"Aw, is that a smile?"

 

Jag gick närmare Alex och Austin, de var fortfarande mina bästa vänner, inklusive Julia nu då, och det skulle bara bli sjukt konstigt om jag ignorerade Austin.

"Hej" sa jag blygt och vågade inte riktigt tittade på någon av dem. Båda två var ju ungefär som mina borsor så varför vara blyg?

"Hej" hörde jag Alex säga och kramade om mig. Gud vad jag älskade honom, jag älskade honom som en bror och vad som än händer skulle han ställa upp för mig och det viste jag.

Austin stod lite lonley bevid och såg allmänt nere ut.

"Vänta" viskade jag tyst till Alex och sen gick jag ur hans gräpp jag gick fram till Austin och kramade om honom, fast inte på ett kärleksfullt sätt.

"Jag hoppas att du vet att det ända jag vill är att vi ska vara bästa vänner och umgås precis som förr bara inte pojkvän, flickvän delen" sa jag tyst och han kramade om mig, jag kände hur hela jag fick rysnigar igenom hela kroppen.

"Det vill jag med!" sa Austin och jag lade mitt huvud på hans axel och blundade.

"Vad ska ni göra efter skolan?" frågade Alex mitt i den härliga stunden.

"Inget" sa jag och Austin i mun på varan.

"Så ska vi dra hem till mig och spela TVspel?" frågade han, jag och Austin nickade och vi började gå till matte lektionen.

 

Jag satt med mobilen i handen stirrade på den svarta skärmen. Inget hände. Jag tryckte på mittenknappen och mobilen började lysa.

Jag gick in på mina kontakter och skrollade mer till Elsa<3<3<3 och tryckte på kontakten. Det var e bild på Elsa när hon gjorde en larvigt gullig min på. Under var det två nummer, det första gick till hennes mobil och det andra var hem till henne.

Jag tryckte på det första numret men lade på innan en signal hade gått fram, Harry vafan?! Va inte en liten fegis! 

Jag tryckte på numret till hennes mobil igen, jag hade på dolt så att ingen kunde se vem det va som ringde.

"Hej det är Elsa" sa hon, bara av att höra hennes röst gjorde mig knäsvag.

"Hallå? Är det någon där?" hörde jag henne säga, jag förstod ju inte vad hon sa.

"HAHA jätte kul!" sa hon och sen lade hon på. Jag ville bara skrika "No don't hang up!" men jag kunde inte, jag var som helt stumm.

 

"Where have you been?" frågade Louis när jag kom in i studion igen.

"Just went out to took a breath" sa jag och han tittade fundersamt på mig men värkade inte märka av min lögn.

"Guys go home and pack, we are going to spain tomorrow and then Sweden" sa Paul och jag kände ett pirr i magen, Sverige= Elsa!

 

"YES!" sa Alex RIKTIGT högt när han van över mig på cod.

"Inte rättvist!" sa jag och gjorde en ledsen min, Elsa bara skrattade åt mig.

"Nemen stackare! Kom så ska du få en kram as tant Elsa" sa hon med en barnslig röst och eftersom att vi satt brevid varan på lutande vi oss bara mot varan och hon lade sina armar runt mig medans la lutade mig på henne.

Jag gjorde ett litet anfall och utan att hon var förbered låg hon där på golvet med mig över sig och jag höll fast hennes hansleder över hennes huvud.

Vi tittade på varan och det värkade som att vi båda tänkte på samma sak. Den gången då jag och Elsa brottades i min säng hemma och när mamma kom in och sa att maten är klar.

"Jag är så glad över att ha dig som min bästaste bäste vän!" sa Jag och lade mig brevid henne på golver och vi tittade på varan med varsitt leende på läpparna.

"Vet du vad? Det är jag med" sa hon med en gled ton i rösten.

"MEH mig då?!" sa ALex surt och tittade på oss men vi bara skrattde åt honom över hur dum han såg ut.

 

11:11 började spelas, min låt som jag spelat in med min studiomikrofon som jag hade hemma, som jag fått av mamma av ingen vidare anledning. Jag hade givit Elsa ett USB med låten på och hon hade genast laddat ner den till sin mobil och suttit den som rington.

Hon fiskade upp mobilen från hennes ficka och svarade.

"Hej det är Elsa" Hon väntade en liten stund.

"Hallå? Är det någon där?"

"HAHA jätte kul!" sa hon irriterat och lade på luren.

"Vem var det?" frågade Alex som satt och var inne på datorn.

"Vet inte, antagligen någon skitunge som bus ringde eller något?!" sa hon och sen fortsatte vi att spela TVspel, Elsa var inte vidare bra men hon värkade lära sig efter några rundors spelande.

Vi spelade ända tills Alex mamma kom och sa till oss av vi var tvugna att gå hem, klockan var väll runt 21:30 och jag hade faktiskt några läxor som behövde vara klara tills imorgon.

 

Jag och Elsa satte på oss våra skor och jackor och sen gick vi ut i den lite småkyliga kvällen, det höll på att bli höst, och om bara några veckr så fyllde Elsa år, Jag och Alex hade en super plan på gång för hennes 14 års party som hon inte ens viste skulle vara, hon trode väll antagligen att jag, ALex och Julia skulle göra något men det var MYCKET större än så! Vi hade redan pratat med Elsas föreldrar och skickat ut inbjudningar, det skulle bli så kul!

 

 

"Julia?" hörde jag en välbekant röst säga bakom mig. Den var inte glad, men det var inte jag heller så det här skulle bli intressant.
"Ja?" svarade jag och vände mig mot Alex som stod bredvid mitt skåp. Jag smälde igen skåpluckan med kemiboken i handen. Han såg irriterad ut.

"Jag vet att du övertalade Elsa att göra slut med Austin."

"Jag gjorde vad? Hon gjorde vad?" sa jag förvånat.

