvånat.

"Du är bra på att spela." Han korsade armarna över bröstet. Jag gjorde det samma.

"Jag spelar inte, jag har inte pratat med Elsa sedan... ja, jag vet inte. Evigheter."

"Jag tror dig inte."

"Gör inte det då." fräste jag. "Jag har inte pratat med Elsa på evigheter och jag bryr mig inte ett skit om du tror mig eller inte." Så vände jag om och började gå med långa steg mot kemisalen.

Jag satte mig ner med en duns på min plats och stirrade frustrerat rakt framåt.

"Dålig dag?" flinade Ludvig bredvid mig. Jag nickade.
"Brätta för farbror Ludvig." sa han med tillgjord röst.

Jag kunde inte låta bli att skratta lite åt honom.
"Elsa och jag bråkar på grund av henne och hennes nu två ex." suckade jag. "Nu tror även hennes och hennes nyligaste ex bästa vän att det var jag som övertalade Elsa att göra slut med honom."

"Jobbigt... Men hur tänker du lösa det?" Jag satte armbågarna på bordet och la huvudet i händerna.

"Jag vet inte. Jag har ingen aning."

 

 

"Julia..?" hörde jag och fick en snabb flashback från morgonen. Men denna gång var det Elsa som stod vid mitt skåp.

"Du gjorde slut med Austin." sa jag tonlöst. "Varför?"

"Du har haft rätt hela tiden." mumlade hon. "Jag gjorde allt lite för förhastat. Förlåt för att jag satte dig i andra hand. Du är min bästa vän och jag borde ha varit där för dig som du var för mig. Speciellt när Harry och jag gjorde slut, jag skulle inte... Jag skulle varit där för dig när du och Niall gjorde slut." Hon grät nu och jag hade svårt att stå imot inpulsen att krama henne.

"Förlåt." När hon sa det kunde jag inte låta bli att gråta jag också.

"Du får mig att gråta också." tjöt jag medan jag kramade om henne. Jag hade verkligen saknat min bästa vän.

 

Vi gick arm i arm till matsalen. Vi gick förbi Ludvigs och hans polares bord och han visslade efter oss. Jag vände mig om och gjorde tummen upp mot honom.

 

"Hello?" ropade jag in i den tysta lägenheten. "Niall?" Dörren till badrummet öppnades och en blöt Niall, ändast iförd en handduk, komma ut.

"Yeah?"

"Aren't you done yet?" sa jag frågande. De andra killarna väntade i en limo nere på gatan, redo att åka till intervjun.

"Shouldn't we be done in an half of an hour?" undrade han lätt panikslaget.

Jag skakade på huvudet och han rusade in på sitt rum. Fem minuter senare kom han ut, fortfarande blöt i håret, men annars klar.

"Two minutes!" ropade han medan han rusade ut i badrummet.

"Ready!" sa han med en suck och drog på sig skorna. Han tog en jacka över armen och låste ytterdörren.

 

 

"So, last time you were home her in London, was long before. So where have you been?"

"This summer we were in Italya on vacation. And after that we were in Sweden to record our new album." svarade Louis med ett leende.

"And I saw this picure of you Niall, when you guys were in Sweden." En bild kom upp på tv-skärmen, en bild på mig och Julia när vi var ute på dejten. Vi var påväg in i bowlinghallen och jag har ena handen på hennes rygg. Jag kunde inte låta bli att le när jag såg bilden.

"Aw, is that a smile?"

"That's my girlfriend, Julia."

"Uuh, for how long?"

"We meet in Italya. So... Two month." Publiken aaaw:ade.

"And Harry, we saw this picture of you." Det var efter dansen, när Elsa hade dissat honom totalt.

"You look sad. What happned?"
"I had a bad day." ljög han. Intervjuaren verkade nöjd med svaret och gick vidare.

 

Vi gick av scenen och Liam dunkade mig i ryggen.

"Now it's official. You and Julia are out in public."

"Take it easy, what is it?" sa hon lugnande. Jag lugnade ner mig, hon hade alltså inte sett det än.

     

"Eh Austin?" sa jag frågande och knackade Austin föriktigt på axeln.

"Ja vad är det?" frågade han med sitt gulliga leende som kanske strax inte skulle vara kvar längre.

