Heartbreaker - Kapitel 21

Tidigare i Heartbreaker:

"Do you know a thing?" sa Harry plötsligt och jag vände blicken mot honom.

"No?" sa jag nyfiket.

"I love you." Hela jag svämade över och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.

"I love you too Harry." sa jag och lutade mig fram för att kyssa honom.

 

Kvällen kändes magisk.

Den känslan som jag fick när jag tittade på Harry hade jag aldrig kännt tidigare.

 

Detta var min allra första dejt. Och den var magisk. Det kunde inte blivit bättre.

---

 

   

 

Julias perspektiv.

Det kändes riktigt tomt runt bordet när Elsa inte satt mitt emot mig. Jag åt under tystnad och petade i min sallad.

Ingen matlust riktigt. Elsas mamma verkade vara mer nervös över Elsas dejt än hon själv varit.

Hon satt och babblade på om hur stor hon blivit, som om jag inte existerade.

Jag kände mig ganska ensam så jag valde att gå från bordet.

 

"Tack för maten." sa jag snabbt innan jag försvann in. Jag ställde in tallriken i diskmaskinen och lutade mig mot bänken.

Jag suckade och gick med långsamma steg upp för trappan och in i mitt och Elsas rum.

Jag gick fram till fönstret, där jag suttit första dagen och satte mig där. Fönstret var redan öppet. Jag tittade ut över våran trädgård, poolen, killarnas hus.

Jag såg in genom deras köksfönster och såg Zayn, Niall, Liam och Louis sitta runt matbordet.

 

Jag kände mig på något sätt fortfarande lite ensam nu när Elsa hade Harry. Visst jag hade Niall och de andra killarna, och Elsa fortfarande, men det var inte det samma som det varit tidigare. Elsa var lika mycket med Harry som hon var med mig. Så var det inte förut.

Men hon var kär. Jag kunde inte klandra henne. För det var jag också.

 

Louis perspektiv.

Killarna och jag satt runt matbordet och Harrys plats gapade tomt. Kändes lite tomt, men vi hade fortfarande varandra, det måste vara lite värre för Julia.

Men Harry tyckte om den här tjejen och jag skulle stötta honom hela tiden. Det gjorde bästa vänner. Jag viste att Julia skulle göra det med Elsa. Julia verkade vara den som var lite mer mogen om man säger så. Hon kunde hoppa omkring som ett litet barn men kunde också vara ansvarsfull.

Elsa hoppade omkring hon också, men verkade inte vara riktigt så ansvarsfull som Julia.

 

Jag tittade ut genom fönstret och såg Julia sitta i hennes och Elsas fönster på andra sidan det lilla staketet.

Hon såg förvånansvärt ensam ut där hon satt.

"Lou?" sa Liam och tittade förvånat på mig.

"What?"
Jag vände blicken mot honom istället men han hade redan sett vem jag tittade på. Det hade Zayn och Niall också.

"She looks lonely." sa jag.

"We can go over to her after dinner." sa Niall och tog en tugga pasta.

Vi andra nickade och jag hummade instämmande.

 

Varken Elsas eller Julias föräldrar hade gått från matbordet när vi kom. De nickade åt oss och Julias mamma sa att Julia var inne i huset.

Vi nickade och tackade artigt innan vi gick upp för trappan. Vi knackade på första dörren till höger, Julias och Elsas.

"Kom in." hörde vi. Det lät likt 'come in' så vi öppnade dörren och klev in.

"Hey." sa hon glatt och hoppade ner från fönstret.

Hon kramade om mig, Liam och Zayn och gav Niall en snabb puss.

 

"Aaaaw." Jag kunde inte låta bli att flina mot Julia och hon rodnade, tittade ner.

"Stop, you make me blush." sa hon och gömde ansiktet i händerna.

Vi andra skrattade och Julia hakade på.

 

Julias perspektiv.

Kvällen blev inte så hemsk utan Elsa. Jag hängde med killarna och vi stojjade och hade kul.

Jag kröp ner under täcket och skulle precis släcka lampan när Elsa kom in genom dörren.

Jag hoppade direkt upp ur den bekväma sängen för att krama om henne.

 

"Hur var det, du måste berätta ALLT!" sa jag ivrigt. Hon skrattade lite. Hennes ögon var glansiga och man kunde se hur lycklig hon var.

Jag hade tänkt säga till henne att jag kände mig lite ensam. Men när jag såg hur lycklig hon såg ut klarade jag det inte, jag ville att hon alltid skulle vara så glad som hon var nu.

 

Hon berättade allt i detalj och jag tjöt till när hon berättade att han hade sagt att han älskade henne.

 

 

Men när vi, någon timme senare, släkte lampan, kände jag den där obehagliga känslan av ensamhet komma krypande igen. Det påminde mig om mina helmska år i min gamla skola, mobbningen.

De dagar de inte orkade slå mig eller håna mig, ignorerade de mig bara.

Ensamhet när man gick själv genom koridoren och ser hur alla andra går minst två och två, arm i arm eller skrattandes.

 

Jag sov oroligt den natten och vaknade tidigt.

 

Klockan var inte mer än halv sju när jag bestämde mig för att ge upp försöker att somna om. Jag reste mig tyst och drog på mina shorts.

Jag tassade ner för trappan med mobilen i fickan och skorna i handen.

Ingen annan var vaken, men varför skulle de vara det? Klockan var halv 7 mitt i sommaren.

 

Igentligen var jag trött och ville sova men den obehagliga känslan av ensamhet vägrade släppa. Jag tog mina hörlurar och gick ut genom dörren. Jag stängde den tyst bakom mig och satte på musik.

En ensam tår rann ner för min kind när jag hörde vilken låt som spelades i mina öron.

 

Lyssna samtidigt om du vill.

 

 

Jag log av minnet och började gå upp för uppfarten.

Jag sjöng med i refrängen och snurrade runt ett varv.

 

I shot for the sky
I’m stuck on the ground
So why do I try, I know I’m gonna fall down
I thought I could fly, so why did I drown?
Never know why it’s coming down, down, down.

Den gången jag uppträdde i talangjakten och kom två, då sjöng jag denna.

Jag älskade den.

 

---

Kapitel 21!

You like?

Låten heter egentligen inte I thought I could fly, utan Down.

Artisten heter Jason Walker.

 

Har läst igenom alla era UNDERBARA kommentarer på K&S inlägget, och jag är helt rörd :')

Detta inlägg skulle egentlige inte kommit innan 5 kommentarer på förra men eftersom ni kommenterade så underbara saker får ni det i alla fall!
Hoppas ni tycker om det :)<33

 

+3 kommentarer till nästa :)

 

Tweetcamen :D

Yey Såg tweetcamen "igår" eftersom att klockan nästan är ett :P
Gjorde du det? Kommentera om du gjorde det elr inte :D

The wanted Nathan och Ice age Sid är dom kanske släckt?

Haha jag har ända sen jag såg en bild på nathan tyckt att han liknar Sid något otroligt så jag bestämde mig för att göra et litet collage och visa :P

 

Jag vet att detta inte har någonting med One direction att göra men tyckte bara att det var lite roligt.

 

Och glöm inte bort att kommentera kapitel 20 :D

 

Och såklart va med i den lilla tävlingen jag anordnat :D

LIAAAAAM !!!!

Grattis på 19 års dagen Liam hoppas du får en toppen dag! :D

Alla älskar dig :D <3

 

Till er directioners som läser detta:Hoppas ni inte glömde att sätta på er något lila nu... :P

 

Heartbreaker - Kapitel 20

"Ask her out NOW!" sa hon och hoppade lite upp och ner. Hon verkade ivrig. Jag skrattade.

Harry nickade och försvann in genom dörren.

Julia kom fram till mig och satte sig i mitt knä. Med tanke på att hon var nästan lika lång som jag vägde hon inte mycket. Jag la armarna runt midjan på henne och hon lutade sig tillbaka.

Jag kysste hennes kind och hon log mot mig och kysste min panna.

Sedan lutade hon sig tillbaka i mitt knä. Jag log stort.

---

 

Elsas perspektiv

 

Vilken tröja ska jag ha på mig? Kanske det där pösiga linnet? Eller det rosa lite transparanta mag T-shirten? 

Mitt under mina funderingar och jag hade precis greppat ett av mina vanliga linnen i turkos nyans knackar det på dörren. Jag satte snabbt på mig linnet och gick öppnade den gamla vita dörren.

 

"Hi" sa Harry lite blygt. Han brukade faktiskt inte vara blyg, varför var han då blyg nu?

"Mm... Are you up to something on friday evening?" frågade han sedan, jag tittade honom i ögonen och skakade på huvudet lite.

"Eh do you wants to do out and... Go on a date with me?" Det sista fick mig att bli helt överlycklig, frågade Harry precis ut mig? JA!

"Yes ofcourse!" sa jag och slängde mina armar runt hans nacke och kysste honom.

 

Jag och Harry gick sedan ner till de andra hand i hand. Jag log stort och Julia hoppade upp från Nialls knä och kramade om mig.

Sedan gick hon tillbaka till Nialls knä. Det förvånade mig att hon satt i hans knä, hon brukade inte änns vilja sitta i mitt. Hon sa att hon tyckte att hon var tung.

 

Harry drog ner mig i sitt knä också och de andra skrattade.

"I feel forever alone." sa Zayn och vi andra skrattade åt honom.

 Louis reste på sig och gick och satte sig i Zayns knä vilket fick både mig och Julia att börja skratta åter igen.

"My sweet boyfriend." sa Lou och pussade Zayn på kinden. Julia höll på att ramla ur Nialls knä, så mycket skrattade hon. 

 

Harrys perspektiv, fredag.

 

Jah gick knackade på den stora trädörren och där stod Elsa, vacker som vanligt och log mot mig.

"Hi" sa hon och klev ut.

"Hi you to" sa jag och log stort mot henne.

 

Vi gick upp till parkeringen och där stanade jag henne.

"Hey, you are really beautiful!" sa jag och kysste henne försiktigt på läpparna

Jag visste att hon hade svårt at ta emot komplimanger, det hade hon sagt själv men om hon vill vara med mig får hon ta mig som jag är. Och jag ÄLSKAR att ge vackra, underbara och söta tjejer komplimanger och speciellt den tjejen jag gillar mest av alla tjejer!

Hon rodnade lite och mumlade ett tack.

 

Jag tog hennes hand och gick bort till bilen.

Jag öppnade hennes dörr och hon rodnade ännu än gång, så gulligt.

Själv gick jag runt bilen och satte mig bakom ratten. Jag hade lovat Elsa att vi inte skulle åka till ett ställe som var för dyrt så jag hade bestämmt att vi skulle gå till en riktigt bra pizzeria.

Elsa viste inget om det men jag viste att hon gillade pizza, jag hade frågat Julia.

 

När vi kom fram parkerade jag vid strandpromenaden. Vi gick hand i hand bort mot pizzerian där jag bokat ett bord till oss.

"Reservation for Harry Styles." sa jag till killen som stod i ingången.

"This way." sa han och ledde oss mot ett bort för två. Elsa såg väldigt glad ut när vi satte oss ner.

Kyparen kom med menyer men jag tittade mer på Elsa än på rätterna.

När kyparen kom tillbaka för att ta våran beställning hade jag inte hunnit läsa igenom alla rätterna så när Elsa sagt det hon ville ha sa jag bara att jag tog det samma.

 

"Oh god, I'm so full." sa Elsa och lade handen för magen.

"Oh and I thought we'd take a swim." sade jag och gjorde en fejkad ledsen min.

"But I don't have any swim chlothes." sa Elsa. "And I'm not going to swim naked!" fortsatte hon bestämmt.

"I got one of your bikinis in my car from yesterday, you forgot it there."  sa jag och Elsa hoppade upp från stolen.