"Du är bra på att spela." Han korsade armarna över bröstet. Jag gjorde det samma.

"Jag spelar inte, jag har inte pratat med Elsa sedan... ja, jag vet inte. Evigheter."

"Jag tror dig inte."

"Gör inte det då." fräste jag. "Jag har inte pratat med Elsa på evigheter och jag bryr mig inte ett skit om du tror mig eller inte." Så vände jag om och började gå med långa steg mot kemisalen.

Jag satte mig ner med en duns på min plats och stirrade frustrerat rakt framåt.

"Dålig dag?" flinade Ludvig bredvid mig. Jag nickade.
"Brätta för farbror Ludvig." sa han med tillgjord röst.

Jag kunde inte låta bli att skratta lite åt honom.
"Elsa och jag bråkar på grund av henne och hennes nu två ex." suckade jag. "Nu tror även hennes och hennes nyligaste ex bästa vän att det var jag som övertalade Elsa att göra slut med honom."

"Jobbigt... Men hur tänker du lösa det?" Jag satte armbågarna på bordet och la huvudet i händerna.

"Jag vet inte. Jag har ingen aning."

 

 

"Julia..?" hörde jag och fick en snabb flashback från morgonen. Men denna gång var det Elsa som stod vid mitt skåp.

"Du gjorde slut med Austin." sa jag tonlöst. "Varför?"

"Du har haft rätt hela tiden." mumlade hon. "Jag gjorde allt lite för förhastat. Förlåt för att jag satte dig i andra hand. Du är min bästa vän och jag borde ha varit där för dig som du var för mig. Speciellt när Harry och jag gjorde slut, jag skulle inte... Jag skulle varit där för dig när du och Niall gjorde slut." Hon grät nu och jag hade svårt att stå imot inpulsen att krama henne.

"Förlåt." När hon sa det kunde jag inte låta bli att gråta jag också.

"Du får mig att gråta också." tjöt jag medan jag kramade om henne. Jag hade verkligen saknat min bästa vän.

 

Vi gick arm i arm till matsalen. Vi gick förbi Ludvigs och hans polares bord och han visslade efter oss. Jag vände mig om och gjorde tummen upp mot honom.

 

"Hello?" ropade jag in i den tysta lägenheten. "Niall?" Dörren till badrummet öppnades och en blöt Niall, ändast iförd en handduk, komma ut.

"Yeah?"

"Aren't you done yet?" sa jag frågande. De andra killarna väntade i en limo nere på gatan, redo att åka till intervjun.

"Shouldn't we be done in an half of an hour?" undrade han lätt panikslaget.

Jag skakade på huvudet och han rusade in på sitt rum. Fem minuter senare kom han ut, fortfarande blöt i håret, men annars klar.

"Two minutes!" ropade han medan han rusade ut i badrummet.

"Ready!" sa han med en suck och drog på sig skorna. Han tog en jacka över armen och låste ytterdörren.

 

 

"So, last time you were home her in London, was long before. So where have you been?"

"This summer we were in Italya on vacation. And after that we were in Sweden to record our new album." svarade Louis med ett leende.

"And I saw this picure of you Niall, when you guys were in Sweden." En bild kom upp på tv-skärmen, en bild på mig och Julia när vi var ute på dejten. Vi var påväg in i bowlinghallen och jag har ena handen på hennes rygg. Jag kunde inte låta bli att le när jag såg bilden.

"Aw, is that a smile?"

"That's my girlfriend, Julia."

"Uuh, for how long?"

"We meet in Italya. So... Two month." Publiken aaaw:ade.

"And Harry, we saw this picture of you." Det var efter dansen, när Elsa hade dissat honom totalt.

"You look sad. What happned?"
"I had a bad day." ljög han. Intervjuaren verkade nöjd med svaret och gick vidare.

 

Vi gick av scenen och Liam dunkade mig i ryggen.

"Now it's official. You and Julia are out in public."

"Take it easy, what is it?" sa hon lugnande. Jag lugnade ner mig, hon hade alltså inte sett det än.

     

"Eh Austin?" sa jag frågande och knackade Austin föriktigt på axeln.

"Ja vad är det?" frågade han med sitt gulliga leende som kanske strax inte skulle vara kvar längre.

"Asså jag har tänkt lite och jag tror att det är bäst om vi bara är vänner, jag gillar dig jätte mycket och jag vet inte vad jag skulle göra utan dig, men jag behöver bara tänka på vad jag har gjort, du förkänar någon mycket sötare, snällare och en tjej som värkligen älskar dig för den du är!" Mina ögon började tåras och jag såg att hans fina leende började suddas ut.

"Så Julia hade alltså rätt!?" frågade han och tittade på mig med den mest sorgsna minen jag någonsin sätt.

"Va?! vad har hon sagt?!" frågade jag och kände hur jag började spänna mig.

"Att du trånade efter någon som kunde älska dig typ, efter att ditt ex varit otrogen mot dig" sa han och tittade mig i ögonen.

"Nej, det gör jag inte, jag bara blev kär i en kille jag inte skulle blivit kär i, du är min bästa vän! och jag älskar dig för att du finns och för att du är en av de mest fantastiska och begåvade personer jag någonsin träffat! snälla säg att du vill vara min vän!" det jag sa menade jag värkligen!

"Elsa... Du kommer alltid vara min vän oavsätt vad!" sa han och kramade om mig.

Jag log och kramade honom tillbaka även fast jag var riktigt riktigt ledsen för att jag och Austin gjort slut så kändes det bättre såhär, han är ju ändå fortfarande min bästa vän! hoppas jag...

 

"there are no words to describe how fucking much I miss her" sa jag och kännde hur en tår rann ner för min kind. Jag låg i min säg och bara tittade upp i taket, det var ungefär allt jag gjort ända sen vi kom hem.