"Asså jag har tänkt lite och jag tror att det är bäst om vi bara är vänner, jag gillar dig jätte mycket och jag vet inte vad jag skulle göra utan dig, men jag behöver bara tänka på vad jag har gjort, du förkänar någon mycket sötare, snällare och en tjej som värkligen älskar dig för den du är!" Mina ögon började tåras och jag såg att hans fina leende började suddas ut.

"Så Julia hade alltså rätt!?" frågade han och tittade på mig med den mest sorgsna minen jag någonsin sätt.

"Va?! vad har hon sagt?!" frågade jag och kände hur jag började spänna mig.

"Att du trånade efter någon som kunde älska dig typ, efter att ditt ex varit otrogen mot dig" sa han och tittade mig i ögonen.

"Nej, det gör jag inte, jag bara blev kär i en kille jag inte skulle blivit kär i, du är min bästa vän! och jag älskar dig för att du finns och för att du är en av de mest fantastiska och begåvade personer jag någonsin träffat! snälla säg att du vill vara min vän!" det jag sa menade jag värkligen!

"Elsa... Du kommer alltid vara min vän oavsätt vad!" sa han och kramade om mig.

Jag log och kramade honom tillbaka även fast jag var riktigt riktigt ledsen för att jag och Austin gjort slut så kändes det bättre såhär, han är ju ändå fortfarande min bästa vän! hoppas jag...

 

"there are no words to describe how fucking much I miss her" sa jag och kännde hur en tår rann ner för min kind. Jag låg i min säg och bara tittade upp i taket, det var ungefär allt jag gjort ända sen vi kom hem.

"I know but you know we going to sweden to preform at Xfactor so you maybe have another chance, she is still in love with you and everybody knows what!" sa Niall stöttande.

"But she has that other boy that was with her at the school dance!" sa jag sorgset.

"Julia said that... i should probbably don't say that..." sa Niall.

"What Niall?!" sa jag alvarligt.

"That boy is her boyfriend..." sa Han med en förlåtande ton i rösten.

Jag kände hur hela jag bara trycktes under vatten. VA?! Pojkvän?! Som inte är jag?! NEJ!

"WHAT!?" sa jag antagligen väldigt högt eftersom att Louis stormade in i rummet.

"Is someone dying?!" frågade han skräckslaget.

"I love her so much, she can't have a boyfriend!" sa jag och tårarna rann ner för mina kinder ännu mer.

Varför grät jag? Det var jag som gjort fel och sårat hennes känslor! Hon förkänar antagligen honom mer än mig...

 

Jaha... 

 

"Så vad pratade du och Elsa om?" frågade Alex när jag kom tillbaka till Alex som stod och pratade med Sarah. Han hade varit kär i henne sen jag vet inte hur länge sen och nu verkar det som att det börjar att bli något, man vet ju aldrig?

"Ehm..." sa jag och kände hur svårt det var att säga det. Jag ville inte erkänna för mig själv att det var som det var antar jag.

"...Elsa... gjorde slut" sa jag sårat och jag såg hur Alex mungipor som varit på top sjönk ner till botten.

"Va?! men... Nej det går inte, ni är ju perfekta för varan!" sa Alex frustrerat.

"Jo hon sa att hon ville vara vänner och att jag förkänar en mycket sötare snällare tjej som älskat mig för den jag är typ, bara det att jag kommer ALDRIG hitta en sötare, snällare tjej som älskar mig för den jag är än Elsa!" sa jag och tittade på skåpen bakom oss, eller rättare sagt ett av skåpen bakom oss. Elsas skåp som stod öppet och det är någon person som sitter där och tar ut sina engelska böker.

Hon får syn på min blick när hon ställt sig upp och vi tittar på varan i någon sekund innan hon börjar att gå mot mig och Alex. Det blir som en klump som blir större och större ju närmre hon kommer.

"Hej" sa hon lite nerstämt och Alex står bara tittar i mellan oss. Det känns konstigt att stå så nära någon son för mindre än fem minuter sen var din flickvän men som inte är det längre, jag ville bara krama om henne och kyssa henne och krama henne, jag älskade henne! Men hon älskade inte mig, eller inte på det sättet i alla fall.

 

Jag plockade upp mobilen för att smsa Niall men så kom jag på den sorliga sanningen - han hade åkt hem till London. Men en suck la jag ner mobilen i jeans fickan igen.