"Okay, lets go and swim then." sa Elsa och sköt in sin stol.

"Grazie." sade vi båda till kyparen.

 

"No let me down!" skrek Elsa tyst så att ingen skulle misstolka något.

"Nope." jag gick längre och längre ut i vattnet och hade vatten upp lite över midjan så att Elsa var blöt om benen.

 

"Do you know a thing?" frågade jag Elsa när vi lagt oss på filten jag hade tagit med mig.

"No?" sa hon nyfyket. Vi låg och tittade vara ndra i ögonen.

"I love you." sa jag och letade efter ett tecken på om hon gillade det eller inte.

"I love you too Harry!" sa hon och lade sig närnare mig och kysste mig länge.

Jag älskade verkligen Elsa, jag brydde mig inte ett dugg om att hon var fyra år yngre. Ålder är faktiskt bara en siffra!

 

Elsas perspektiv (Igen) Fredag.

Nu stod jag och tittade mig en sista gång i spegeln, håret låg naturligt lite vågigt och sminkningen var naturlig lite brons färgade ögonskuggor i olika nyanser och mascara på mina ganska långa ögonfransar.

 

"Hi!" sa jag till Harry när jag öppnat ytterdörren, nu kände jag mig på något sätt riktigt nervös.

Jag ropade till mamma att jag gick och sen gick jag och Harry upp till parkeringen som för den delen låg precis bredvid huset men en häck som skillde parkeringen och vår tomt från varandra.

"Hey, you are really beautiful"sa Harry och kysste mig på läpparna. Jag kände att jag rodnade och tittade automatiskt ner mot marken.

"Thanks." mummlade jag fram.

 

 

På stranden.

"No let me down!" skrek jag så tyst jag kunde men endå såpas högt så att Harry kunde höra mig.

"Nope." vad det ända han sainnan jag kände hur vattnet omringade mina fötter... ben... midja.

 

Efter vi badat en lång stund gick vi upp och la oss på våra handdukar.

Det pirrade i magen och det kändes som tusen fjärilar flög runt där inne.

Harry la sig ner på sin handduk och jag gjorde det samma. Jag blundade med ansiktet mot solen och njöt av hur underbart livet kan vara.

"Do you know a thing?" sa Harry plötsligt och jag vände blicken mot honom.

"No?" sa jag nyfiket.

"I love you." Hela jag svämade över och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.

"I love you too Harry." sa jag och lutade mig fram för att kyssa honom.

 

Kvällen kändes magisk.

Den känslan som jag fick när jag tittade på Harry hade jag aldrig kännt tidigare.

 

Detta var våran allra första dejt. Och den var magisk. Det kunde inte blivit bättre.

---

Kapitel 20 damer (och herrar om det nu är några herrar som läser....).

Harrys och Elsas första dejt. Romantisk :3

 

Jag vill bara säga att kapitel 21 kommer INTE komma utför ens vi fått 5 kommentarer! :D

 

GLÖM NU INTE ATT KOMMENTERA! 5 till nästa! :D

 

 

Heartbreaker - kapitel 19

Tidigare i Heartbreaker:

 

När vi kom in gick jag till badrummet för att se hur mitt hår var. Jag drog handen igenom luggen och gick ut i köket till de andra.

Niall och Liam stod och gjorde i ordning middagen medans de andra satt vid bordet. Jag satte min ner på en ledig stol och sträckte mig efter ett äpple i fruktskålen.

Jag tog ett bett och kände fruktsaften rinna i munnen.

 

'Snart är det min tur. Snart hittar jag henne.' tänkte jag för mig själv.

 

---

    

 

Julias perspektiv.

När Elsa försvan ner för att prata med sin mamma tog jag tillfället i ackt och gick in till min.

Hon låg på sängen och läste.

 

"Mmh... Hej mamma." började jag.

Hon vände sig mot mig och log.

"Hej." Jag satte mig ner och mamma satte sig upp.

"Mmh... Vad skulle du säga om jag gick ut med en kille som är fem år äldre än mig?" sa jag försiktigt.
Mamma såg direkt genom mitt försök att vara diskret.

"Vem av dem?" undrade hon.

"Niall, den blonda." mumlade jag.

"Okej..." började hon. "Jag hade hellre velat att du skulle välja en kille som är i din ålder."

"Men mamma, jag tycker verkligen om honom. You can't stop true love." svarade jag och log lite.

Hon suckade med gav med sig.

"Okej, du har rätt, men jag och pappa vill träffa honom innan ni går ut okej!? Och ta det försiktigt!"

"Mamma." sa jag och tittade anklagande på henne.

Hon tittade på mig och log. "Ta hit honom snart bara."

Jag vände mig om i dörröppningen. "Det ska jag." sa jag léende.

 

Elsa kom in i rummet och log stort mot mig.

"Mamma sa att jag fick dejta Harry!"

Det fick mig att börja skratta.

"Som om hon kunde hindra dig." fick jag fram. Elsa började också skratta. Vi båda viste att hon inte kunde hindra Elsa...

"Mamma vet om mig och Niall också." sa jag sedan.

Vi kramade varandra för att allt gått så bra. Tänk ändå, så många tjejer som drömmer om att få träffa dem och säga hej, och jag hänger med dem varje dag. Helt otroligt.

 

 

När jag låg i min säng den kvällen tänkte jag på mig och Niall. Jag visste inte riktigt om vi var ihop eller så, Niall hade sagt att han var kär i mig, jag var kär i honom, vi kysstes med var vi ihop?

 

Louis perspektiv.

När jag låg i sängen den kvällen tänkte jag på Eleanor. Jag saknade henne så det gjorde ont.

Jag tog upp mobilen och gick in på bilder. Bilden på mig och Eleanor när vi stod på våran balkong var den första som dök upp.

Jag log vid minnet och en ensam tår trillade ner för min kind. Att man kunde sakna någon så mycket.

Vi båda log in i kameran och vi såg lyckliga ut. Hon gör mig lycklig.

Jag to upp nästa bild, då stod vi i vardagsrummet. Eleanor var så vacker.

 

Jag somnade med Eleanor i tankarna och ett léende på läpparna.

 

Julias perspektiv.

När jag vaknade på morgonen lös solen in genom springorna i gardninen och jag gäspade.

Elsa låg inte kvar i sängen och jag slängde en blick på klockan. Halv 10.

Jag reste på mig och drog på mig mina mjukisshorts och gick ner en trappa. Killarna och Elsa satt runt utebordet och de vuxna syntes inte till.

Jag bredde en macka och tog ett glas jos innan jag gick ut till de andra.

 

"Good morning." sa jag och slog mig ner bredvid Niall. Han kysste min kind och jag log mot honom.

"Morning." svarade de andra i kör.

"Is that you breakfast?" undrade Niall och tittade menande på min ensamma macka. Jag nickade och tog en tugga.

Niall gav mig en blick som fick mig att nästan börja skratta. Jag satte handen för munnen.

 

"Var är the föräldrarna?" sa jag på svengelska. Elsa fnissade till och killarna tittade förvirrat på oss.

"At the affär." svarade hon och vi båda började skratta. Killarna såg ut som stora frågetecken och det såg riktigt kul ut.

"What?" sa Zayn och vi skrattade ännu mera. Jag och Elsa gjorde en 'give me five' och gick in med våran disk.

Vi gick upp och tog på oss lite kläder.

Jag tog på mig mina jeansshorts och ett linne bara men det tog lite längre tid för Elsa.

Jag suckade och gick ner för trappan.

 

Nialls perspektiv.

Så fort tjejerna försvunnit utom synhåll vände sig Zayn mot mig.

"Are you and Julia together now?" undrade han.

"Don't know." sa jag ganska tyst.

"YOU DON'T KNOW?" sa Lou förvånat.

Jag skakade på huvudet. "I think I'm going to ask her out. Maybe."

"MAYBE?" fortsatte Lou.

"I'm going to ask Elsa out today." sa Harry och chockade oss alla.

"HAVEN'T YOU GO OUT YET?" Lou hade svårt att vara tyst.

"Then I ask Julia after you guys. When did you thought?"

"Friday." svarade Harry.

Vi andra nickade.

 

Då kom Julia ut genom dörren. Jag viste inte om hon hört vad vi sa men på hennes ansikte såg det ut som hon hört det sista.

Det hade hon.

 

"Ask her out NOW!" sa hon och hoppade lite upp och ner. Hon verkade ivrig. Jag skrattade.

Harry nickade och försvann in genom dörren.

Julia kom fram till mig och satte sig i mitt knä. Med tanke på att hon var nästan lika lång som jag vägde hon inte mycket. Jag la armarna runt midjan på henne och hon lutade sig tillbaka.

Jag kysste hennes kind och hon log mot mig och kysste min panna.

Sedan lutade hon sig tillbaka i mitt knä. Jag log stort.

 

---

Ska vi säga 5 kommentarer på detta också?

Så KOMMENTERA :D<33

 

Info.

Jag vet att vi tidigare inte sagt att det behöver vara ett visst antal kommentarer till nästa kapitel men eftersom vi inte får några kommentarer har jag sagt att vi ville ha 5 på kapitel 18.

Och det är jag helt seriös med, nästa kapitel kommer inte komma innan vi fått 5 kommentarer.

Kapitel 19, 20, 21, 22 och 23 ligger i utkast och är helt klara men eftersom ingen kommenterar kommer det tyvärr inte komma innan 5 kommentarer.

 

Ni kanske tycker att jag låter/skriver lite irriterat nu, och jag är ledsen för det.

Men har man närmare 40 (vet, inte så supermycket) unika besökare varje dag tycker jag personligen att 5 ska orka skicka in en liten kommentar.

 

Sedan om tävlingen. Än så länge är det bara tre stycken som är med och det skulle verkligen vara roligt om det iallafall var några fler.

 

Nästa kapitel ligger och väntar i utkast. Glöm inte, 5 kommentarer på kapitel 18 så kommer det.

 

 

 

 

Heartbreaker - Kapitel 18

Vi satte oss ner på handdukarna och Julia mumlade något för sig själv.

"Här finns inga känslor. Ingen obesvarad kärlek. Ingen sorg. Inget. Bara tid, vatten och sanden."

Jag förstod inte ett ord och tittade nyfiket på henne, väntade på att hon skulle säga det på engelska men det gjorde hon inte. Istället log hon mot mig och gav mina läppar en kyss.

 

---

   

 

Elsas perspektiv

"Erhm" hörde jag hur en bas röst harklade sig.

Jag och Harry släppte varan och gissa vem som stod där? Jo, min pappa!

Jag hade inte sagt till någon att jag och Harry var tillsammans och det gjorde det bara pinsammare.

Jag kände hur jag rodnade kraftigt.

"Sorry for ruin your moment" sa han innan han gick in i huset.

Jag hör hur två skratt hördes ovanför mig och jodu där stod Niall och Julia och skrattade så att de nästan kiknade.

"Okay should we go to the car now?" fick Niall fram efter att de lugnat ner sig.

 

Killarna satt i bilen och var lite irriterade eftersom att det tog så lång tid.

 

"Boys do you want to know a akward situation that just happend Elsa and Harry?" frågade Julia när vi satt på stranden och solade.

"No they not want to know!" sa jag och det fick killarna att bli ennu mer intresserade av att få veta om min och Harrys lite pinsamma situation tidigare den förmiddagen.

"They stand and kissing eachother and then Elsas dad came and hawked and thwy got soooo red faces" sade Niall och började skratta och alla killarna med. Gud så pinsammt när jag kommer hem och mamma och pappa antagligen vill prata med mig om den lilla händelsen.

Jag vet inte riktigt vad mina föräldrar tycker om att jag dejtar en kändis och att han är fyra år äldre.