"I know but you know we going to sweden to preform at Xfactor so you maybe have another chance, she is still in love with you and everybody knows what!" sa Niall stöttande.

"But she has that other boy that was with her at the school dance!" sa jag sorgset.

"Julia said that... i should probbably don't say that..." sa Niall.

"What Niall?!" sa jag alvarligt.

"That boy is her boyfriend..." sa Han med en förlåtande ton i rösten.

Jag kände hur hela jag bara trycktes under vatten. VA?! Pojkvän?! Som inte är jag?! NEJ!

"WHAT!?" sa jag antagligen väldigt högt eftersom att Louis stormade in i rummet.

"Is someone dying?!" frågade han skräckslaget.

"I love her so much, she can't have a boyfriend!" sa jag och tårarna rann ner för mina kinder ännu mer.

Varför grät jag? Det var jag som gjort fel och sårat hennes känslor! Hon förkänar antagligen honom mer än mig...

 

Jaha... 

 

"Så vad pratade du och Elsa om?" frågade Alex när jag kom tillbaka till Alex som stod och pratade med Sarah. Han hade varit kär i henne sen jag vet inte hur länge sen och nu verkar det som att det börjar att bli något, man vet ju aldrig?

"Ehm..." sa jag och kände hur svårt det var att säga det. Jag ville inte erkänna för mig själv att det var som det var antar jag.

"...Elsa... gjorde slut" sa jag sårat och jag såg hur Alex mungipor som varit på top sjönk ner till botten.

"Va?! men... Nej det går inte, ni är ju perfekta för varan!" sa Alex frustrerat.

"Jo hon sa att hon ville vara vänner och att jag förkänar en mycket sötare snällare tjej som älskat mig för den jag är typ, bara det att jag kommer ALDRIG hitta en sötare, snällare tjej som älskar mig för den jag är än Elsa!" sa jag och tittade på skåpen bakom oss, eller rättare sagt ett av skåpen bakom oss. Elsas skåp som stod öppet och det är någon person som sitter där och tar ut sina engelska böker.

Hon får syn på min blick när hon ställt sig upp och vi tittar på varan i någon sekund innan hon börjar att gå mot mig och Alex. Det blir som en klump som blir större och större ju närmre hon kommer.

"Hej" sa hon lite nerstämt och Alex står bara tittar i mellan oss. Det känns konstigt att stå så nära någon son för mindre än fem minuter sen var din flickvän men som inte är det längre, jag ville bara krama om henne och kyssa henne och krama henne, jag älskade henne! Men hon älskade inte mig, eller inte på det sättet i alla fall.

 

Jag plockade upp mobilen för att smsa Niall men så kom jag på den sorliga sanningen - han hade åkt hem till London. Men en suck la jag ner mobilen i jeans fickan igen.

Tunnelbanan stannade vid skolan och jag skyndade mig av. Med musik i hörlurarna började jag gå de hundra metrarna till skolan. Allt kändes hopplöst just nu, Elin var sjuk, Niall hade åkt hem och Elsa och jag pratade fortfarande inte med varandra. Det ända positiva var att det var fredag och att jag äntligen sagt var jag kände till Elsa.

 

Jag öppnade skåpet och slängde in min våta väska och jacka. Det regnade ute, typisk svensk höst. Killarna hade valt precis rätt dag att åka hem på.

"Hrrm... Julia?" hörde jag Austins röst bredvid mitt skåp. Jag smälde igen luckan och tittade på honom.

"Ja?"

"Varför skulle Elsa vara en player?" Jag gav ifrån mig ett tort skratt.

"Därför två veckor efter att Harry Styles, One Directionmedlemen var otrogen mot henne blev hon ihop med dig."

"Men vad har det med dig att göra?" fortsatte han. Jag började bli riktigt irriterad.

"För att hon inte är kär i dig. Hon tror det, hon trånar efter någon som tycker om henne, någon som kan läka såren efter Harry. Jag hjälper er båda, tro mig." Jag orkade med fler av hans frågor så med böckerna i famnen gick jag bort till salen där jag skulle ha lektion.

 

Jag lutade mig mot fönstret och suckade djupt. Jag saknade henne redan. Hur skulle jag klara av detta? Hur klarade Louis och Liam av det? Hela mitt hjärta värkte av längtan efter henne.

Det kändes som någon tittade på mig och jag vände mig om för att möta Liams blick.

"I miss her." mumlade jag tyst. Han nickade.

"I understand that. I miss Danielle all the time when we're away."

Hans blick gick bort till Harry som ensam satt längre bort i planet.

"He misses her." viskade jag. Liam nickade igen.

"How are you Hazza?" ropade Liam bort till honom. Han ryckte till när han hörde sitt namn nämnas.

"Okey." svarade han med en axelryckning.

"It's not the same without her, I know." sa jag. Han tittade ner i knät, nickade.

"I miss her."

 

Vi klev ur planer för att möta ett mulet London och tusentals ljusa röster som skrek våra namn. När vi gick för att hämta våra väskor räckte jag upp handen mot fansen och log ett svagt leende mot dem. Det var allt jag lyckades få fram för tillfället, ett svagt, falskt leende.

Jag kände mig lite skyldig, fansen var ändå de som gjorde att vi kunde göra det vi älskade. Men de skrek av lycka över att jag höjde handen. Dock verkade Liam, som gick vid min sida, märka att något var fel. Han kramade mig axel och log stöttande mot mig. Jag suckade. Hur skulle jag klara mig utan henne?

 

Jag satte nyckeln i låset på min lägenhet. Jag hoppades att det skulle kunna vara min och Julias lägenhet någon dag. Jag öppnade dörren och drog in min resväska. Det var länge sedan jag varit hemma men jag hade inte längtat hit. Julia hade funnits och hindrat mig från att längta tillbaka till min egen säng, min egen lägenhet.