Tunnelbanan stannade vid skolan och jag skyndade mig av. Med musik i hörlurarna började jag gå de hundra metrarna till skolan. Allt kändes hopplöst just nu, Elin var sjuk, Niall hade åkt hem och Elsa och jag pratade fortfarande inte med varandra. Det ända positiva var att det var fredag och att jag äntligen sagt var jag kände till Elsa.

 

Jag öppnade skåpet och slängde in min våta väska och jacka. Det regnade ute, typisk svensk höst. Killarna hade valt precis rätt dag att åka hem på.

"Hrrm... Julia?" hörde jag Austins röst bredvid mitt skåp. Jag smälde igen luckan och tittade på honom.

"Ja?"

"Varför skulle Elsa vara en player?" Jag gav ifrån mig ett tort skratt.

"Därför två veckor efter att Harry Styles, One Directionmedlemen var otrogen mot henne blev hon ihop med dig."

"Men vad har det med dig att göra?" fortsatte han. Jag började bli riktigt irriterad.

"För att hon inte är kär i dig. Hon tror det, hon trånar efter någon som tycker om henne, någon som kan läka såren efter Harry. Jag hjälper er båda, tro mig." Jag orkade med fler av hans frågor så med böckerna i famnen gick jag bort till salen där jag skulle ha lektion.

 

Jag lutade mig mot fönstret och suckade djupt. Jag saknade henne redan. Hur skulle jag klara av detta? Hur klarade Louis och Liam av det? Hela mitt hjärta värkte av längtan efter henne.

Det kändes som någon tittade på mig och jag vände mig om för att möta Liams blick.

"I miss her." mumlade jag tyst. Han nickade.

"I understand that. I miss Danielle all the time when we're away."

Hans blick gick bort till Harry som ensam satt längre bort i planet.

"He misses her." viskade jag. Liam nickade igen.

"How are you Hazza?" ropade Liam bort till honom. Han ryckte till när han hörde sitt namn nämnas.

"Okey." svarade han med en axelryckning.

"It's not the same without her, I know." sa jag. Han tittade ner i knät, nickade.

"I miss her."

 

Vi klev ur planer för att möta ett mulet London och tusentals ljusa röster som skrek våra namn. När vi gick för att hämta våra väskor räckte jag upp handen mot fansen och log ett svagt leende mot dem. Det var allt jag lyckades få fram för tillfället, ett svagt, falskt leende.

Jag kände mig lite skyldig, fansen var ändå de som gjorde att vi kunde göra det vi älskade. Men de skrek av lycka över att jag höjde handen. Dock verkade Liam, som gick vid min sida, märka att något var fel. Han kramade mig axel och log stöttande mot mig. Jag suckade. Hur skulle jag klara mig utan henne?

 

Jag satte nyckeln i låset på min lägenhet. Jag hoppades att det skulle kunna vara min och Julias lägenhet någon dag. Jag öppnade dörren och drog in min resväska. Det var länge sedan jag varit hemma men jag hade inte längtat hit. Julia hade funnits och hindrat mig från att längta tillbaka till min egen säng, min egen lägenhet.

Min mobil började vibrera i fickan och jag drog upp den. Det var mamma.

"Hi sweetheart."

"Hi mom." Jag log när jag hörde hennes röst, det var länge sedan jag pratade med henne.
"I heard you got a girlfriend! Why haven't you told me?" Juste... Hon visste inte att jag och Julia var ihop.

"I'm sorry, it have been so much on my mind. Her namn is Julia and she is wonderful!"

"How great! When can I meet her?" Jag skrattade lite åt henne.

"She lives in Sweden so you have to go to Sweden or you'll have to wait." skrattade jag.

"She lives in Sweden? In the magazine I read she lived in London!"

"What magazine?" sa jag lite halvt panilslaget.

"Star."

"No, no, no, no, no! I have to go, bye! Call you later!" sa jag snabbt och la på. Jag rusade fram till datorn och gick in på deras hemsida. Där, med stora bokstäver stod det att jag och någon tjej som jag inte minns att jag träffats, var tillsammans.
"Julia can't seen this!"

 

"Julia!"
"Take it easy, what is it?" sa hon lugnande. Jag lugnade ner mig, hon hade alltså inte sett det än.

"You trust me, don't you?"