 

Vi badade och hade allmänt roligt under den tiden vi var på stranden, de vill säga iprincip hela dagen.

 

Harry körde oss tillbaka till våra hus och jag och Julia gick till vårat hus för att duscha och byta kläder.

 

"Elsa?!" hörde jag hur mamma ropade när jag precis kommit ut från duschen på övervåningen.

"Ja? jag kom pricis ut ur duschen" ropade jag tillbaka till mamma.

"Okej klä på dig och kom ner sen"

 

Jag satte på mig mina lila jeans shorts och ett mag- linne som det stod "LOVE" på med blommor.

 

"Så vad var det du ville prata med mig om?" som om jag inte visste vad hon ville prata om men ändå.

"Pappa berättade om... ja... han såg dig och Harry... du vet du kan prata med mig om allt." sa mamma, jag vet att hon skulle vilja ha mig hemma föralltid och stanna tiden så att jag inte växer något mer men någon gång måste hon släppa taget och nu är ett perfekt tillfälle.

"Okej om jag kan prata med dig om allt kan jag börja med att jag gillar Harry, jag gillar honom jätte mycket!"

"Jag vet älskling och jag tänker inte hindra dig ifrån att vara med honom även fast jag skulle vilja lite grann, och jag vill att han ska vara försiktig med dig! Han är trotts allt fyra år äldre, eller var det fem? Aja, men du förstår vad jag menar."

Nu blev detta väldigt pinsamt. Asså mamma! 

 

Harrys perspektiv

 

"Bye se ya later most beautiful girl on the planet!" sa jag och kysste Elsa länge på läpparna innan hon och Julia gick in till deras hus.

"Bye and I'm not the most beautiful girl on the planet! It's so manny people who is so much prettier than me!" sa jag och kramade om Harry.

"No, you are the most gorgous, beautiful, pretty and cutest in my eyes!" sa jag och kysste Elsa ytterligarre en gång fast denna gång på hennes panna.

 

Jag och killarna gick mot vårat hus.

Lou kom upp bredvid mig och knuffade mig i sidan.

"Love, love, love..." nynnade han och jag kunde inte låta bli att flina åt honom.

"Niall too." sa jag bara. Niall hörde sitt namn och räckte ut tungan åt mig. Han var lite rosig om kinderna.

"I don't make out with Julia every where I go." gav han igen och jag rodnade lite.

"Me neither." sa jag och jag hörde hur gällt det lät. De andra killarna skrattade högt åt mig och Liam låste upp dörren.

 

Zayns perspektiv.

Nu var jag ensam singel, inte så jätte roligt...

Men jag var glad för båda killarna, men mest för Niall faktiskt. Det var kul att se hur lycklig han verkade vara i närheten av Julia. Han som inte velat dejta för att han skulle veta när han funnit sin prinsessa. Nu verkade han ha gjort det.

 

Harry. Jag hoppades att han också funnit någon han ville spendera lite tid med, inte bara i någon dag igen.

'One night stand'. Fast han kan bli anmäld av Elsa om han gör något mer än bara kyssas och kramas... okej nu blev det pinsammt i mitt huvud...

 

När vi kom in gick jag till badrummet för att se hur mitt hår var. Jag drog handen igenom luggen och gick ut i köket till de andra.

Niall och Liam stod och gjorde i ordning middagen medans de andra satt vid bordet. Jag satte min ner på en ledig stol och sträckte mig efter ett äpple i fruktskålen.

 

 

 

---

 

Jaha klapitel 18 everybody! :D

 

Eftersom att vi inte får så många kommentarer, skulle vi kunna få 5?

5 kommentarer till nästa kapitel!

 

KOMMENTERA! :D <3

 

 

Heartbreaker - Kapitel 17

Tidigare i heartbreaker:

"How long can it take to ask them if they want to go to the beach with us?" frågade Louis otåligt.

"Maybe they are kissing eachother and have forgot about us?!" sa Zayn och log ett litet leende.

"No they're NOT!" sa Niall.

"Haha Niall, Niall, Niall he ment that Elsa and Harry are kissing" sa jag, jag förstod ju att Niall också visste att Zayn menade Elsa och Hazza.

 

---

   

 

Liams perspektiv.

Även jag började bli lite trött på att vänta på Hazza.

Men jag gissade att tjejerna inte var klara och jag ville inte stressa dem. Otåligt gick jag fram och tillbaka på golvet för att fördriva tiden.

"Wi never send Harry again." sa Zayn med betoning på aldrig. Lou skrattade och höll med.

Niall reste på sig.

 

"I'll go and check why it take so long." sa han och gick ut genom dörren.

 

Julias perspektiv.

 

Jag gick runt hörnet bort mot poolen. På en solstol låg våra bikinis och jag gick dit. Elsas var fortfarande fuktig men min var i alla fall torr.

Jag tog dem i ena handen och tog våra handdukar i den andra.

Sedan gick jag tillbaka mot Harry och Elsa. När jag kom runt hörnet såg jag hur de stod och kysstes.

Jag höll inne ett skratt och backade tyst där ifrån.

När jag kom runt hörnet igen började jag skratta.

 

Jag gick in bakvägen och började packa ner vattenflaskor, bikinis, handdukar, mobilen och lite snacks.

Då knackade det löst på dörren. Jag vände mig om och där stod Niall. 'Han är perfekt' var det första som for igenom mitt huvud.

Han kom fram till mig och gav mig en lätt kyss. Vi båda rodnade och jag vände mig mot väskan igen.

 

"Come." sa jag och log retsamt mot Niall. Vi gick fram till fönstret och jag öppnade det tyst.

Vi kikade ner och vi såg hur Elsa och Harry fortfarande kysstes. Men nu va Elsas pappa påväg runt hörnet. Jag satte handen för munnen för att inte börja skratta.

Jag och Niall utbytte en blick och vi båda var riktigt nära att börja skratta nu.

 

Både Elsa och Harry rodnade djupt när Elsas pappa harklade sig.

"Sorry for ruin your moment." sa han och jag såg att han gick in i huset. Då kunde varken jag eller Niall hålla inne skrattet längre.

Vi båda bröt ut i gapskratt och Elsas och Harrys blickar landade på oss.

 

"Okay, should we go to the car now?" sa Niall när vi slutat skratta.

Jag fnissade och Elsa rodnade ännu mera.

 

Jag la väskan på axeln och tog Nialls hand. Vi log mot varandra. Sedan gick vi ner för trappan och ut genom dörren. Vi sticker till stranden ropade jag innan dörren slog igen bakom mig.

 

Nialls perspektiv.

Jag kände mig så lycklig när Julia och jag gick ut genom dörren hand i hand.

Inget kunde förstöra det nu.

 

Harry körde och den sträcka som tog en halvtimme att gå, tog bara 5 minuter med bilen.

Vi gick ner på stranden och jag höll Julias hand i min.

 

Vi gick omedvetet bort mot platsen där jag och Julia kysstes igår och när vi kom dit stannade jag och kysste henne lätt på läpparna. Hon rodnade lite, fnissade innan vi gick efter de andra.

Jag tittade på Julias profil. Hon var så vacker.

Hon var inte perfekt i andras ögon men i mina var hon det.

 

 

Vi satte oss ner på handdukarna och Julia mumlade något för sig själv.

"Här finns inga känslor. Ingen obesvarad kärlek. Ingen sorg. Inget. Bara tid, vatten och sanden."

Jag förstod inte ett ord och tittade nyfiket på henne, väntade på att hon skulle säga det på engelska men det gjorde hon inte. Istället log hon mot mig och gav mina läppar en kyss.

 

---

Inget händelserikt kapitel, men Elsa blev liiiite utskämd ;)

Pinsamt...

 

KOMMENTERA :D

 

Heartbreaker - kapitel 16

Tidigare i heartbreaker:

Hon vände sig mot mig, lyfte handen och drog undan en hårslinga som trillat ner i ansiktet.

Jag höll fortfarande i den andra.

"I'm in love with you." sa jag och försökte möta hennes blick. Hon tittade ner i sanden.

"Is that true?" viskade hon. "Or do you say that because you feel sorry for me? Because I was bullied?"

När hon sa det sista höjde hon rösten och mötte min blick. Tårar rann ner för hennes kinder.

 

Men istället för att svara la jag mina läppar mot hennes.
Det kändes som det mest perfekta ögonblicket någonsin när hon besvarade kyssen.

 

---

 

 

Elsas perspektiv.

Jag och killarna kunde inte göra annat än att se på när en blond och självsäker Niall sprang iväg och lämnade oss på uppfarten.

Jag var förvirrad.

 

Vi bestämde oss för att gå in till killarna. Liam gick först och låste upp den stora trädörren.

I vanliga fall skulle en Niall rusa förbi mig och ut i köket för att hämta något äta men inte idag.

Vi satte oss på baksidan i solen och Harry drog ner mig i knät.

Jag kysste honom på kiden och han log stort.

 

Ingen hade något att säga, det blev en ganska jobbig tystnad. Jag lutade mig tillbaka mot Harrys bröskkorg och blundade. Jag hade ingen aning om vad som skulle hända nu.

 

Ungefär en timme senare, en timme med småprat om lite allt möjligt hörde vi steg i gruset.

 

Julia och Niall gick igenom husets nedervåning och kom ut till oss på baksidan.

De höll i handen och Julia fick en rosa tom om kinderna när hon märkte att alla tittade på deras händer som höll om varandra.

"Julle, vi, prata, sen" sa jag till julia och hon bara nickade till svar.

 

Harrys perspektiv

 

Jag kysste Elsa lätt på läpparna innan vi sa godnatt och Julia och Elsa gick över gräs mattan och in i deras hus.

Att kyssa Elsa fick mig att le, le stort, riktigt stort och hon gjorde så att det pirrade i magen.

 

"So Niall..." började Louis och Niall rodnade. Men ett stort léende lyste upp hela hans ansikte, jag hade inte sätt honom så glad på månader.

 

Niall satt och pratade om hans och Julias "Moment" hela kvällen, han kunde verkligen inte sluta prata om det. Men jag antar att att jag var lika dan när jag kysst Elsa.

 

 

 

Jag gick fram till dörren och tryckte ner handtaget, som vanligt var det öppet.

 

Jag gick in och upp för trappan och knackade på den första dörren som jag visste var Elsas och Julias rum.

"Ja vad är det mamma?" hörde jag någon säga där innefrån.

"It's Harry" sade jag och det blev helt tyst i några sekunder.

"No cause'... we need to... do one thing" hörde jag Elsa säga.

"Ser mitt hår bra ut? Ser mina kläder typ helt muppade ut? Borde jag sätta på mig något annat?" mummel hördes från rummt och mummlet var på svenska antog jag så det var lite svårt att förstå.

 

Efter bara någon minut öppnades dörrn och där stod Elsa och Julia och tittade på mig.

"Hi, I just wonder if you wants to go to the beach or do somehing?" sade jag och kände mig lite blyg, jag tittade upp från marken och mötte Elsas varma blick.

"Ofcourse we want to" sade hon glatt innan hon drog med mig och Julia ner för trappen och ut i morgon solens varma strålar.

"Were are your parents?"

"They are at the supermarket to buy some food I think" sa Julia.

"Okay i'll go and pick up our bikinis" sa Julia och gick runt hörnet av den stora stenbyggnaden.

"Soo...Hi lovely, gorgeus and beautiful person who is a girl from sweden called Elsa" sade jag och lade mina händer om hennes höfter medans jag sa den långa meningen och hon lade sina armar runt min nacke och när jag pratat klart kysste jag henne och såklart besvarade hon den.

"Erhm" någon harklade sig bredvid mig och Elsa, Vi drog oss ifrån varandra av ren reflex och jag som trodde det var Julia men nej... Där hade jag RIKTIGT fel.