Min mobil började vibrera i fickan och jag drog upp den. Det var mamma.

"Hi sweetheart."

"Hi mom." Jag log när jag hörde hennes röst, det var länge sedan jag pratade med henne.
"I heard you got a girlfriend! Why haven't you told me?" Juste... Hon visste inte att jag och Julia var ihop.

"I'm sorry, it have been so much on my mind. Her namn is Julia and she is wonderful!"

"How great! When can I meet her?" Jag skrattade lite åt henne.

"She lives in Sweden so you have to go to Sweden or you'll have to wait." skrattade jag.

"She lives in Sweden? In the magazine I read she lived in London!"

"What magazine?" sa jag lite halvt panilslaget.

"Star."

"No, no, no, no, no! I have to go, bye! Call you later!" sa jag snabbt och la på. Jag rusade fram till datorn och gick in på deras hemsida. Där, med stora bokstäver stod det att jag och någon tjej som jag inte minns att jag träffats, var tillsammans.
"Julia can't seen this!"

 

"Julia!"
"Take it easy, what is it?" sa hon lugnande. Jag lugnade ner mig, hon hade alltså inte sett det än.

"You trust me, don't you?"

"You make me sceard!" sa hon avvaktande. "But, yes, I trust you."

"There is a magazine calld Star that write that I'm together with a girl who lives in London. But I promise it's not true!"
"And I belive you!" sa hon utan tvekan. Jag andades ut.
"Thank you! I love you! I was so sceard that you may think it was true!"

"Love you too. If we don't have trust, what do we have then?" Jag log i telefonen.

"I miss you beautiful." sa jag sanningenligt.

"I miss you too! So much!"

---

Elsas perspektiv

"Så vad ska i göra hos dig?" frågade jag Austin och han vände sig mot mig för tt svara.

"Mamma kommer inte hem på några timmar, hon jobbar men hom är hemma till middagen, så vi måste gå ut med Angel!" sa han och jag fnittrade till, bara av att höra hans röst fick mig på fall.

"Okej! Det har jag inget emot i alla fall" sa jag, jag gillade hundar, så det var ju inte direkt ett problem.

 

"Kom då Angel!" sa Austin och Angel började hoppa på Austin.

"Ja vilken fin vovve du är!" sa Austin sedan och jag bara stod och skrattade åt hans och Angels relation tillvaran.

Ausitin sträckte sig efter kopplet och satte det snabbt och smidigt på hunden och sen lämnade vi våra väskor innanför dörren och Ausitn låste och sen gick vi.

"Vart ska vi gå då?" frågade jag Austin som höll i Angel.

"Hon vill nog till hundparken, men eftersom att det regnat så kommer hennes päls vara en stor lerboll så kan vi väll gå till parken där det bara finns gräs och INGEN lera!" sa Austin och jag bara nickade och log mot honom.

 

När vi kommit till parken så släppte Austin Angel och hon gick och hämtade en pinne och sedan kom hon fram till Austin och släppte pinnen framför hans fötter, han tog upp den och kastade iväg den. hon kom tillbaka och gjorde precis på samma sätt igen och igen och igen och igen, ja ni fattar nog vad jag menar!

 

När vi kom tillbaka hem till Austin så satte vi oss framför TV:n  och satte på family guy.

Austin lade sin högra arm runt mig och jag lutade mig mot hans axel och dragit upp fötterna i soffan.

"Nemen hej!" sa någon bakom oss och vi båda vände oss om och där stod Austins mamma oh log mot oss.

"Hej" sa jag och Austin i mun på varan. Det blev lite obekväm stämning, det värkade som att Austins mamma som för den delen heter Michelle också kände så.

"Men jag ska väll börja med middagen då! vill du äta här Elsa?" frågade hon mig.

"Ja om jag får och inte är till besvär!" sa jag, jag ville värkligen inte vara till besvär!

"Nej då!" sa hon övertygande.

"Okej HEJDÅ mamma!" sa Austin och tittade irriterat på sin mamma.

"Jaja, men ha det så mysigt då!" sa hon innan hon gick ut till köket.

Austin tittade på mig och pussade mig snabbt på munnen.

"Din mamma värkar så härlig, mina föräldrar är bara allmänt jobbiga när det kommer till killar!"

"Jaha så du säger att min mamma inte är så?! vänta bara tills du har gått hem då kommer det!" jag skrattade bara åt honom och när han började kikla mig så reste jag mig upp och rusar in till Austins rum, men kommer snabbt på att jag inte kan komma någon vart därifrån.

"mehehe nu är du fast!" sa Austin och jag slängde mig i hans säng, som om den skulle rädda mig nu?!

Austin hoppade på mig så att han satt gränsle över min kropp och höll fast mina händer över mitt huvud.

Vi bara tittade varan i ögonen innan Ausitn böjde sig ner och kysste mina läppar.

"Det är mat nu!" sa Michelle med ett flin på läpparna. GUD vad det där måste sätt fel ut!

"Mamma man brukar knacka!" sa Austin irriterat igen. Han var så gullig när han blev  irriterad, hihi.

Austin gick av mig och tog tag i mina händer gör att hjälpa mig upp.Jag drog mina händer genom mitt hår för att lägga det på platts innan vi gick ut till köket där Michelle hade dukat upp spagetti med köttfärssås, det såg riktigt gott ut!

"Varsegoda!" sa Michelle och Vi allihopa började äta av den goda maten.

"Mm det är jätte gott!" sa jag fascinerat till Michelle.

"Mm det var det!" instämmde Austin.

"Tack så mycket!" sa Michelle.

Vi pratade om saker mellan himmel och jord Michelle var riktigt snäll och trevlig!

 

När klockan blivit sisådär 21:00 så ringde pappa och sa att jag skulle gå hem och eftersom att Angel behövde bli rastad så tog Austin  och följde mig hem samtidigt som rastade Angel.