"You make me sceard!" sa hon avvaktande. "But, yes, I trust you."

"There is a magazine calld Star that write that I'm together with a girl who lives in London. But I promise it's not true!"
"And I belive you!" sa hon utan tvekan. Jag andades ut.
"Thank you! I love you! I was so sceard that you may think it was true!"

"Love you too. If we don't have trust, what do we have then?" Jag log i telefonen.

"I miss you beautiful." sa jag sanningenligt.

"I miss you too! So much!"

---

Elsas perspektiv

"Så vad ska i göra hos dig?" frågade jag Austin och han vände sig mot mig för tt svara.

"Mamma kommer inte hem på några timmar, hon jobbar men hom är hemma till middagen, så vi måste gå ut med Angel!" sa han och jag fnittrade till, bara av att höra hans röst fick mig på fall.

"Okej! Det har jag inget emot i alla fall" sa jag, jag gillade hundar, så det var ju inte direkt ett problem.

 

"Kom då Angel!" sa Austin och Angel började hoppa på Austin.

"Ja vilken fin vovve du är!" sa Austin sedan och jag bara stod och skrattade åt hans och Angels relation tillvaran.

Ausitin sträckte sig efter kopplet och satte det snabbt och smidigt på hunden och sen lämnade vi våra väskor innanför dörren och Ausitn låste och sen gick vi.

"Vart ska vi gå då?" frågade jag Austin som höll i Angel.

"Hon vill nog till hundparken, men eftersom att det regnat så kommer hennes päls vara en stor lerboll så kan vi väll gå till parken där det bara finns gräs och INGEN lera!" sa Austin och jag bara nickade och log mot honom.

 

När vi kommit till parken så släppte Austin Angel och hon gick och hämtade en pinne och sedan kom hon fram till Austin och släppte pinnen framför hans fötter, han tog upp den och kastade iväg den. hon kom tillbaka och gjorde precis på samma sätt igen och igen och igen och igen, ja ni fattar nog vad jag menar!

 

När vi kom tillbaka hem till Austin så satte vi oss framför TV:n  och satte på family guy.

Austin lade sin högra arm runt mig och jag lutade mig mot hans axel och dragit upp fötterna i soffan.

"Nemen hej!" sa någon bakom oss och vi båda vände oss om och där stod Austins mamma oh log mot oss.

"Hej" sa jag och Austin i mun på varan. Det blev lite obekväm stämning, det värkade som att Austins mamma som för den delen heter Michelle också kände så.

"Men jag ska väll börja med middagen då! vill du äta här Elsa?" frågade hon mig.

"Ja om jag får och inte är till besvär!" sa jag, jag ville värkligen inte vara till besvär!

"Nej då!" sa hon övertygande.

"Okej HEJDÅ mamma!" sa Austin och tittade irriterat på sin mamma.

"Jaja, men ha det så mysigt då!" sa hon innan hon gick ut till köket.

Austin tittade på mig och pussade mig snabbt på munnen.

"Din mamma värkar så härlig, mina föräldrar är bara allmänt jobbiga när det kommer till killar!"

"Jaha så du säger att min mamma inte är så?! vänta bara tills du har gått hem då kommer det!" jag skrattade bara åt honom och när han började kikla mig så reste jag mig upp och rusar in till Austins rum, men kommer snabbt på att jag inte kan komma någon vart därifrån.

"mehehe nu är du fast!" sa Austin och jag slängde mig i hans säng, som om den skulle rädda mig nu?!

Austin hoppade på mig så att han satt gränsle över min kropp och höll fast mina händer över mitt huvud.

Vi bara tittade varan i ögonen innan Ausitn böjde sig ner och kysste mina läppar.

"Det är mat nu!" sa Michelle med ett flin på läpparna. GUD vad det där måste sätt fel ut!

"Mamma man brukar knacka!" sa Austin irriterat igen. Han var så gullig när han blev  irriterad, hihi.

Austin gick av mig och tog tag i mina händer gör att hjälpa mig upp.Jag drog mina händer genom mitt hår för att lägga det på platts innan vi gick ut till köket där Michelle hade dukat upp spagetti med köttfärssås, det såg riktigt gott ut!

"Varsegoda!" sa Michelle och Vi allihopa började äta av den goda maten.

"Mm det är jätte gott!" sa jag fascinerat till Michelle.