 

Liams perspektiv

 

"How long can it take to ask them if they want to go to the beach with us?" frågade Louis otåligt.

"Maybe they are kissing eachother and have forgot about us?!" sa Zayn och log ett litet leende.

"No they're NOT!" sa Niall.

"Haha Niall, Niall, Niall he ment that Elsa and Harry are kissing" sa jag, jag förstod ju att Niall också visste att Zayn menade Elsa och Hazza.

 

---

Vi får nästan aldrig kommentarer :(

Tycker ni novellen är dålig?

 

 

TÄVLING!

Vi tänkte ha en liten tävling här på bloggen!
Det är så att vi började planera denna novell redan innan Zayn och Perrie blev ihop och därför tänkte vi ha en tävling om vem som skulle vilja vara med i novellen!

 

Så skulle du vilja vara med i novellen? Skulle du vilja spela Zayns flickvän?

Gör då såhär!

 

Skriv i kommentarerna lite hur du ser ut, vad du tycker om att göra och lite så.

Du måste inte men det gör att du har en mycket större chans att vinna.

Sedan vill vi att du länkar tävlingen på Facebook, bloggen eller berättar för kompisar.

Länkar ni på Facebook/bloggen vill vi gärna ha länken.

Skriv bara en kommentar tack!

 Och följ gärna på bloglovin!

Lycka till! Vi avslutar tävlingen när det är några med, så kolla in då och då!

 

Nästa kapitel kommer redan idag!

Nu när skolan börjar ska vi göra vårat bästa för att uppdatera varje dag!
Glöm inte att kommentera på kapitel 15!

 

Puss på er allihopa!

 

 

Haha älskar denhär bilden! :D <3 Zayn

Heartbreaker - Kapitel 15

Tidigare i Heartbreaker:

"How many of you are still single?"

Zayn och Niall räckte upp var sin hand och mina kinder hettade. Jag mötte snabbt Julias blick och hon log stort. Ett litet 'iiiiiiih' lämnade hennes läppar.

"But, Niall and Zayn, have you find someone you like then?" fortsatte intervjuaren.

Niall nickade. "I have my eyes on a girl right now."

Jag flämtade till. Sedan vände jag blicken mot Julia. Hon tittade bort.

"Julia..." började jag men hon avbröt mig.

"Det är inte jag." sa hon och skakade på huvudet. "Varför skulle det vara jag?"

Hon reste på sig och började plocka ihop lite saker.

 

Hon la ner en vatten flaska i sin väska innan hon vände sig mot mig.

"Jag tar en promenad. Kommer tillbaka om en liten stund."

 

'Fan' tänkte jag för mig själv när Julia lämnade huset.

---

 

      

 

Julias perspektiv.

"I have my eyes on a girl right now." sa Niall.

Jag viste att jag inte kunde säga något om att han var kär i någon, jag var inte en del av det livet.

Jag var bara hans vän.

 

Jag kunde höra hur Elsa flämtade till bredvid mig och jag vände snabbt bort blicken för att hon inte skulle se tårarna i mina ögon.

Varför skulle det göra så ont?

 

Jag reste på mig och började plocka ihop lite saker. Vattenflaska. Lite pengar. Handduk. Badkläder.

Jag la snabbt ner dem i min lilla väska och drog ett djupt andetag.

Elsa satt fortfarande och tittade, dels på mig och dels på tv:n.

"Jag tar en promenad. Kommer tillbaka om en liten stund." sa jag och försökte låta normal på rösten.

Sedan gick jag iväg och drog igen grinden efter mig.

 

Jag gick längst bilvägen. Killarna skulle inte komma hem än på minst två timmar och jag hinner lätt bort här ifrån innan.

Jag gick och gick. Efter en tjugo minuter såg jag staden och jag snabbade på mina steg lite.

Jag vägrade låta tårarna rinna och drog ännu ett djupt andetag för att hindra dem.

 

Jag såg nu strandpromenaden och började springa.

Men så saktade jag ner igen, jag ville inte bli super törstig av att springa och ta slut på mitt vatten.

När jag kom fram dit blickade jag ut över vattnet. Det var lika vackert som vanligt.

 

Klockan var nu nästan halv fem och det var inte så jätte mycket folk kvar på stranden. Jag gick ner för trappan, ner i sanden.

Jag drog av mig mina skor och höll dem i handen när jag gick bort mot en tom del av stranden.

Jag orkade inte ta fram handduken utan satte mig direkt i sanden.

Skorna och väskan satte jag ner bredvid mig och sedan drog jag upp benen till bröstet och la armarna runt dem.

 

Jag blickade ut över vattnet och log svagt för mig själv. Här fanns inga känslor. Ingen obesvarad kärlek. Ingen sorg. Inget.

Bara tid, vatten och sanden.

 

Liams perspektiv.

Niall såg nervös ut, men jag kunde förstå honom.

Vi var strax hemma och han skulle bli tvungen att möta Julia. Antingen kände hon det samma för honom eller så gjorde hon inte det. Det visste vi inte.

 

Harry där imot satt med sin mobil och flinade över ett sms. Lou lutade sig över hans axel och läste.

"IT'S ELSA!" skrek han och ryckte åt sig Harry mobil och läste.

Harry försökte ta tillbaka den men lyckades lite halft.

Zayn, som sovit, vaknade med ett ryck och tittade irriterat på Louis.

 

"We are almoste home." sa jag till Zayn och han ryckte på axlarna.

 

 

Fem minuter senare svängde vi upp på uppfarten och hoppade ur bilen. Jag stäckte på mig och tittade på när Elsa kom och kramade om Harry.

Han gav henne en snabb kyss och jag vände bort blicken av ren artighet.

Jag vände istället blicken mot Niall som såg orolig ut.

 

"Elsa, where is Julia?" undrade jag för att hjälpa Niall lite. Han gav mig ett tacksamt léende.

Men Elsa reagerade inte riktigt som jag trodde att hon skulle.

"She have been gone for two hours because of you. I have calld her but she left her phone here." sa hon och spände blicken i Niall.

"What?" sa vi andra i kör.

"She is in love whit you! And you said you had your eyes on an other girl!" sa hon upprört. "I have no idea where she did go."

Niall såg chockad ut. "But he did mean Julia!" sa jag, jag tvivlade på att Niall kunde säga något just nu.

Nu var det Elsas tur att se chockad ut.

 

"I think I know where she did go." sa Niall och vände sig snabbt om och började springa.

Jag hann inte mer än blinka innan Niall försvinnit utom synhåll.

 

Nialls perspektiv.

'Hon är kär i dig' var de ända orden som jag kunde tänka på.

Jag rusade ut på vägen och ner mot staden. Julia hade sagt att hon älskade stranden och strandpromenaden. Jag hoppades innerligt att hon var där.

 

Tjugo minuter senare såg jag henne.

Jag hade gått ner till strandpromenaden och stod nu i sanden och tittade bort mot en blond flicka som ensam satt lite längre bort.

"Julia." ropade jag.

Hon reagerade. Hon vände blicken mot mig för att möta min blick bara för en hundradels sekund.

Sedan vände hon blicken mot havet igen.

 

Jag gick bort till henne och satte mig ner bredvid henne. Hon gjorde inget, hon bara satt och tittade ut över havet. Jag studerade hennes ansikte i profil.

Helt plötsligt suckade hon och vände blicken mot mig. Jag såg direkt att hon gråtit och förstod att det var mitt fel.

"I hope you get happy with that girl you like." Hon försökte le men det blev mer en grimas. "I hope I can meet her one day."

"You alredy have meet her." Hon såg förvånad och fundersam ut. "Julia, it's you."

Hon skakade på huvudet medans hon reste sig upp.

"It can't be me." Jag reste mig snabbt upp, jag också, och grep tag i hennes arm precis när hon skulle gå.

Hon vände sig mot mig, lyfte handen och drog undan en hårslinga som trillat ner i ansiktet.

Jag höll fortfarande i den andra.

"I'm in love with you." sa jag och försökte möta hennes blick. Hon tittade ner i sanden.

"Is that true?" viskade hon. "Or do you say that because you feel sorry for me? Because I was bullied?"

När hon sa det sista höjde hon rösten och mötte min blick. Tårar rann ner för hennes kinder.

 

Men istället för att svara la jag mina läppar mot hennes.
Det kändes som det mest perfekta ögonblicket någonsin när hon besvarade kyssen.

 

---

Ohlala ;)

Niall och Julias första kyss.

 

Ganska långt och händelserikt vaaa? Hoppas ni gillar det!

KOMMENTERA :D

Heartbreaker - Kapitel 14

Tidigare i Heartbreaker:

 

När killarna äntligen fattat att jag inte skulle säga något gick de iväg. Alla utom Liam.

Han satte sig mitt emot mig vid matbordet och log snällt mot mig.

"You promist her, didn't you?" sa han och jag nickade.

"Are you together now?" undrade han sedan.

Jag skakade på huvudet och tittade ner i bordet.

Liam reste på sig och gick ut ur köket och lämnade mig ensam. Jag funderade på hur jag skulle säga till Julia hur jag kände.

När jag lagt mig i sängen för att sova, kom jag på det. Jag somnade med ett leende på läpparna.

---

 

 

 

Louis perspektiv.

Väckarklockan ringde och jag öppnade långsamt ögonen. Ljuset bländade mig och jag stönade.

Klockan var 8 och vi var tvungna att gå upp.

 

Managementet hade lovat att vi skulle få vara lediga i två månader, om vi gjorde en tv intervju och en konsert i Italien.

Och idag var det daxs att göra intervjun.

 

Jag drog långsamt på mig mina kläder och begav mig ner till köket.

Alla de andra satt redan runt matbordet och jag gick bort mot kylskåpet för att ta något att äta.

Jag fyllde en skål med flingor och hällde på lite mjölk. Sedan bredde jag en macka och slog mig ner mellan Liam och Zayn.

 

Jag han knappt börja äta innan det ringde på dörren. Innan någon av oss han reagera öppnades dörren och två flickröster hördes.

Båda pratade svenska med en var lite orolig och den andra lät mer självsäker.

"Hey guys." ropade Julia innan hon kom in i köket. Hon log.

Hon var förvånansvärt pigg för att vara klockan halv 9 på morgonen.

Elsa kom strax bakom och hon såg lite osäker ut. Hon log också men såg inte riktigt lika pigg ut som Julia.

 

Julia började skratta och sa något obegripligt.

"What?" sa jag och tog ett bett på min macka.

"Elsa thought we should wait for you to open the door and I said that we shouldn't. I won." sa hon och räckte retsamt ut tungan mot Elsa. Elsa räckte ut tungan åt Julia också och varken jag eller killarna kunde låta bli att skratta åt hur barnsligt de betedde sig just nu.

 

Elsa och Julia förstod sammtidigt att det bara fanns en stol kvar vid bordet och de utbytten en blick innan de började springa mot den. Julia lyckades få den efter att ha tacklat Elsa. Jag visste att Julia spelade fotboll så jag gissade att hon lärt sig det där.

Elsa tittade surt på henne innan hon suckade.

"And now? Where should I sit? On the FLOOR?" sa hon och blängde på Julia.

Julia bara skrattade åt henne och tog ett bett av Nialls ena macka.

Han blängde på henne vilket fick henne att skratta ännu mera.

Det förvånade mig att han inte försökte bita av hennes hand.

 

"You can sit on my lap." sa Harry och blinkade flirtigt mot Elsa.

Hennes kinder ändrade färg till en svag rosa ton men hon gjorde som han sa.

Julia 'aaaaaaw':ade.

 

 

Det tog en och en halv timme att köra till studion där vi skulle ha intervjun.

Det känndes inte som om det tog så lång tid eftersom jag sov hela vägen.