 

"Okej hejdå!" sa jag och kramade om Austin.

"Mm hejdå!" sa Ausitin och besvarade kramen, jag tittade på honom och vi kysste varan när vi stod utanför min dörr och kramades. Jag vet inte vad ska skulle gjort utan honom just nu?!

 

Jag satt inne på mitt rum, klockan var väll runt 23:30 och jag låg och tänkte, Vad i helvete har jag gett mig in i?!

Från att ha varit ihop med en utav världens kändaste killar till att bli ihop med en vanlig kille i min klass, är ganska så stor skillnad. Julia hade kanske ändå rätt, jag ville kanske bara täcka över såren som Harry skapat genom en annan kille.

Jag gillade Austin jätte jätte mycket, men nu har jag gjort mitt beslut!... Så får det bli!

 

 

 

   

Jag klev av tunnelbanan och började gå mot skolan. Elsa åkte buss men det var närmare för mig att åka tunnelbanan. Dessuton hade vi fortfarande inte slutit fred.

Jag såg hur Elsa, Austin och Alex gick ett par meter framför mig. Jag slängde en snabb blick på klockan och insåg att jag började om ett par minuter. Jag skulle inte hinna om jag fortsatte gå bakom dem men jag ville inte gå förbi dem så de skulle se mig. Men skolan var viktig, det visste jag.

Jag ökade tempot och det tog inte lång tid innan jag gick om dem. Jag visste att Elsa visste att det var jag.

"Hej Julia." hörde jag Alex säga. Jag suckade, vände mig om och mötte deras blickar, en efter en.

Hej Alex." svarde jag. Luften mellan oss var så spänd att man nästan kunde ta på det. Så bestämde jag mig för att vara lite oförskämd och vände mig om för att gå där ifrån.

"Du kan inte vara arg på mig för att jag blev kär!" utbrast plötsligt Elsa. Jag stannade upp.

"Det är jag inte. Jag är arg för att du är en player. Jag är arg för att du valde bort mig för Austin. Jag är arg för att du aldrig kan bete dig moget. Men det du vad, när du och Austin gör slut, kom inte till mig och klaga för då har jag gått vidare i mitt liv." fräste jag innan jag satte av mot skolan igen.

 

Niall skulle åka hem dagen efter så vi skulle ut och äta ihop på kvällen. Jag längtade så sjukt mycket, bara att se honom gjorde mig på bättre humör. Elin hade under lunchen berättat allt om gårdagskvällen vilken tydligen hade varit väldigt lyckad. De hade suttit på Zayns hotellrum och pratat, tittat på film.

"Jag trodde nästan att han skulle kyssa mig." sa hon drömmade och petade runt i maten. "Han bjöd ut mig ikväll föresten!"

"Gud vad kul!" Jag var verkligen glad för hennes skull, de skulle bli ett fint par.

 

Jag smälde igen skåpet och gick, sida vid sida med Elin, bort till bilen där Niall, Zayn och Louis väntade. Jag skulle just sätta mig i bilen när Elsa och Austin kom ut från skolan, tätt ihop. De skrattade åt något och jag kunde för min inre röst höra hur hon skrattade. Jag saknade tiden när det var hon och jag som skrattade tillsammans. Hon vände på huvudet och mötte min blick. Skrattet dog bort och hon såg in i mina ögon. Det kändes som vi var tusentals mil ifrån varandra, trots att det bara var 10 meter.

Jag bröt ögonkontakten och hoppade in i bilen. Jag slog igen dörren efter mig och Louis började köra där ifrån. Lämnade Elsa bakom mig.

 

Jag stod i garderoben, ändast iförd en handduk och försökte välja vad jag skulle ha på mig. Jag drog fram en svart klänning som hängde långt in i garderoben. Jag kom knappt ihåg att jag ägde den så jag satte på mig den. Den passade fortfarande så det fick bli den ikväll.

Det var en halv timme kvar tills Niall skulle komma och jag var långt ifrån klar. Jag torkade håret och lockade topparna. Sedan satte jag mig ner framför spegeln och började sminka mig. Jag visste att Niall inte ville att jag skulle ha så mycket smink på mig och jag lyssnade på honom. Jag drog på puder över ansiktet, lite, ljus ögonskugga och mascara så var jag klar. Det ringde på dörren. Jag sprang ner för trappan för att öppna för Niall.

"Tänk om du kunde vara sådär snabb när det var skolan du skulle till." retades pappa som kikade ut från köket. Jag räckte ut tungan åt honom och öppnade dörren. Niall log mot mig och jag kramade om honom.

 

En kvart satt vi i bilen tillsammans med Louis. Det kändes lite som om han var min och Niall taxi-chafför, men jag klagade inte. Yttligare tio minter senare hoppade vi ut ur bilen. Niall tog min hand och vi gick tillsammans genom ett par fotografer som samlats utanför resturangen. En kypare kom fram och frågade efter bokning.

"Horan." sa Niall och kramade min hand.

Vi blev visade till ett bord som låg lite avsidligt.

"So we don't get disturbed." sa Niall och blinkade mot mig. Jag rodnade lätt och satte mig ner på en stol. Niall slog sig ner mitt emot mig och kyparen gav oss var sin meny.

 

Kvällen var underbar. Mycket skratt och mycket mat, i alla fall för Niall. Vi gick hand i hand bort från resturangen till den lilla överaskningen som Niall hade valt att kalla det.

Vi klev in i bowlinghallen som låg bara ett par kvarter längre bort. Den var tom och jag tittade mig förvirrat omkring efter någon. Niall log mot mig, kysste mig innan han drog bort mig till skorna. Vi satte på oss de klumpiga skorna och gick bort till den ensamma personen som stod bakom disken.