"Mm det var det!" instämmde Austin.

"Tack så mycket!" sa Michelle.

Vi pratade om saker mellan himmel och jord Michelle var riktigt snäll och trevlig!

 

När klockan blivit sisådär 21:00 så ringde pappa och sa att jag skulle gå hem och eftersom att Angel behövde bli rastad så tog Austin  och följde mig hem samtidigt som rastade Angel.

 

"Okej hejdå!" sa jag och kramade om Austin.

"Mm hejdå!" sa Ausitin och besvarade kramen, jag tittade på honom och vi kysste varan när vi stod utanför min dörr och kramades. Jag vet inte vad ska skulle gjort utan honom just nu?!

 

Jag satt inne på mitt rum, klockan var väll runt 23:30 och jag låg och tänkte, Vad i helvete har jag gett mig in i?!

Från att ha varit ihop med en utav världens kändaste killar till att bli ihop med en vanlig kille i min klass, är ganska så stor skillnad. Julia hade kanske ändå rätt, jag ville kanske bara täcka över såren som Harry skapat genom en annan kille.

Jag gillade Austin jätte jätte mycket, men nu har jag gjort mitt beslut!... Så får det bli!

 

 

 

   

Jag klev av tunnelbanan och började gå mot skolan. Elsa åkte buss men det var närmare för mig att åka tunnelbanan. Dessuton hade vi fortfarande inte slutit fred.

Jag såg hur Elsa, Austin och Alex gick ett par meter framför mig. Jag slängde en snabb blick på klockan och insåg att jag började om ett par minuter. Jag skulle inte hinna om jag fortsatte gå bakom dem men jag ville inte gå förbi dem så de skulle se mig. Men skolan var viktig, det visste jag.

Jag ökade tempot och det tog inte lång tid innan jag gick om dem. Jag visste att Elsa visste att det var jag.

"Hej Julia." hörde jag Alex säga. Jag suckade, vände mig om och mötte deras blickar, en efter en.

Hej Alex." svarde jag. Luften mellan oss var så spänd att man nästan kunde ta på det. Så bestämde jag mig för att vara lite oförskämd och vände mig om för att gå där ifrån.

"Du kan inte vara arg på mig för att jag blev kär!" utbrast plötsligt Elsa. Jag stannade upp.

"Det är jag inte. Jag är arg för att du är en player. Jag är arg för att du valde bort mig för Austin. Jag är arg för att du aldrig kan bete dig moget. Men det du vad, när du och Austin gör slut, kom inte till mig och klaga för då har jag gått vidare i mitt liv." fräste jag innan jag satte av mot skolan igen.

 

Niall skulle åka hem dagen efter så vi skulle ut och äta ihop på kvällen. Jag längtade så sjukt mycket, bara att se honom gjorde mig på bättre humör. Elin hade under lunchen berättat allt om gårdagskvällen vilken tydligen hade varit väldigt lyckad. De hade suttit på Zayns hotellrum och pratat, tittat på film.

"Jag trodde nästan att han skulle kyssa mig." sa hon drömmade och petade runt i maten. "Han bjöd ut mig ikväll föresten!"

"Gud vad kul!" Jag var verkligen glad för hennes skull, de skulle bli ett fint par.

 

Jag smälde igen skåpet och gick, sida vid sida med Elin, bort till bilen där Niall, Zayn och Louis väntade. Jag skulle just sätta mig i bilen när Elsa och Austin kom ut från skolan, tätt ihop. De skrattade åt något och jag kunde för min inre röst höra hur hon skrattade. Jag saknade tiden när det var hon och jag som skrattade tillsammans. Hon vände på huvudet och mötte min blick. Skrattet dog bort och hon såg in i mina ögon. Det kändes som vi var tusentals mil ifrån varandra, trots att det bara var 10 meter.

Jag bröt ögonkontakten och hoppade in i bilen. Jag slog igen dörren efter mig och Louis började köra där ifrån. Lämnade Elsa bakom mig.

 

Jag stod i garderoben, ändast iförd en handduk och försökte välja vad jag skulle ha på mig. Jag drog fram en svart klänning som hängde långt in i garderoben. Jag kom knappt ihåg att jag ägde den så jag satte på mig den. Den passade fortfarande så det fick bli den ikväll.