 

Vi skulle gå på om cirka en minut nu. Jag gäspade. Det skulle bli en lång dag.

 

Elsas perspektiv.

"DET BÖRJAR NU!" skrek jag och Julia kom rusandes från köket. Hon hade med sig en flaska cola och två glas.

Vi satt bänkade framför tv:n för att se liveintervjun med killarna. De kom in och jag skrek till. Julia började skratta.

"Du känner dem nu, du behöver inte vara super konstig längre." skrattade hon.

 

Intervjuaren började fråga lite vanliga saker om deras karriär och konserter och turnéer och sånt men sedan kom det en fråga jag stelnade till på.

 

"How many of you are still single?"

Zayn och Niall räckte upp var sin hand och mina kinder hettade. Jag mötte snabbt Julias blick och hon log stort. Ett litet 'iiiiiiih' lämnade hennes läppar.

"But, Niall and Zayn, have you find someone you like then?" fortsatte intervjuaren.

Niall nickade. "I have my eyes on a girl right now."

Jag flämtade till. Sedan vände jag blicken mot Julia. Hon tittade bort.

"Julia..." började jag men hon avbröt mig.

"Det är inte jag." sa hon och skakade på huvudet. "Varför skulle det vara jag?"

Hon reste på sig och började plocka ihop lite saker.

 

Hon la ner en vatten flaska i sin väska innan hon vände sig mot mig.

"Jag tar en promenad. Kommer tillbaka om en liten stund."

 

'Fan' tänkte jag för mig själv när Julia lämnade huset.

 

---

Hejsan!

Nu blev det lite som hände. Harry och Elsa har bekräftat att de är ihop och Niall har hittat en tjej.

Är det Julia tror ni? Julia säger ju att det inte är hon!

Vad kommer hända nu?

KOMMENTERA! :D

Heartbreaker - Kapitel 13

Tidigare i  Heartbreaker:

Efter bara ett par meter stannade jag och drog på mig mina skor. Det var för varmt på asfalten för att gå utan.

 

 

När jag kom hem gick jag upp på mitt och Elsas rum och slängde mig på sängen. Jag var inte arg längre, det försvann när jag gick, jag kände mig ledsen.

 

Jag blundade. 'Tänker inte gråta, tänker inte gråta.'

 

---

    

 Elsas perspektiv.

När Julia gick blev den en stor förvirring mellan killarna.

 

"Did she get mad about that?" sa Louis gällt.

"YOU DON'T KNOW ANYTHING ABOUT WHAT SHE BEEN THROUGH." fräste jag.

"Because she don't tell us." väste han tillbaka.

 

Jag reste mig för att gå efter henne men Harry tog tag i min handled.

"Don't get mad at Lou. He is ashamed, he didn't mean it like that."

Jag suckade, nickade.

 

Jag började ändå plocka ihop mina saker för att åka hem.

"I think we should go home. She needs me now and I want to be there for her." sa jag och hivade upp min väska på axeln.

De andra nickade och började plocka ihop sina saker.

 

Jag undrade hur långt Julia hade kommit. Det hade tagit oss en stund att plocka ihop och jag kunde nästan ana att Julia redan var hemma.

 

Louis perspektiv.

Jag hade inte menat något illa när jag sa att tjejerna var unga och så men jag förstod verkligen inte varför Julia tog illa upp. Om jag fick gissa hade det väl hänt något och Julia var arg och ledsen över det. Jag hade bara ingen aning vad.

 

Vi satte oss i bilen för att åka hem. Harry körde och jag bredvid honom.

Jag funderade på vad som skulle hända nu. Skulle Julia bli så sur som hon var i början.

Det hade tagit nästan 2 veckor innan hon betedde sig som om hon verkligen ville vara med oss. Eller snarare inte avskydde oss.

 

När jag tänkte efter var det kanske bäst att gå direkt till Julia och be om förlåtelse.

Jag kanske kunde fråga varför hon blev arg också.

 

Julias perspektiv.

Det knackade på dörren men innan jag hunnit svara kikade Elsa in.

Hon kände mig bättre än någon annan och hon såg direkt att jag var ledsen. Hon kom fram till mig och gav mig en kram.

"Kom." sa hon och drog med mig ut ur rummet.

Där stod 5 pojkar. För en månad sedan var det min värsta mardröm och Elsas högsta önskan att träffa dem. Nu hängde vi båda med dem varje dag.

 

Det första jag tänkte på när jag såg dem var att Niall skulle se att jag var ledsen. Tårarna i ögonen steg och jag tittade ner mot marken. Jag andades lungna djupa andetag för att lugna ner mig själv.

Sedan vände jag upp blicken mot killarna igen och mötte deras blickar en efter en.

 

Louis var den första att säga något.

"I'm sorry, I didn't mean something nasty."

Jag blickade ner i marken. "It's okey. I... I just..." Jag kunde inte...

"But why did you get mad? Why are you always mad?" sa han.

"It's hard okey?" sa jag. Jag var inte arg. Ledsen.

 

Jag trängde mig igenom killarna och ner för trappan. Jag trampade snabbt ner i mina gympaskor och ut genom ytterdörren. Tårarna som jag hållit inne var nära nu men jag ville inte gråta. Jag grät inte.

 

Jag han inte komma längre än till slutet av uppfarten innan jag hörde springande steg.

"Julia!"

 

Jag stannade, vände mig om.

Niall omfamnade mig och tårarna brast. Jag grät och snyftade.

När jag lugnat ner mig släppte han mig och jag satte händerna i fickorna.

"I take a walke." sa jag och tittade snabbt upp på Niall innan jag tittade ner i marken igen.

"I go with you." svarade han och log. Jag kunde inte låta bli att titta upp på honom och le tillbaka.

 

Vi gick en liten bit när jag bestämde mig. Om det var någon av killarna jag kunde lita på var det väl Niall.

"Niall." började jag och stannade upp. Han stannade också och tittade på mig.

"You know that I been.. mad... and so and I want you to know why." Han nickade och tittade in i mina ögon.

Jag tog ett djupt andetag.

"I was a One Direction fan befor but the popular girls in my school thought that you had to be a directioner. So they bullied me for two years. The boys just bullied me for fun..." jag svalde. "One day three boys followed me home and they hit me until I was lying on the ground. Then they kicked me. I had to go to an hospital. All because I wasn't a directioner.
My parents forced me and my brother to move because of that..." Jag märkte först nu att det rann stilla tårar ner för mina kinder.

 

Jag drog ett djupt hackigt andetag och fortsatte.

"When I was bullied... I did ask my brother if I could hang with him because I didn't want to be alone. But he always told me that I was to young."

"I know that it maybe wasn't right to be mean to you guys but it felt like it was your fault. I'm sorry." Jag tittade ner i marken när jag sa det sista.

Niall stog framför mig och tog in allt jag sagt. Jag drog handen över kinden för att få bort några tårar men det kom bara nya.

Han tog ett steg fram mot mig.

"I think you are brave that tell me. I can imagine that it was hard for you." sa han tyst.

Jag nickade. Tårarna slutade rinna och jag strök bort de sista från kinderna.

 

Innan jag viste ordet av det hade Niall lagt sina armar runt min midja. Jag kramade honom tillbaka och blinkade bort några tårar.

Vi log mot varandra innan vi sakta gick hemåt.

 

Nialls perspektiv.

När jag kom hem bombarderade de andra mig direkt. Men jag hade lovat Julia att inte säga något så jag höll tyst.

Jag gick ut i köket och åt middag.

 

När killarna äntligen fattat att jag inte skulle säga något gick de iväg. Alla utom Liam.

Han satte sig mitt emot mig vid matbordet och log snällt mot mig.

"You promist her, didn't you?" sa han och jag nickade.

"Are you together now?" undrade han sedan.

Jag skakade på huvudet och tittade ner i bordet.

Liam reste på sig och gick ut ur köket och lämnade mig ensam. Jag funderade på hur jag skulle säga till Julia hur jag kände.

När jag lagt mig i sängen för att sova, kom jag på det. Jag somnade med ett leende på läpparna.

 

---

Ojj, vad långt det blev ;)

Nu vet ni vad som hänt Julia!

 

Eftersom det nästan aldrig kommer kommentarer säger jag:

Kan vi få 5 kommentarer till nästa kapitel?

 

 

 

Heartbreaker - Kapitel 12

Tidigare i heartbreaker:

"I thought that I was going to ask Elsa about a dejt. Do you think I should?" undrade han.

Jag hade hört Elsa säga att han var en player. Jag var orolig för min bästa vän, jag ville inte att han skulle krossa hennes hjärta.

Men jag nickade. Elsa skulle älska att få gå på en dejt med honom. Om jag fick gissa var hon kär.

"But Harry." började jag och spände blicken i honom. "She's my best friend. Beak her heart and I'll break your face!" sa jag innan jag vände bort blicken och satte på mig mina solglasögon igen.

 

---

 

 

Nialls perspektiv.

När jag vaknade på morgonen lös solen in genom fönstret. Liam var inte kvar i rummet och jag gissade att resten också var uppe. Jag tittade snabbt på klockan och insåg att den var nästan halv 10.

Jag gick upp, drog på mig ett par shorts och en T-shirt och gick ner till köket.

 

Där gick jag direkt fram till kylskåpet och bredde mig några mackor.

Jag hällde upp ett glas jos och gick ut på baksidan. Sedan Julia ramlat ner från balkongen hade vi bestämmt att vi sitter på baksidan istället.

 

Jag slog mig ner på en ledig stol och högg in på mina mackor.

 

När jag börjat tugga på min andra macka kom tjejerna ut från sitt hus. Julia gick först och Elsa gick strax bakom. De gick ner för den lilla trappan som tog dem från deras uteplats till poolen. Vid nedersta trappsteget vände sig Julia mot Elsa och sa något på svenska. Hon snubblade till när hon gick ner för sista trappsteget och de båda skrattade.

Jag kom på mig själv med att stirra och vände snabbt bort blicken.

 

Jag såg att Lou tittade på mig och tittade bort mot tjejerna, sedan på mig igen, och började skratta. Jag rodnade lite.

 

"Hey guys!" ropade Julia och slängde sig över staketet. Hon landade lite vingligt och skrattade. Elsa hoppade vigt över och landade perfekt. Julia sa något och lipade mot Elsa som skrattade åt henne.

De var så olika men ändå kunde man inte föreställa sig den ena utan den andra.

 

"We thought that we could go to the beach today. You on?" undrade Julia och log. Jag älskade hennes leende. Det lyste upp hela rummet. Eller i detta fallet baksidan av vårt hus.

 

"Sure." svarade Harry snabbt. Jag vände mig mot honom och såg hur han tittade på Elsa och log. Han var klart kär.

 

Redan en halv timme senare satt vi i våran stora vita BMW påväg till stranden.

Det var en riktigt stor bil, men vi 8 tog upp de platser som fanns.

 

Det tog bara några minuter att köra ner till stranden och medans Louis betalade parkeringen gick vi andra ner mot stranden.

Julia stannade vid strandpromenaden och tittade ut över vattnet.

"It's beautiful." viskade hon.

 

Sedan tog hon upp en kamera ur sin väska och ropade på Elsa. Hon ställde sig framför kameran och Julia fotade.

 

"You coming?" skrek Lou.

Vi skrattade och gick mot dem.

 

Idag badade även Julia men inte så mycket som vi andra. Det verkade som hon fortfarande var lite försiktig.

 

När hon badat en stund gick hon upp och la sig på en handduk.

Jag valde att gå upp jag också. Jag la mig ner på min handduk bredvid och hon öppnade ena ögat och kollade mot mig. Hon log.

 

Det tog inte lång tid innan de andra också kom upp.

 

"I'm hungry." sa jag bedjande. Jag var hungrig, men det var jag mestadels så...