"Wellcome mr. Horan." hälsade hon med ett leende. "Mr. Malik and his girl are waiting for you."

"Are Elin and Zayn here too?" sa jag glatt överaskad.

Han nickade och vi gick ner mot banorna. Zayn och Elin satt tätt ihop med var sin cola och väntade på oss.

"Finally." flinade Zayn. "I thought you'd e..." Elin satte handen framför munnen på honom för att tysta ner honom. Jag rodnade samtidigt som jag började skratta. Niall föll in i skrattet.

"Can we start now?" skrattade jag och de andra höll med.

Jag skulle börja och när jag tog upp klotet vände jag mig mot Zayn.
"If I win, you have to do something I tell you and the same if you win!" utmanade jag honom.

"Deal." flinade han.

Så vände jag mig om och gick bort till banan för att kasta klotet. När alla käglorna hade vält vände jag mig mot Zayn.

"Hope you're ready." flinade jag mot honom.

 

"I won!" skrek jag och hoppade upp och ner. Niall kysste mig lätt på läpparna och jag log mot honom. Så vände jag mig mot Zayn.

"Kiss Elin." utmanade jag honom och log lite halft onskefullt leende.

"With pleasure." sa han och böjde sig mot henne. Jag såg hur deras läppar möttes i en passionerad, vacker kyss och jag jublade. Jag kunde höra ett svagt fnitter från Elin.

 

"Julia?" sa Niall när jag klev ur bilen för att gå de få metrarna upp till huset. Han ställde sig framför mig. Så räckte han mig ett litet paket.

"You shouldn't." sa jag men tog emot det. "I don't want your money, I just want you."

"But I want you to have this. So you get remind of me when I'm gone."  Jag strök honom över kinden.

Jag öppnade paketet och där låg en ask. Jag öppnade den och där låg ett halsband format som en hjärta.

'N ♥ J' var ingraderat i det.

"It's so beautiful." viskade jag. Han tog det i sina händer och hjälpte mig för att knäppa på det.

"Thank you so much." Jag la mina händer på hans kinder och kysste honom, mjukt men passionerat på läpparna. Nu skulle jag bli påmind om honom så fort jag tittade mig i spegeln. Men jag behövde verkligen inget halsband för att bli påmind om Niall. Hans namn var ristat i mitt hjärta.

---

      

 

   

 

 

Jag var fortfarande frustrerad över Elsa och Austin grejen. Men Niall gjorde det mycket bättre. Han hade bjudit ut mig igen, denna fredag. De skulle hem på lördagen, vilket gjorde mig ledsen. Jag skulle sakna honom så extremt mycket, pojken jag älskade. Min första kärlek och för hoppningsvis sista också.

 

 

"Hej Elin!" sa jag och kramade om henne.
"Hej!" svarde hon och kramade mig tillbaka. "Du, känner du igen det här nummret?" fortsatte hon och visade ett nummer på skärmen. Jag tog upp min mobil och gick igenom kontaktlistan med min mobil i ena handen och Elins i den andra.

"Väntaa..." mumlade jag. Ett nummer...

"Ahh, jag vet vem..." sa jag och tittade på Elin.

"Vem är det? Det nummret skickade nämligen ett läskigt sms till mig igår... Det stod 'thinking of you'..." Jag stittade på henne.

"Vänta lite." sa jag och gick iväg en bit. Så ringde jag upp honom.

 

"Hi?" sa han i andra ändan.

"Hi Zayn." sa jag.

"Hmm... Hi Juliette."

"I know why you did ask for Elins number." sa jag retsamt. "You like her."

"Okey... I kind of do... But I don't know her yet and.. yeah..." försvarade sig Zayn.

"Ask her out before you go home. She will say yes!" uppmanade jag. Jag kunde höra honom sucka i andra änden.

"Promise me!" tjatade jag.

"Okey, I promise!" sa han.
"Iiih, thank you! Bye!" tjöt jag och studsade tillbaka till Elin som såg mer än misstänksam ut.
"Vem pratade du med? Vem skickade sms till mig?" frågade hon.

"VAD skulle du tycka om att gå ut med en underbar, snäll, snygg kille?" frågade jag och krokade arm med henne. Hon skrattade lite.

"JAG skulle säga ja." skrattade hon.

 

Julia uppträdde lite skumt och ja... Hon hade fortfarande inte sagt vem det var som hade smsat. Hon kände personen. Antagligen hade jag träffat honom och han skulle antagligen bjuda ut mig. Det var allt jag visste... Juste, han var snygg och snäll också. Enligt Julia.

"Julia, säg vem det är!" tjatade jag på henne. Hon skrattade bara åt mig, drog med mig mot musiksalen där vi hade nästa lektion.

"You will see." skrattade hon. Jag räckte ut tungan åt henne, ibland var hon jobbig.

 

"Hallå?" svarde jag. Skolan var just slut och jag stod vid mitt skåp och plockade ner böcker i väskan när mobilen ringde.

"Hmm.. Hi... this is Zayn... Zayn Malik you know?" Jag var nära på att tappa hakan.

"Hmm... Hi Zayn." Han lät nervös, varför?

"Do you want to do something? Like... now? Have you finishd school for today?" undrade han och jag fick anstränga mig för att inte skrika rakt ut.

"Sure!" svarade jag istället glatt.

"Louis and I can pick you up in you school. We'll be there in a few minuits." svarade han, lika glatt.

 

Fem minuter senare svängde en svart bil in på parkeringen och Zayn klev ut. Han kramade om mig och vi hoppade båda in i bilen.

"Hi Elin!" sa Louis och jag kunde inte låta bli att skratta åt hans utal av mitt namn. Inte så värst engelskt namn och det lät verkligen kul när han sa det.

"Okey, lovebirds, were should I drive you?" Jag rodnade men kunde inte låta bli att se att Zayn gjorde detsamma.

