"Take it easy, what is it?" sa hon lugnande. Jag lugnade ner mig, hon hade alltså inte sett det än.

     

"Eh Austin?" sa jag frågande och knackade Austin föriktigt på axeln.

"Ja vad är det?" frågade han med sitt gulliga leende som kanske strax inte skulle vara kvar längre.

"Asså jag har tänkt lite och jag tror att det är bäst om vi bara är vänner, jag gillar dig jätte mycket och jag vet inte vad jag skulle göra utan dig, men jag behöver bara tänka på vad jag har gjort, du förkänar någon mycket sötare, snällare och en tjej som värkligen älskar dig för den du är!" Mina ögon började tåras och jag såg att hans fina leende började suddas ut.

"Så Julia hade alltså rätt!?" frågade han och tittade på mig med den mest sorgsna minen jag någonsin sätt.

"Va?! vad har hon sagt?!" frågade jag och kände hur jag började spänna mig.

"Att du trånade efter någon som kunde älska dig typ, efter att ditt ex varit otrogen mot dig" sa han och tittade mig i ögonen.

"Nej, det gör jag inte, jag bara blev kär i en kille jag inte skulle blivit kär i, du är min bästa vän! och jag älskar dig för att du finns och för att du är en av de mest fantastiska och begåvade personer jag någonsin träffat! snälla säg att du vill vara min vän!" det jag sa menade jag värkligen!

"Elsa... Du kommer alltid vara min vän oavsätt vad!" sa han och kramade om mig.

Jag log och kramade honom tillbaka även fast jag var riktigt riktigt ledsen för att jag och Austin gjort slut så kändes det bättre såhär, han är ju ändå fortfarande min bästa vän! hoppas jag...

 

"there are no words to describe how fucking much I miss her" sa jag och kännde hur en tår rann ner för min kind. Jag låg i min säg och bara tittade upp i taket, det var ungefär allt jag gjort ända sen vi kom hem.

"I know but you know we going to sweden to preform at Xfactor so you maybe have another chance, she is still in love with you and everybody knows what!" sa Niall stöttande.

"But she has that other boy that was with her at the school dance!" sa jag sorgset.

"Julia said that... i should probbably don't say that..." sa Niall.

"What Niall?!" sa jag alvarligt.

"That boy is her boyfriend..." sa Han med en förlåtande ton i rösten.

Jag kände hur hela jag bara trycktes under vatten. VA?! Pojkvän?! Som inte är jag?! NEJ!

"WHAT!?" sa jag antagligen väldigt högt eftersom att Louis stormade in i rummet.

"Is someone dying?!" frågade han skräckslaget.

"I love her so much, she can't have a boyfriend!" sa jag och tårarna rann ner för mina kinder ännu mer.

Varför grät jag? Det var jag som gjort fel och sårat hennes känslor! Hon förkänar antagligen honom mer än mig...

 

Jaha... 

 

"Så vad pratade du och Elsa om?" frågade Alex när jag kom tillbaka till Alex som stod och pratade med Sarah. Han hade varit kär i henne sen jag vet inte hur länge sen och nu verkar det som att det börjar att bli något, man vet ju aldrig?

"Ehm..." sa jag och kände hur svårt det var att säga det. Jag ville inte erkänna för mig själv att det var som det var antar jag.

"...Elsa... gjorde slut" sa jag sårat och jag såg hur Alex mungipor som varit på top sjönk ner till botten.

"Va?! men... Nej det går inte, ni är ju perfekta för varan!" sa Alex frustrerat.

"Jo hon sa att hon ville vara vänner och att jag förkänar en mycket sötare snällare tjej som älskat mig för den jag är typ, bara det att jag kommer ALDRIG hitta en sötare, snällare tjej som älskar mig för den jag är än Elsa!" sa jag och tittade på skåpen bakom oss, eller rättare sagt ett av skåpen bakom oss. Elsas skåp som stod öppet och det är någon person som sitter där och tar ut sina engelska böker.

Hon får syn på min blick när hon ställt sig upp och vi tittar på varan i någon sekund innan hon börjar att gå mot mig och Alex. Det blir som en klump som blir större och större ju närmre hon kommer.

"Hej" sa hon lite nerstämt och Alex står bara tittar i mellan oss. Det känns konstigt att stå så nära någon son för mindre än fem minuter sen var din flickvän men som inte är det längre, jag ville bara krama om henne och kyssa henne och krama henne, jag älskade henne! Men hon älskade inte mig, eller inte på det sättet i alla fall.