De andra skrattade men började plocka fram lunch.

 

Alla utom Julia satt i badkläder, hon hade tagit på sig shorts och linne.

Vi åt under tystnad.

 

Jag njöt av den härliga solen. Det var underbart.

 

Julias perspektiv.

Jag kände mig obekväm med att sitta och äta i bikini så jag satte på mig mina shorts och mitt linne.

Jag hade också satt upp håret i en lös knut.

 

Vi åt under tystnad men det var en bekväm tystnad.

När vi ätit upp bröt Louis den. Det borde han inte gjort.

 

"You know how much younger you are, huh?" sa Louis till mig och Elsa. Det tändes en liten del ilska i mig.

"Is that a problem?" undrade jag vasst.

"No, just that you are really young." sa han och höll upp händerna som för att försvara sig.

 

Jag mindes hur min bror alltid sagt att jag var för liten. Inget jag ville minnas. Jag reste på mig, la min väska över axeln och tog mina skor i handen. Sedan vände jag mig mot de 6 ansiktena och sa:

"You know, you don't have to hang out whit us if you don't want to. I just wish you'd said that earlier."

Sedan vände jag på klacken och gick där ifrån.

 

Jag kunde vägen hem och valde därför att gå.

 

Efter bara ett par meter stannade jag och drog på mig mina skor. Det var för varmt på asfalten för att gå utan.

 

 

När jag kom hem gick jag upp på mitt och Elsas rum och slängde mig på sängen. Jag var inte arg längre, det försvann när jag gick, jag kände mig ledsen.

 

Jag blundade. 'Tänker inte gråta, tänker inte gråta.'

 

---

Uuuh! Vad händer nu? Varför är Julia arg nu då?
Killarna vet ju fortfarande inte varför hon var arg i början!

KOMMENTERA vad du tror!

 

Heartbreaker - kapitel 11

Tidigare i heartbreaker:

Väl hemma tog jag av mig skorna och sa godnatt till de andra.

När jag kom in i rummet satt låg Harry i sin säng och läste.

Han tittade upp från boken.

"Tough day." sa han.

Jag nickade och slängde mig på sängen.

Tuff dag. Det minsta man kunde säga.

 

---

 

Elsas perspektiv.

När jag vaknade på morgonen vände jag mig mot sängen bredvid för att se om Julia var vaken.

När jag såg att den var tom kom jag ihåg vad som hänt dagen innan.

"Juste." mumlade jag för mig själv.

 

Jag slängde benen över kanten på sängen och ställde mig upp.

Sedan vände jag blicken mot klockan som stod på bordet. Den visade 9.

 

Under frukosten satt alla tysta. Sedan svängde en taxi in på uppfarten och jag reste mig så hastigt att stolen välte.

Jag rusade mot grinden och såg hur Julia och Niall klev ur. Varför Niall?

 

Jag gick med sabba steg bort till Julia och kramade om henne.

 

 

Den dagen gjorde vi inte så mycket. Jag badade med killarna medans Julia satt i en solstol. Hon sa att hon inte ville bada och jag förstod henne.

 

Helt plötsligt regnade det vatten över mig. Jag hade inte hunnit doppa mig än och det var iskallt. Jag tjöt till och tittade upp. Där stod Harry med ett flin på läpparna.

"You're dead!" Sedan hoppade jag ner i poolen och började skvätta vatten på honom.

Han sprang åt andra hållet av poolen och jag sprang efter.

Vi skvätte och busade men efter ett tag dök jag ner undervattnet. Jag dök upp bakom Harry och slängde mig upp på hans rygg.

Han blev så förvånad att han ramlade famåt ner i vattnet. Jag skrattade.

 

Vi gick upp och satte oss i solstolarna som stod utställda mot solen. Jag la mig i den bredvid Julias och hon lyfte på solglasögonen och kisade mot mig.

Jag passade på att fråga om Niall.

 

"Julle, vad är det mellan dig och Niall? Jag visste inte att han stannade på sjukhuset!"

Hon log.

"Jag vet inte. Jag sa att han skulle åka hem men han vägrade. Jag lovar att berätta om vi blir ihop eller så." skrattade hon.

"Okej." sa jag och skrattade lite åt ingenting.

"Men du, hur är det mellan dig och H? Är ni ihop?" sa hon och blinkade mot mig. Jag kunde inte låta bli att skratta åt hennes iver.

"Jag vet inte heller. Vi har inte snackat om det."

"MEN?" Hon döljde inte sin iver längre.

"Men vad?" skrattade jag.

"Men du gillar honom? Men du vill vara det?"

"Typ... Ja... Kanke... Ja!" sa jag nervöst.

"IIIIH" utropade hon och log stort. "Ni kommer bli såååå söta ihop!" fortsatte hon.

 

Jag blickade åt min andra sida och såg Harry sitta och titta på oss. Jag var glad att Julia inte sagt hans namn men jag förstod att han uppfattat Nialls.

 

"Swedish sounds so awsome!" sa han.

Både jag och Julia skrattade.

 

Ibland kunde svenska vara awsome.

 

Julias perspektiv.

Jag satt mest i en solstol. Men med tanke på att jag ramlade ner för en balkong igår tror jag inte någon är så förvånad.

Jag hade mestadels sällskap. 

 

Elsa slog sig ner i en solstol bredvid mig. Jag lyfte på solglasögonen och kisade i det starka ljuset.

 

"Julle, vad är det mellan dig och Niall? Jag visste inte att han stannade på sjukhuset!"

"Jag vet inte. Jag sa att han skulle åka hem men han vägrade. Jag lovar att berätta om vi blir ihop eller så." skrattade jag.

"Okej." sa hon och skrattade åt något jag inte förstod.

När hon ändå frågade kunde jag lika gärna fråga jag med.

"Men du, hur är det mellan dig och H? Är ni ihop?" sa jag och blinkade. Hon skrattade lite, antagligen åt mitt dåliga försök att dölja min iver.

"Jag vet inte heller. Vi har inte snackat om det."

"MEN?" Jag gav upp försöket att dölja min iver.

"Men vad?" skrattade hon.

"Men du gillar honom? Men du vill vara det?"

"Typ... Ja... Kanke... Ja!" sa hon och lät nervös.

"IIIIH" utropade jag och log stort. "Ni kommer bli såååå söta ihop!"

 

Det skulle de. De skulle vara supersöta.

Så gulligt!

 

Efter en liten stund sa Elsa att hon skulle gå in och ta på sig lite kläder.

Det var bara jag och Harry kvar i trädgården.

Han vände sig mot mig så fort Elsa var utom hörhåll.

 

"I thought that I was going to ask Elsa about a dejt. Do you think I should?" undrade han.

Jag hade hört Elsa säga att han var en player. Jag var orolig för min bästa vän, jag ville inte att han skulle krossa hennes hjärta.

Men jag nickade. Elsa skulle älska att få gå på en dejt med honom. Om jag fick gissa var hon kär.

"But Harry." började jag och spände blicken i honom. "She's my best friend. Beak her heart and I'll break your face!" sa jag innan jag vände bort blicken och satte på mig mina solglasögon igen.

 

---

Hej :D

 

KOMMENTERA :D

Heartbreaker - kapitel 10

Tidigare i Heartbreaker:

 

Julia som tidigare låg livlös i soffan hade öppnat ögonen och pratade för fullt.

Hon sa något obegripligt och sedan började hon skratta. Jag hade ingen aning varför, och jag tittade förvånat på henne.

"You have to drive me to an hospital." sa Julia lugnt och log.

Hon satte sig upp och la benen över kanten på soffan.

Niall var snabbt framme och la en arm runt hennes midja och hjälpte henne bort till bilen.

Louis körde. Ingen sa något.

Hur var det möjligt?

Louis hade i all hast berättat att hon sagt något om att alla hade ett val mellan liv och död, att vissa valde döden för att smärtan var för stor men att hon hade valt livet. Va menade hon med det?

---

 

    

 

Julias perspektiv.

Jag kännde mig förvånansvärt lugn när vi körde mot sjukhuset.

Jag hade fått träffa min mormor igen, det betydde massor för mig.

 

Mamma och pappa var på restaurang denna kväll tillsammans med Elsas föräldrar och jag bestämde mig för att ringa dem.

 

"Hej, mamma." sa jag när hon svarat.

"Hej gumman, vad är det?" svarade hon.

"Jo, det är så att jag ramlade ner för en balkong och rullade ner för en backe och jag sitter i bilen påväg till sjukhuset. Ni behöver inte oroa er, jag mår bra!"

Mamma verkade inte riktigt lyssna på det sista.

"Herregud! Julia, är du okej?" sa hon hysteriskt.

Jag skrattade lite.

"Ja, jag sa ju det. Jag är okej, men jag har ont i ryggen och det är bäst att jag kollar det!"

Mamma andades ut i luren och berättade snabbt vad som hänt för de andra.

 

"Vi ska bara betala så kommer vi sedan!" sa hon och hon lät mycket lugnare nu.

"Super! Puss"

 

Vi la på och jag andades ut. Det gick bättre än väntat.

 

 

 

När vi kom till sjukhuset fick jag direkt gå och rönkas men det såg bra ut.

Jag var tvungen att stanna över natten och det var jag inte direkt nöjd med.

 

Mamma och pappa kom men jag sa till dem att åka hem. De behövde sova och jag lovade att ringa på morgonen.

 

När alla hade gått kom Niall in i rummet.

Han såg trött och rödgråten ut. Han satte sig ner på stolen som stod bredvid sängen och tog min hand.

Jag log mot honom och han log svagt tillbaka.

 

"You have to go home now, I promise to call you tomorrow when I wake up." sa jag mjukt.

"Never that I leave you. I sleep here with you!" sa han direkt. Jag suckade.

"You need to sleep and..."
Han avbröt mig. "I sleep here." sa han lugnt och kramade min hand.

 

Jag tog min fria hand och strök honom över kinden. Han blundade någon sekund innan han åter öppnade ögonen och log.

 

Men sedan så han allvarligt på mig.

"What did you mean with that about that everyone has a choose between life and dead?"
Jag suckade. Jag visste att frågan skulle komma men jag visste också att ingen skulle tro mig.

 

"When my heart stopt beat I was awake. But not in my own body, I was an angel. I talkt with god and my dead grandmother and God asked me if I wanted to live or live as an angel. I saw you gyes sitting next to me when I law on the sofa and you all cried and I choosed to live." sa jag enkelt. Sedan suckade jag åter igen. "You don't belive me right?"

 

Han såg tveksam ut.

 

"Ask me anything that happened between the case and when I did wake up!"
"Okey... Who lift you in?"
"Louis"

 

Han verkade fortfarande inte tro mig.

 

"You wisperd to me. You wisperd "Wake up dear, beloved Julia". One of you tears did fall down on my cheek." sa jag och tittade honom i ögonen. "Niall, what I say is true. Please say that you belive me!"

"I belive you." viskade han.

 

 

Louis perspektiv.

Jag hade nog aldrig varit så rädd som jag varit när Julia föll.

När hon låg på soffan och hennes hjärta slutade slå.

 

Elsa hade varit helt hysterisk och bara gråtit sedan hon föll. Harry försökte trösta henne men till slut fick hon nog.

"No, maybe she'll die!" skrek hon och rusade där ifrån. Harry gick efter och vi andra fortsatte försöka få kontakt med Julia.

 

Det gick inte. Jag la handen på hennes handled för att känna om hon hade någon puls. Jag hittade ingen. Hon andades inte. Hon var död.

 

Tårarna forsade ner för kinderna när Niall plötsligt ropade till.

"Guys!" ropade han.

Jag tittade upp och såg hur Julia hade öppnat ögonen. Hon andades normalt. Jag höll på att ramla av min stol.