Zayn tittade frågande på mig. Jag ryckte på axlarna.

"The hotel?" sa han försiktigt. Jag nickade och Louis svängde ut från parkeringen.

 

"Niall, I'm trying to study!" klagade jag. Han pillade alltid på mig, kysste mig, lekte med mitt hår.

"And I'm trying to get your attention." kontrade han och fortsatte pilla med mitt hår. Jag skrattade tyst och fortsatte läsa texten jag skulle kunna tills imorgon. Den satt redan relativt bra och jag bestämde mig för att ta en paus. Jag vände mig mot Niall istället och han smekte mig över kinden. Ett léende ryckte i mungipan när hans fingrar rörde vid min kind. Han tog mitt ansikte mellan sina händer och lutade sig framåt för att låta sina läppar nudda vid mina. Hans läppar var varma och fuktiga, hans lyss perfekt. Han var perfekt.

---

Elsas perspektiv

Jag och Julia hade inte pratat mer än den lilla pratsunden vi haft för någon vecka sen.

Julia gillade varken Austin eller mig, det såg i alla fall ut så!

Jag hade slutat att kyssa honom så fort jag såg Julia, men ibland bara blev det så och hennes mördar blickar som antagligen försökte bränna ner mig till aska och då det hände var de lite smått obehagliga.

Austin hade frågat om jag ville göra något efterskolan, han hade tydligen någon överaskning till mig, undra varför? och vad?

 

"Varför ville du att jag skulle komma?" frågade jag och satte mig ner på Austins soff- säng.

Han tog en gitarr och satte sig brevid mig och drog över strängarna för att se så att det lät bra den började han spela och tror faktiskt inte han släppte mig med blicken en sekund under hela låten.

(Hittade ingen bra acoustisc version som var bra kvalité)

 

Jag klappade händerna åt hur sjukt begåvad han var.

"Det vad asbra!"

"Jag skrev den eftersom att du alltid önskar dig något när klockan är 11:11" sa han försiktigt som att han var blyg.

"Varför är du så blyg? Den var jätte bra och vill du veta en sak? varje gång jag önskar mig något är det dig jag önskar mig" sa jag och tittade på honom samtidigt som jag rodnade något otroligt, att jag precis sagt detdär?!

Han tittade på mig och han hade lagt gitarren bakom sig, han tog tag om mina kinder och pressade våra läppar samman.

"Elsa jag tror jag älskar dig" sa han och log mot mig efter vi avslutat kyssen.

"Vet du vad? Jag tror jag älskar dig med!" Jag log och våra läppar mötes i ytterligare en kyss.

 

"Austin varför inte dra över och våldgästa hos Alex?" frågade Elsa efter vi varit hos mig ett tag.

"Ja va kul, hoppas han är ensam hemma!" svarade jag.

 

Tio miuter senare stod jag och Elsa utanför Aex dörr och väntade på att någon skulle komma och öppna.

"Eh vad gör ni här?" frågade Alex förvånat.

"Vi tänkte att det skulle vara roligt att vara med dig så vi kom över och hoppades att du inte hade något för dig" sa Elsa och Alex skrattade till.

"Tur för er att jag inte har någonting för mig då!" sa Alex och släppte in oss i hans hus.

 

Elsa öppade dörren till Alex rum och slängde sig på sängen och stäckte ut sig över hela dubbelsängen.

"Jag älskar din säng!" sa Elsa som typ halvsov.

"Elsa du får inte somna i min säng för om du gör det så kommer jag inte lyckas väcka dig sen!" sa Alex och Elsa satte sig upp.

"Kan jag få din dator?" frågade Elsa Alex.

"Nej men du kan få lånad den!" sa Alex och han räckte Elsa datorn.

Jag såg att hon gick in på imovie och hur hon klickade på ett svartvitt klipp men mig och Alex.

Vi hade mimat till Friday med Rebecca Black och gjort konstiga miner, videon var kanske ett år gammalt så vi såg ganska små ut också. Jag såg hur hennes ögonbryn skrynklades ihop och tittade riktigt konstigt på videon.

"Ni är riktigt undliga! men jag älskar er ändå!" sa hon och tittade på några andra klipp vi hade spelat in och några när jag sjöng.

"Du borde lägga ut videos på yourube och låta världen se hur bra du är!" sa Elsa och log mot mig.

"Kanske de kanske, men vilken sång då? och då får du isåfall vara med för det känns konskigt att jag ska sitta och sjunga framför en kamera själv!" sa jag och tittade på Elsa.

"Kanske de kanske och inte vet jag vad för sång, kanske en bra lår som du gillar!?" replikade hon.

"Alex var är din gitarr?" frågade Elsa och Alex pekade på ett hörn där en gitarr stod lutad mot väggen. Elsa reste sig upp gick till andra sidan rummet som var ungefär två till tre meter ifrån där hon satt.

Hon satte sig ner i sängen på samma ställe som hon satt tidigare och började spela.

 

 

"Du är riktigt bra Elsa!" sa Alex och tittade på henne och hon tittade ner på gitarren så att hennes hår täckte hennes gulliga smårosiga ansikte.

"Mm det är du!"höll jag med.

"Den där låten gillar jag värkligen, jag tycker den är riktigt bra!" sa hon och tittade på mig och Alex innan vi bestämmde oss för att göra någon middag.

 

"Så Alex...  är det något på gång mellan dig i Elin?" frågade Elsa och log ett litet retande leede åt Alex.

"Nej varför skulle det va de?" frågade han.

"Kanske för att du frågade henne om hon ville vara din dejt på skoldansen!" sa jag och Alex ryckte på axlarna.

"Nee jag frågade henne för att varken hon eller jag hade någon att gå med så varför inte fråga henne då?" svarade Alex kort.

"Aja om du säger det så" sa Elsa och vi fortsatte att äta och vara allmänt kontiga. Som vanligt alltså!

