När Harry kom tillbaka insåg jag att hon sagt nej. Men jag kände henne för väl för att veta att detta betydde att hon inte älskade Harry i alla fall.

Jag gick över golvet bort mot Elsa, Austin och Alex men inte för att prata med dem. Jag ställde mig i folkmassan, tillräckligt nära för att höra vad de sa.

Jag hörde hur Elsa grät. Och det var allt jag behövde höra.

 

Jag gick tillbaka till Niall och Harry.

"Come, we go now." sa jag och strök Harry övar armen. "Elin? Vi ska gå nu, vill du hänga på?" Hon nickade ivrigt och följde med oss ut till bilen.

Harry körde. Jag förklarade tyst för Elin allt som hänt den sommaren, Italien, kärleken, sveken. Allt.

 

Vi samlades allihopa i Harrys och Louis rum och jag satte mig ner i Nialls knä. Så som jag gjort i Italen. Då när allt var lätt. När Harry och Elsa fortfarande var ihop. När allt var så mycket mindre komplicerat.

Elin såg lite obekväm ut i tystnaden. Hon satt och skruvade på sig och jag kunde inte låta bli att fnissa åt henne.

"You remember that first time I meet you?" sa jag och log åt minnet. Då när jag satt på planet och var skitsur.

Louis skrattade lite. "Yepp. You were so mad at us and we didn't know why. That remindes me, we still don't know?!"

"I do." flinade Niall och jag pussade honom på munnen.

Sedan berättade jag för de andra om mina hemska år som mobbad.

Men jag tänkte inte på det så mycket, var inte ledsen över det. Det var det förflutna nu.

 

 

Tre dagar gick och Elsa och jag pratade fortfarande inte. Jag började bli riktigt irriterad på att hon så fort hon såg mig i korridoren, kysste Austin som för att försöka övertyga både mig och sig själv att det var killen hon älskade. Jag himlade med ögonen och slängde igen skåpet.

Så började jag gå bort från dem, så som jag brukade. Gå åt andra hållet, låtsas som om inget har hänt.

Efter att Niall hade följt med mig hit och så hade jag blivit lite av en kändis. Det var många som jag inte hade en aning om vilka det var som hade sagt hej till mig, som hade frågat hur det var att vara ihop med Niall. Elin hade sett mig på något tidningsomslag, där fick jag svaret på hur folk kunde veta vem jag var.

Jag hörde skor tryckas snabbt mot golvet bakom mig och vände snabbt på huvudet. Det var Elsa. Jag fortsatte gå för att vänta på att hon skulle springa om mig. Men det gjorde hon inte.

"Julia." suckade hon. Jag bestämde mig för att det inte var över än. Jag skulle berätta vad jag tyckte.

"Ja?" sa jag med en dålig täckmantel över min irritation.

"Kan du inte bara sluta vara sur på mig?" vädjade hon.

"Vet du. Det kanske jag kan. Men inte idag. Jag slutar vara arg när du inser vad som är rätt. När du slutar leka med Austin."

"Så jag måste göra slut med Austin för att du ska sluta vara sur på mig?" sa hon chockad.

"Nej, det sa jag inte. Jag sa bara att du ska sluta leka med honom." Sedan vände jag mig om för att fortsätta gå mot min sal.
"Vad menar du?" sa hon och jag stannade upp igen.

"Att du ska sluta uppträda som en player och visa att du är mogen nog att ha ett förhållande."

 

Vi skulle åka hem dagen efter så jag bestämde mig för att spendera all den sista tiden jag hade men Julia. Harry skjutsade mig till Julias skola idag och hon kom ut väskan slängd över axeln och det blonda håret flög i vinden. Hon kom fram till oss med ett léende på läpparna.

"Hi beautiful." viskade jag i hennes öra när jag kramade om henne.

"Hi cutie." fnissade hon. Jag kysste hennes kind, hennes tinning.

"Can you drive me home?" frågade Julia Harry när vi satt oss i bilen.

"Sure." svarade han och började köra mot Julias hus.

 

"Thanks." sa Julia till Harry innan hon slog ingen sin dörr. Jag tog hennes hand när vi gick bort till ytterdörren. Hon låste upp, larmade av och trampade av sig skorna.

Hon verkade glad villket gjorde mig glad. Jag tog av mina egna skor och gick in efter henne.

Jag kom ikapp henne där hon gick och kramade om henne bakifrån. Jag kunde inte låta bli.

 

Jag stod med mobilen i handen, redo att ringa. Men det var något som tog imot. Jag la ner mobilen i fickan och började gå hemmåt. Det fanns bara en sak i mitt huvud just nu och det var killarna. Innan hade jag gjort vad som helst för att få träffa dem och nu hade jag gjort det.

Men... Det var en sak som inte lämnade mina tankar. Han. Den ouppnåliga stjärnan. Men... Julia hade lyckats... Så... Kanske? Fast jag skulle nog inte hoppas för mycket.

 

Det tog mig en stund att gå hem. Jag gick långsamt, orkade inte komma hem till det tomma, tysta huset. Men jag kom dit i alla fall. Min mobil pep till.

 

Thinking of you Xx

 

Jag kollade på det underliga smset, vem kunde det vara? Han eller hon måste ha skickat fel. Jag ryckte lite på axlarna för mig själv och la ner mobilen i fickan igen. En rysning gick längst min ryggrad, det var lite obehagligt i alla fall.