Hur var de möjligt?

 

"But...? Your heart..? It stopt beat!" fick jag fram och torkade några tårar.

"I know." svarade hon och tittade upp. Jag förstod inte vad hon tittade på.

"Everybody gets a choose. If you want to live or not. Some people choose heaven because the pain is to big. i choosed life." sa hon sedan och log mot oss.

Jag fattade ingenting, men huvudsaken var att hon levde.

 

 

Senare.

 

Läkarna berättade för oss att allt såg bra ut och att inget var brutet men att de bestämt att hon skulle stanna över natten. Julias och Elsas föräldrar hade varit där men Julia hade övertalat dem att åka hem.

 

Klockan var mycket och jag kände hur mina ögonlock ville slås igen.

Jag gäspade och det smittade av sig på Zayn.

 

Jag tittade mot Julia som låg i sjukhussängen.

 

"Go home and sleep. I call you tomorrow when I wake up!" sa hon och tittade allvarligt på oss.

Jag reste på mig. Jag orkade inte protestera. Zayn och Liam följde mitt exempel. Harry hade åkt hem med Elsa och Niall satt kvar.

 

Efter en kort stund kom Niall ut och sa att han stannade kvar. Jag var för trött för att orka retas med honom så jag nickade. Varken Liam eller Zayn sa någon heller så vi gick mot utgången.

 

Då Harry och Elsa tagit bilen en stund tidigare bad vi tjejen i receptionen att ringa en taxi.

 

Väl hemma tog jag av mig skorna och sa godnatt till de andra.

När jag kom in i rummet satt låg Harry i sin säng och läste.

Han tittade upp från boken.

"Tough day." sa han.

Jag nickade och slängde mig på sängen.

Tuff dag. Det minsta man kunde säga.

 

---

HEJ ALLA SÖTA LÄSARE <333

Kapitel 10 här. Hoppas ni gillar det!

Glöm inte att KOMMENTERA!

 

Heartbreaker - Kapitel 9

Sedan vände jag mig om igen och såg hur killarna och Elsa satt och grät.

Alla 6. Niall lutade sig fram och viskade något till mig.

Jag hörde vad han sa.

"Wake up dear, beloved Julia" sa han.

En av hans tårar droppade ner på den jag som låg i soffan kind och jag kände hur något droppade ner på mitt änglajags kind också. Jag förde handen dit och kände på hans tår.

 

Jag stod imellan liv och död. Vad skulle jag välja?

Jag hade haft mycket smärta i livet. Skulle jag välja bort det?

---

   

Julias perspektiv.

 

Men vad höll jag på med? Jag var på gränsen mellan död och levande, jag hade ett val. Hur många hade det?

Men människorna jag älskade fanns på jorden.

 

"Jag vill tillbaka." sa jag. Mormor log mot mig och klappade mig på kinden. En tår trillade ner för min kind.

"Det är rätt beslut!" sa mormor. "Vi kommer ses senare, kära barn."

 

Min rygg. Det gjorde så ont. I huvudet och i ryggen.

Men jag levde. Jag skulle få träffa de människor jag älskade igen.

 

Jag öppnade sakta ögonen och det jag fick se var 4 gråtande personer. Louis. Zayn. Liam. Niall. Var höll Elsa Och Harry hus kan man undra? 

Det var precis som jag sett det när jag varit uppe i himlen, bara att jag såg det med mina egna ögon, inte mitt änglajags ögon.

 

Niall tittade upp och hans ögon mötte mina. Jag log svagt och han flämtade till.

"Guys!" skek han sedan till och han tittade förvånat på mig.

"But...? Your heart..? It stopt beat!" sa Louis och torkade några tårar.

"I know." sa jag och tittade upp. Jag fick en sista blick av mormor och Gud innan de försvann. De log mot mig och jag log tillbaka.

"Everybody gets a choose. If you want to live or not. Some people choose heaven because the pain is to big. i choosed life." sa jag och log.

 

Elsas perspektiv

 

Julia började asgarva, varför vet jag inte men de andra killarna såg ut som frågetecken.

"Jag förklarar senare" fick Julia fram mellan skatt anfallen.

"Eh okej"

 

Tidigare.

 

Plötsligt hör jag ett högt flickskrik och reagerade inte förens jag hör hur Niall skriker "JULIA!" och rusar ner for trappan och sätter sig ner i gräset bredvid henne.

Jag har en reflex att bårja springa ner till min älskade Julle som låg där på marken utan att röra sig.

Tårar började bildas i mina ögon och jag känner hur Harry vänder mig så att jag står med min kind mot hans vita T-shrit som genast var plask våt.

Harry lade sina armar runt mig och plötsligt kännde jag mig väldigt liten.

"H-harry s-she-e i-s-s a-al-ri-ght-t ri-gh-h-t " fick jag fram mellan mina kraftiga nyftningar som i pirincip gjorde så att jag inte kunde andas.

"Yes, she will be alright" viskade Harry tröstande i mitt öra innan han lade sina läppar på min panna och pussade mig länge, tils jag blev lite lugnare.

 

Vi satt nu inne hos killarna i deras soffa och försökte få kontakt med Julia men inget hände. Jag grät bara mer och mer och Harry försökte att tösta så mycket som möjligt.

"Schh it will me fine, lisening to me Elsa!" sa Harry och kramade om mig ytterligare en gång.

"No, maybe she'll die!" skrek jag och rusade till något rum jag fort inser är Harrys. FAN!

Jag hörde hur steg kom närmare och ärmare och tillsist står jag med Harry framför mig.

Jag brast ut i gråt jag grät högt och Harry kramade om mig bara sådär som han kunde, han var lite som en storebror på sammagång som han var som en riktigt bra vän, vi var ju inte direkt ihop, eller?

Jag lugnade ner mig och Harry tog mitt ansikte i sinna händer och drog bort tårarna som fortfarande var kvar på mina kinder med tummarna.

Han lutade sig fram och kysste mig, han kysste mig länge ända tills vi hörde hur någon skrek till.

 

Harrys prspektiv

 

Elsa sprang fort ut från vardagsumet och in på mitt rum. Jag antar att hon inte riktigt visste vems rum som var vems.

När jag kom in i rummet brast hon ut i gråt och grät länge.

Jag torkade bort hennes mascara som på nytt börjat rinna innan jag kysste henne. Jag gillade henne väldigt mycket, och att se henne såhär var som att få hjärtat utslitet i slowmotion.

"Guys!" skerk Niall till. Jag och Elsa tittade på varandra innan vifort sprang ut till de andra i vardagsrummet.

 

Julia som tidigare låg livlös i soffan hade öppnat ögonen och pratade för fullt.

Hon sa något obegripligt och sedan började hon skratta. Jag hade ingen aning varför, och jag tittade förvånat på henne.

"You have to drive me to an hospital." sa Julia lugnt och log.

Hon satte sig upp och la benen över kanten på soffan.

Niall var snabbt framme och la en arm runt hennes midja och hjälpte henne bort till bilen.

Louis körde. Ingen sa något.

Hur var det möjligt?

Louis hade i all hast berättat att hon sagt något om att alla hade ett val mellan liv och död, att vissa valde döden för att smärtan var för stor men att hon hade valt livet. Va menade hon med det?

---

Heartbreaker - kapitel 8

Tidigare i heartbreaker:

"Was that really necessary? You could have said you liked her AS A FRIEND if you don't like her in that way!" Jag förstod inte vitsen med att gå där ifrån.

"That's the problem. I do like her, I did just... I don't know... But I like her. I did get afraid." Han suckade tungt och jag kunde inte vara sur mer. 

"Harry, it's not to late yeet! Go out and talk to her! Tell her how you feel." sa jag mjukt till honom.

Han tittade upp på mig. "Do you think I can do that?"

"I know you can." Han reste sig upp och med ett snabbt tack rusade han ut genom dörren och iväg över gräset.

Jag gick tillbaka till de andra killarna som satt och diskuterade något.

När jag kom ut blev det tyst direkt och det gjorde mig misstänksam.

"What is it?" undrade jag lite irriterat.

"Nothing" sa de alla 4 i kör. Det gjorde mig mer misstänksam.

Jag satte mig ner och vände blicken mot Niall för att få en förklaring men han vägrade se på mig. Vad tusan är det som händer?

 

---

 
Julias perspektiv.

De uppförde sig så konstigt. Varför?

Niall vägrade titta på mig, Lou och Zayn blängde på mig och Liam tittade på mig som om han ville ha en förklaring. Jag kände mig rädd, arg, tom, ledsen och sårad. Varför?

 

Jag valde att bli arg. Jag reste mig tvärt upp.

"Why the hell do you treat me like I have done something wrong?" fräste jag. De andra tittade förvånat på mig, jag brukade inte svära. Men jag var arg, riktigt arg.

 

Precis som jag skulle gå där ifrån kom Elsa och Harry tillbaka hand i hand.

 

Jag tänkte inte ta ut min ilska på fel personer. Så jag skuttade fram till dem och kramade om dem.

"Finally! You're a couple now? Please say yes!" Jag kunde inte låta bli att hoppa upp och ner.

"What?" hörde jag 3 röster säga bakom mig. Jag vände mig om och tittade förvånat på dem. Sedan gick det upp för mig. Jag började skratta. När jag väl börjat kunde jag inte sluta.

Jag satte mig ner på marken och höll mig för magen.

 

"I said you overreacted!" sa Liam tyst bakom mig och jag skrattade ännu mera.

Jag knippade efter luft och det rann skrattårar ner för mina kinder.

 

"You... Thought..." Jag kunde inte få fram en hel mening.

Jag såg genom tårarna hur Elsa och Harry tittade konstigt på mig.

 

 

Det tog en stund, men efter ett litet tag hade jag lugnat ner mig.

Jag förklarade allt och de andra kunde inte låra bli att skratta lite de också.

 

Men så kom jag att tänka på Nialls reaktion när han trodde att jag och Harry var ihop. Varför hade han reagerat som om jag svikit honom. Det for en tanke genom mitt huvud men jag trängde bort den direkt.

'Han gillar dig' sa den. 'Nej', tänkte jag. 'Det gör han inte, inbilla dig inte det!'

Vi stod uppe på killarnas balkong. Jag lutade mig tillbaka mot staketet. Ända problemet var att staketet inte var där. Jag hann känna att paniken svepte igenom mig och ett kvävt skrik lämnade mina läppar innan jag föll bakåt.

 

Zayns perspektiv.

När Julia rest på sig och gått in efter Harry uppstod en kort tystnad. Niall tog ett skälvande andetag och la ansiktet i händerna.

Liam, som satt närmast la sin hand på hans rygg.

 

"Niall, just because she did go after Harry, it doesn't mean that they are in love!" sa han och strök Niall över ryggen.

Då gick det upp för mig. Niall hade äntligen hittat sin prinsessa.

Jag undrade om det var sant, Harry hade sagt att han gillade Elsa, men han hade också sagt att han gillade utmaningar. Och Julia borde defenitivt räknas som en utmaning med tanke på Harry misslyckade försök att flirta på planet.

 

"That is the most logical thing! Why didn't she run after Elsa? They are best friends!" sa Niall och jag kunde höra hur jobbigt han tyckte att det var.

 

Rätt som det var kom Harry utrusandes och han sprang ner efter Elsa. Jag gissade att han skulle berätta för henne att han gillade Julia. Jag suckade.

Sedan kom Julia ut. Hon satte sig ner på sin plats och tittade på oss.

"What is it?" undrade hon lite irriterat.

"Nothing." svarade jag, Louis och Liam. Niall satt tyst.

Hon vände sig mot Niall, som tittade bort. Hon suckade.

 

Sedan ställde hon sig upp. Jag såg på henne att hon var arg. Hennes blick var svart och hela hon var spänd.