Det var en halv timme kvar tills Niall skulle komma och jag var långt ifrån klar. Jag torkade håret och lockade topparna. Sedan satte jag mig ner framför spegeln och började sminka mig. Jag visste att Niall inte ville att jag skulle ha så mycket smink på mig och jag lyssnade på honom. Jag drog på puder över ansiktet, lite, ljus ögonskugga och mascara så var jag klar. Det ringde på dörren. Jag sprang ner för trappan för att öppna för Niall.

"Tänk om du kunde vara sådär snabb när det var skolan du skulle till." retades pappa som kikade ut från köket. Jag räckte ut tungan åt honom och öppnade dörren. Niall log mot mig och jag kramade om honom.

 

En kvart satt vi i bilen tillsammans med Louis. Det kändes lite som om han var min och Niall taxi-chafför, men jag klagade inte. Yttligare tio minter senare hoppade vi ut ur bilen. Niall tog min hand och vi gick tillsammans genom ett par fotografer som samlats utanför resturangen. En kypare kom fram och frågade efter bokning.

"Horan." sa Niall och kramade min hand.

Vi blev visade till ett bord som låg lite avsidligt.

"So we don't get disturbed." sa Niall och blinkade mot mig. Jag rodnade lätt och satte mig ner på en stol. Niall slog sig ner mitt emot mig och kyparen gav oss var sin meny.

 

Kvällen var underbar. Mycket skratt och mycket mat, i alla fall för Niall. Vi gick hand i hand bort från resturangen till den lilla överaskningen som Niall hade valt att kalla det.

Vi klev in i bowlinghallen som låg bara ett par kvarter längre bort. Den var tom och jag tittade mig förvirrat omkring efter någon. Niall log mot mig, kysste mig innan han drog bort mig till skorna. Vi satte på oss de klumpiga skorna och gick bort till den ensamma personen som stod bakom disken.

"Wellcome mr. Horan." hälsade hon med ett leende. "Mr. Malik and his girl are waiting for you."

"Are Elin and Zayn here too?" sa jag glatt överaskad.

Han nickade och vi gick ner mot banorna. Zayn och Elin satt tätt ihop med var sin cola och väntade på oss.

"Finally." flinade Zayn. "I thought you'd e..." Elin satte handen framför munnen på honom för att tysta ner honom. Jag rodnade samtidigt som jag började skratta. Niall föll in i skrattet.

"Can we start now?" skrattade jag och de andra höll med.

Jag skulle börja och när jag tog upp klotet vände jag mig mot Zayn.
"If I win, you have to do something I tell you and the same if you win!" utmanade jag honom.

"Deal." flinade han.

Så vände jag mig om och gick bort till banan för att kasta klotet. När alla käglorna hade vält vände jag mig mot Zayn.

"Hope you're ready." flinade jag mot honom.

 

"I won!" skrek jag och hoppade upp och ner. Niall kysste mig lätt på läpparna och jag log mot honom. Så vände jag mig mot Zayn.

"Kiss Elin." utmanade jag honom och log lite halft onskefullt leende.

"With pleasure." sa han och böjde sig mot henne. Jag såg hur deras läppar möttes i en passionerad, vacker kyss och jag jublade. Jag kunde höra ett svagt fnitter från Elin.

 

"Julia?" sa Niall när jag klev ur bilen för att gå de få metrarna upp till huset. Han ställde sig framför mig. Så räckte han mig ett litet paket.

"You shouldn't." sa jag men tog emot det. "I don't want your money, I just want you."

"But I want you to have this. So you get remind of me when I'm gone."  Jag strök honom över kinden.

Jag öppnade paketet och där låg en ask. Jag öppnade den och där låg ett halsband format som en hjärta.

'N ♥ J' var ingraderat i det.

"It's so beautiful." viskade jag. Han tog det i sina händer och hjälpte mig för att knäppa på det.

"Thank you so much." Jag la mina händer på hans kinder och kysste honom, mjukt men passionerat på läpparna. Nu skulle jag bli påmind om honom så fort jag tittade mig i spegeln. Men jag behövde verkligen inget halsband för att bli påmind om Niall. Hans namn var ristat i mitt hjärta.