 

Jag och Elsa gjorde sällskap hem efter vi varit hos Alex i några timmar.

"Du dendär sången jag sjöng förut, när jag sjunger den tänker jag på dig..." sa hon sådar blygt och gulligt som gjorde mig galen (Fast på ett bra sätt!) Jag gillade den här tjejen, där ljög jag faktiskt, jag tror jag älskar henne.

 

 

 

    

När Harry kom tillbaka insåg jag att hon sagt nej. Men jag kände henne för väl för att veta att detta betydde att hon inte älskade Harry i alla fall.

Jag gick över golvet bort mot Elsa, Austin och Alex men inte för att prata med dem. Jag ställde mig i folkmassan, tillräckligt nära för att höra vad de sa.

Jag hörde hur Elsa grät. Och det var allt jag behövde höra.

 

Jag gick tillbaka till Niall och Harry.

"Come, we go now." sa jag och strök Harry övar armen. "Elin? Vi ska gå nu, vill du hänga på?" Hon nickade ivrigt och följde med oss ut till bilen.

Harry körde. Jag förklarade tyst för Elin allt som hänt den sommaren, Italien, kärleken, sveken. Allt.

 

Vi samlades allihopa i Harrys och Louis rum och jag satte mig ner i Nialls knä. Så som jag gjort i Italen. Då när allt var lätt. När Harry och Elsa fortfarande var ihop. När allt var så mycket mindre komplicerat.

Elin såg lite obekväm ut i tystnaden. Hon satt och skruvade på sig och jag kunde inte låta bli att fnissa åt henne.

"You remember that first time I meet you?" sa jag och log åt minnet. Då när jag satt på planet och var skitsur.

Louis skrattade lite. "Yepp. You were so mad at us and we didn't know why. That remindes me, we still don't know?!"

"I do." flinade Niall och jag pussade honom på munnen.

Sedan berättade jag för de andra om mina hemska år som mobbad.

Men jag tänkte inte på det så mycket, var inte ledsen över det. Det var det förflutna nu.

 

 

Tre dagar gick och Elsa och jag pratade fortfarande inte. Jag började bli riktigt irriterad på att hon så fort hon såg mig i korridoren, kysste Austin som för att försöka övertyga både mig och sig själv att det var killen hon älskade. Jag himlade med ögonen och slängde igen skåpet.

Så började jag gå bort från dem, så som jag brukade. Gå åt andra hållet, låtsas som om inget har hänt.

Efter att Niall hade följt med mig hit och så hade jag blivit lite av en kändis. Det var många som jag inte hade en aning om vilka det var som hade sagt hej till mig, som hade frågat hur det var att vara ihop med Niall. Elin hade sett mig på något tidningsomslag, där fick jag svaret på hur folk kunde veta vem jag var.

Jag hörde skor tryckas snabbt mot golvet bakom mig och vände snabbt på huvudet. Det var Elsa. Jag fortsatte gå för att vänta på att hon skulle springa om mig. Men det gjorde hon inte.

"Julia." suckade hon. Jag bestämde mig för att det inte var över än. Jag skulle berätta vad jag tyckte.

"Ja?" sa jag med en dålig täckmantel över min irritation.

"Kan du inte bara sluta vara sur på mig?" vädjade hon.

"Vet du. Det kanske jag kan. Men inte idag. Jag slutar vara arg när du inser vad som är rätt. När du slutar leka med Austin."

"Så jag måste göra slut med Austin för att du ska sluta vara sur på mig?" sa hon chockad.

"Nej, det sa jag inte. Jag sa bara att du ska sluta leka med honom." Sedan vände jag mig om för att fortsätta gå mot min sal.
"Vad menar du?" sa hon och jag stannade upp igen.

"Att du ska sluta uppträda som en player och visa att du är mogen nog att ha ett förhållande."

 

Vi skulle åka hem dagen efter så jag bestämde mig för att spendera all den sista tiden jag hade men Julia. Harry skjutsade mig till Julias skola idag och hon kom ut väskan slängd över axeln och det blonda håret flög i vinden. Hon kom fram till oss med ett léende på läpparna.

"Hi beautiful." viskade jag i hennes öra när jag kramade om henne.

"Hi cutie." fnissade hon. Jag kysste hennes kind, hennes tinning.

"Can you drive me home?" frågade Julia Harry när vi satt oss i bilen.

"Sure." svarade han och började köra mot Julias hus.

 

"Thanks." sa Julia till Harry innan hon slog ingen sin dörr. Jag tog hennes hand när vi gick bort till ytterdörren. Hon låste upp, larmade av och trampade av sig skorna.

Hon verkade glad villket gjorde mig glad. Jag tog av mina egna skor och gick in efter henne.

Jag kom ikapp henne där hon gick och kramade om henne bakifrån. Jag kunde inte låta bli.

 

Jag stod med mobilen i handen, redo att ringa. Men det var något som tog imot. Jag la ner mobilen i fickan och började gå hemmåt. Det fanns bara en sak i mitt huvud just nu och det var killarna. Innan hade jag gjort vad som helst för att få träffa dem och nu hade jag gjort det.

Men... Det var en sak som inte lämnade mina tankar. Han. Den ouppnåliga stjärnan. Men... Julia hade lyckats... Så... Kanske? Fast jag skulle nog inte hoppas för mycket.

 

Det tog mig en stund att gå hem. Jag gick långsamt, orkade inte komma hem till det tomma, tysta huset. Men jag kom dit i alla fall. Min mobil pep till.

 

Thinking of you Xx

 

Jag kollade på det underliga smset, vem kunde det vara? Han eller hon måste ha skickat fel. Jag ryckte lite på axlarna för mig själv och la ner mobilen i fickan igen. En rysning gick längst min ryggrad, det var lite obehagligt i alla fall.