"Julia?" hörde jag en välbekant röst säga bakom mig. Den var inte glad, men det var inte jag heller så det här skulle bli intressant.
"Ja?" svarade jag och vände mig mot Alex som stod bredvid mitt skåp. Jag smälde igen skåpluckan med kemiboken i handen. Han såg irriterad ut.

"Jag vet att du övertalade Elsa att göra slut med Austin."

"Jag gjorde vad? Hon gjorde vad?" sa jag förvånat.

"Du är bra på att spela." Han korsade armarna över bröstet. Jag gjorde det samma.

"Jag spelar inte, jag har inte pratat med Elsa sedan... ja, jag vet inte. Evigheter."

"Jag tror dig inte."

"Gör inte det då." fräste jag. "Jag har inte pratat med Elsa på evigheter och jag bryr mig inte ett skit om du tror mig eller inte." Så vände jag om och började gå med långa steg mot kemisalen.

Jag satte mig ner med en duns på min plats och stirrade frustrerat rakt framåt.

"Dålig dag?" flinade Ludvig bredvid mig. Jag nickade.
"Brätta för farbror Ludvig." sa han med tillgjord röst.

Jag kunde inte låta bli att skratta lite åt honom.
"Elsa och jag bråkar på grund av henne och hennes nu två ex." suckade jag. "Nu tror även hennes och hennes nyligaste ex bästa vän att det var jag som övertalade Elsa att göra slut med honom."

"Jobbigt... Men hur tänker du lösa det?" Jag satte armbågarna på bordet och la huvudet i händerna.

"Jag vet inte. Jag har ingen aning."

 

 

"Julia..?" hörde jag och fick en snabb flashback från morgonen. Men denna gång var det Elsa som stod vid mitt skåp.

"Du gjorde slut med Austin." sa jag tonlöst. "Varför?"

"Du har haft rätt hela tiden." mumlade hon. "Jag gjorde allt lite för förhastat. Förlåt för att jag satte dig i andra hand. Du är min bästa vän och jag borde ha varit där för dig som du var för mig. Speciellt när Harry och jag gjorde slut, jag skulle inte... Jag skulle varit där för dig när du och Niall gjorde slut." Hon grät nu och jag hade svårt att stå imot inpulsen att krama henne.

"Förlåt." När hon sa det kunde jag inte låta bli att gråta jag också.

"Du får mig att gråta också." tjöt jag medan jag kramade om henne. Jag hade verkligen saknat min bästa vän.

 

Vi gick arm i arm till matsalen. Vi gick förbi Ludvigs och hans polares bord och han visslade efter oss. Jag vände mig om och gjorde tummen upp mot honom.

 

"Hello?" ropade jag in i den tysta lägenheten. "Niall?" Dörren till badrummet öppnades och en blöt Niall, ändast iförd en handduk, komma ut.

"Yeah?"

"Aren't you done yet?" sa jag frågande. De andra killarna väntade i en limo nere på gatan, redo att åka till intervjun.

"Shouldn't we be done in an half of an hour?" undrade han lätt panikslaget.

Jag skakade på huvudet och han rusade in på sitt rum. Fem minuter senare kom han ut, fortfarande blöt i håret, men annars klar.

"Two minutes!" ropade han medan han rusade ut i badrummet.

"Ready!" sa han med en suck och drog på sig skorna. Han tog en jacka över armen och låste ytterdörren.

 

 

"So, last time you were home her in London, was long before. So where have you been?"

"This summer we were in Italya on vacation. And after that we were in Sweden to record our new album." svarade Louis med ett leende.

"And I saw this picure of you Niall, when you guys were in Sweden." En bild kom upp på tv-skärmen, en bild på mig och Julia när vi var ute på dejten. Vi var påväg in i bowlinghallen och jag har ena handen på hennes rygg. Jag kunde inte låta bli att le när jag såg bilden.

"Aw, is that a smile?"

"That's my girlfriend, Julia."

"Uuh, for how long?"

"We meet in Italya. So... Two month." Publiken aaaw:ade.

"And Harry, we saw this picture of you." Det var efter dansen, när Elsa hade dissat honom totalt.

"You look sad. What happned?"
"I had a bad day." ljög han. Intervjuaren verkade nöjd med svaret och gick vidare.

 

Vi gick av scenen och Liam dunkade mig i ryggen.

"Now it's official. You and Julia are out in public."