---

      

 

   

 

 

Jag var fortfarande frustrerad över Elsa och Austin grejen. Men Niall gjorde det mycket bättre. Han hade bjudit ut mig igen, denna fredag. De skulle hem på lördagen, vilket gjorde mig ledsen. Jag skulle sakna honom så extremt mycket, pojken jag älskade. Min första kärlek och för hoppningsvis sista också.

 

 

"Hej Elin!" sa jag och kramade om henne.
"Hej!" svarde hon och kramade mig tillbaka. "Du, känner du igen det här nummret?" fortsatte hon och visade ett nummer på skärmen. Jag tog upp min mobil och gick igenom kontaktlistan med min mobil i ena handen och Elins i den andra.

"Väntaa..." mumlade jag. Ett nummer...

"Ahh, jag vet vem..." sa jag och tittade på Elin.

"Vem är det? Det nummret skickade nämligen ett läskigt sms till mig igår... Det stod 'thinking of you'..." Jag stittade på henne.

"Vänta lite." sa jag och gick iväg en bit. Så ringde jag upp honom.

 

"Hi?" sa han i andra ändan.

"Hi Zayn." sa jag.

"Hmm... Hi Juliette."

"I know why you did ask for Elins number." sa jag retsamt. "You like her."

"Okey... I kind of do... But I don't know her yet and.. yeah..." försvarade sig Zayn.

"Ask her out before you go home. She will say yes!" uppmanade jag. Jag kunde höra honom sucka i andra änden.

"Promise me!" tjatade jag.

"Okey, I promise!" sa han.
"Iiih, thank you! Bye!" tjöt jag och studsade tillbaka till Elin som såg mer än misstänksam ut.
"Vem pratade du med? Vem skickade sms till mig?" frågade hon.

"VAD skulle du tycka om att gå ut med en underbar, snäll, snygg kille?" frågade jag och krokade arm med henne. Hon skrattade lite.

"JAG skulle säga ja." skrattade hon.

 

Julia uppträdde lite skumt och ja... Hon hade fortfarande inte sagt vem det var som hade smsat. Hon kände personen. Antagligen hade jag träffat honom och han skulle antagligen bjuda ut mig. Det var allt jag visste... Juste, han var snygg och snäll också. Enligt Julia.

"Julia, säg vem det är!" tjatade jag på henne. Hon skrattade bara åt mig, drog med mig mot musiksalen där vi hade nästa lektion.

"You will see." skrattade hon. Jag räckte ut tungan åt henne, ibland var hon jobbig.

 

"Hallå?" svarde jag. Skolan var just slut och jag stod vid mitt skåp och plockade ner böcker i väskan när mobilen ringde.

"Hmm.. Hi... this is Zayn... Zayn Malik you know?" Jag var nära på att tappa hakan.

"Hmm... Hi Zayn." Han lät nervös, varför?

"Do you want to do something? Like... now? Have you finishd school for today?" undrade han och jag fick anstränga mig för att inte skrika rakt ut.

"Sure!" svarade jag istället glatt.

"Louis and I can pick you up in you school. We'll be there in a few minuits." svarade han, lika glatt.

 

Fem minuter senare svängde en svart bil in på parkeringen och Zayn klev ut. Han kramade om mig och vi hoppade båda in i bilen.

"Hi Elin!" sa Louis och jag kunde inte låta bli att skratta åt hans utal av mitt namn. Inte så värst engelskt namn och det lät verkligen kul när han sa det.

"Okey, lovebirds, were should I drive you?" Jag rodnade men kunde inte låta bli att se att Zayn gjorde detsamma.

Zayn tittade frågande på mig. Jag ryckte på axlarna.

"The hotel?" sa han försiktigt. Jag nickade och Louis svängde ut från parkeringen.

 

"Niall, I'm trying to study!" klagade jag. Han pillade alltid på mig, kysste mig, lekte med mitt hår.

"And I'm trying to get your attention." kontrade han och fortsatte pilla med mitt hår. Jag skrattade tyst och fortsatte läsa texten jag skulle kunna tills imorgon. Den satt redan relativt bra och jag bestämde mig för att ta en paus. Jag vände mig mot Niall istället och han smekte mig över kinden. Ett léende ryckte i mungipan när hans fingrar rörde vid min kind. Han tog mitt ansikte mellan sina händer och lutade sig framåt för att låta sina läppar nudda vid mina. Hans läppar var varma och fuktiga, hans lyss perfekt. Han var perfekt.

---