"Why the hell do you treat me like I have done something wrong?" fräste hon och jag ryckte till.

Jag hade inte hört henne svära förut.

 

Då kom Harry och Elsa tillbaka hand  i hand och jag såg på Julia hur hon bytte humör bara sådär. Hon skuttade fram till Elsa och Harry och gav dem en kram.

Jag skulle inte blivit mer förvånad om en granat landat på vår trädgård. Min haka föll ner till marken.

 

"Finally! You're a couple now? Please say yes!" Julia hoppade upp och ner av förväntan.

"What?" sa Niall, jag och Lou i kör.

Julia vände sig åter mot oss med ett förvånat ansiktsuttryck. Sedan förstod hon och började skratta.

Jag kunde inte låta bli att dra på munnen åt den komiska scenen.

 

När Julia lugnat ner sig förklarade hon allt och det visade sig att hon hade pratat med Harry om att han skulle säga till Elsa hur han kände.

 

Jag skulle just gå in när jag hörde ett skrik bakom mig. Jag vände mig om och han se hur en blond gestallt föll ner från balkongen. Julia.

 

Hon hade lutat sig mot räcket just där den var som svagast och den hade gett vika. Vi andra flög fram till räcket och kollade efter henne. På något sätt lyckades hon ramla så hon hamnade på sidan och rullade ner mot gräsmattan.

 

Jag stod som fastfrusen i marken och såg hur hon slog i en sten som stod på gräset och med ett stön stannde hon.

Niall var den som reagerade först.

"Julia." skrek han och hoppade ner där hon ramlat. Han sprang ner för kullen och föll på knä bredvid henne.

Vi andra rusade efter.

 

Julias perspektiv.

 

När jag föll bakåt for en tanke genom min hjärna. 'Ramla aldrig på huvudet.'

Jag gjorde mitt yttersta för att hamna på sidan istället och det gav resultat.

Det nästa jag kände var hur min mun fyldes med jord och hur min rygg slog i något hårt och jag stannade.

Jag stönade av smärta och kunde inte röra mig.

 

Bara någon sekund senare hörde jag någon ropa mitt namn.

Jag ville säga att jag var okej, men jag kunde inte få fram ett ord.

 

Jag kände hur någon strök undan håret från mitt ansikte men jag lyckades inte öppna ögonen.

 

Någon lyfte upp mig, jag viste inte vem. Flera oroliga röster som ropade på mig. Jag kunde urskilja dem.

Elsas. Harrys. Louis. Zayns. Liams. Nialls.

Jag ville berätta för dem att det var okej, att jag var okej.

 

Plötsligt kände jag ingen smärta längre. Jag såg istället mig själv. Jag stod en bit bort och betracktade När Lou bar in mig i huset. Niall höll min hand, han grät. Elsa grät också och Harry höll om henne.

"Vill du stanna hoss dem?" hörde jag en röst bredvid mig.

Jag vände mig dit. På något sätt förstod jag att det var Gud. Bredvid honom stod min mormor.

Mormor hade dött när jag var 10.

Hon log mjukt mot mig, som bara mormor kunde.

"Har jag ett val?" frågade jag Gud. Han skrattade ett bullrande skratt.

"Ja, det har du. Du kan välja att stanna med dem eller bli en av oss."

 

Jag vände mig om och kände hur mitt blonda vackra hår följde efter när huvudet svängde. Jag hade aldrig gillat mitt hår men nu. Det glänste som solen och var böljande långt.

Jag såg en spegel och sprang dit på lätta fötter. Jag flämtade till. Jag var vacker!

Huden var slät och inte äns mitt ärr på kinden jag fått när jag lärde mig cykla syntes.

Mitt hår var blont, men inte blont som det varit tidigare, jag hade aldrig sett ett så blont hår som det jag hade just nu.

Jag hade en vit klänning på mig och ett par änglavingar stäckte ut sig från min rygg.

 

Sedan vände jag mig om igen och såg hur killarna och Elsa satt och grät.

Alla 6. Niall lutade sig fram och viskade något till mig.

Jag hörde vad han sa.

"Wake up dear, beloved Julia" sa han.

En av hans tårar droppade ner på den jag som låg i soffan kind och jag kände hur något droppade ner på mitt änglajags kind också. Jag förde handen dit och kände på hans tår.

 

Jag stod imellan liv och död. Vad skulle jag välja?

Jag hade haft mycket smärta i livet. Skulle jag välja bort det?

 

---

Hehe... Jag tänkte vara lite taskig och sluta där ;)

Gillar ni det?

 

KOMMENTERA VAD NI TROR KOMMER HÄNDA? :)

 

Heartbreaker - kapitel 7

Tidigare i Heartbreaker:

Efter en liten stund känner jag hur någon sätter sig ner bredvid mig.

"Sorry about that before" sa Harry och en riktigt obekväm tystnad uppstod.

"Don't be, you can't controlling your feelings and if you don't like me in that way so is that okay" sa jag och reste mig upp. Jag ville bort från detta obekväma sammtal.

"No wait" sa Harry och tog ett fast grepp om min handled.

Han hade ställt sig upp och  tog mit ansikte imellan sina händer och tryckte sina läppar mot mina.

"I like you ALOT too" sa Han och log mot mg innan han kysste mig igen.

 

---

 

    

 

Julias perspektiv.

 

Tre veckor. Det hade redan gått tre veckor.

 

Jag och Niall hade umgåtts mycket själva, pratat, badat och bara varit. Jag kände mig bekväm i hans sällskap och jag kände att jag kände honom nu. De andra var jag fortfarande lite avvaktande mot, jag visste inte riktigt vad de skulle göra i nästa steg. Liam visste jag inte skulle säga något taskigt, Niall visste jag. De andra tre var jag fortfarande lite vaksam mot.

 

Jag hade inte berättat för Niall än, men jag hade bestämt mig för att göra det. Nån gång måste jag, och jag visste att de sulle förstå och stötta mig. Niall skulle i alla fall.

 

Klockan var 7 på morgonen när jag vaknade. Det var äckligt varmt i rummet och jag valde att gå upp. Resten av huset låg och sov så jag bestämde mig för att gå ut. Jag tog på mig mina mjukisshorts och lämnade tyst mitt och Elsas rum. Jag smög ner för trappan och ut genom ytterdörren.

 

Jag gick ner till poolen och la mig i en solstol. Det hade inte hunnit bli så jätte varm ute och jag njöt av den sköna morgonsolen. Jag hörde steg som kom mot mig och öppnade ena ögan. Det var Niall.

Jag öppnade båda ögonen och satte mig upp.

"Couldn't sleep?" undrade han.

"No, you?"

"No..." Vi log och förblev tysta en kort stund.

"Want to take a walk?" undrade han.

"Sure" jag log.

 

Jag gick in och hämtade mina skor som stod i hallen och tog på mig dem. Vi gick upp för den gemensamma uppfarten och upp mot vägen. Vi bodde några kilometer från den lilla staden och det var inte många som bodde där vi gjorde det. Vi gick mot staden och pratade. Inte så mycket men tillräckligt.

Jag tänkte på min lilla hemlighet, det som hänt mig. Skulle jag berätta nu? Jag suckade.

Niall verkade förstå att det var något och stannade.

Han tittade in i mina ögon innan han drog in mig i en kram.

"You don't have to tell if you don't want to" viskade han och jag kramade honom lite hårdare. Vi stod så en liten stund innan vi släppte varandra. Han tittade in i mina ögon igen och log. Jag smälte lite inombords av det där leendet. Det var som om han kunde se min skäl genom att titta in i mina ögon.

 

Vi gick i tystnad hemmåt. På uppfarten skildes vi åt efter en kram.

Jag svävade in i huset och drog av mig mina skor.

 

 

Efter lunchen hämtade jag en fotboll från min väska. Jag hade inte rört en boll på nästan 3 veckor och det var på tiden att jag började igen för att inte tappa bollsinnet till höstens matcher.

Jag gick ut till trädgården men där stod Elsa och visade upp sina gymnastiggrejer för Harry, som hade tjatat som en galning för att få se. Jag vände och ställde mig på uppfarten istället.

 

Jag började kicka och när jag nått upp till 53 knackade någon mig på axeln. Jag vände mig skrämt om och såg Niall. jag hade redan tappat bollen och blängde surt på honom. Han hade förstått att han inte skulle ta det seriöst och han kom fram till mig började kickla mig. Jag skrek av skratt och när han släppte mig låg jag på marken och höll mig för magen. Det hade runnit ner några skrattårar för mina kinder.

Jag reste mig upp.

"Now you little thing!"

Han började springa men jag hann snabbt ikapp honom och hoppade upp på hans rygg.

Han tog emot mig och började springa runt med mig på ryggen. Jag la armarna runt halsen på honom för att inte trilla av och skrattade.

 

På kvällen satt vi som vanligt på killarnas balkong. Ikväll satt vi och sjöng och spelade gitarr. Jag älskar att sjunga. Och spela gitarr. Men jag är osäker på om jag vill spela, jag har världens scen-skräck.

 

Men så bestämde jag mig.

"Can I play?" undrade jag och tittade på Niall. Han log mot mig och räckte mig gitarren. Jag hade inte spelat sedan vi kom hit och kände mig lite trög i början men det lättade upp sig lite när jag spelat några accord.

Jag svalde och började spela. Jag blundade en secund innan jag öppnade munnen och började sjunga.

 

Nialls perspektiv.

Jag och Julia hade haft det riktigt bra idag. Vi hade skojjat, busat och haft kul helt allmänt. Nu visste jag att hon litade på mig, hon hade vart nära att berätta sin hemlighet. Men jag såg hur svårt det var för henne.

 

Hon såg lite osäker ut när hon frågade om hon fick sjunga en låt, och jag räckte henne gitarren och gav henne ett uppmuntrande leende. Jag visste inte att hon sjöng.

Hon spelade några accord innan hon öppnade munnen och började sjunga.

 

Det känndes som om min haka föll ner till golvet. Hon hade en riktig talang.

Jag ansträngde mig för att se oberörd ut när jag förstod vilken låt hon sjöng.

'I love you'.  Jag undrade vem hon menade. Hon kanske hade en pojkvän hemma i Sverige, jag hade inte frågat henne. När jag tänkte på det kände jag ett litet sting av avundsjuka. Det kanske var därför hon varit så sur, hennes föräldrar hade tvingat henne att åka med även om hon inte ville, hon ville hellre vara med sin pojkvän. Hon hade berättat att hon hade en äldre bror som inte följt med hit.

 

När hon var klar berömde vi henne och hon rodnade lätt.

Efter lite övertalan sjöng Elsa också, hon sjöng small bump av Ed Sheeran. Hon var också riktigt duktig.

Tänk att dessa små tjejer kunde sjunga så bra, det trodde jag inte.

 

Julias perspektiv.

När jag sjungit klart berömde killarna mig. Jag rodnade lätt och sneglade mot Niall. Hans åsikt var viktigast.

Han verkade försjunken i tankar och jag kände mig lite besviken. Jag hoppas han förstod att det var honom jag menade. Samtidigt ville jag inte det, jag ville inte att våran vänskap skulle förstöras på grund av mina känslor.

Jag hade suttit i denna situation en gång tidigare, blivit vän med en kille som jag senare blev kär i. Jag kunde inte påstå att jag var kär i Niall, men jag gillade honom. Mer än som en vän.

Då, när jag blivit kär i min gamla vän, sa jag inget eftersom jag inte ville att vänskapen skulle förstöras. Och det gick över. Jag tänkte att det kanske var lika dant nu, det kanske gick över.

 

Elsa sjöng också, efter lite övertalning från min och killarnas sida och jag fick berätta lite om henne innan. Som att hon gick i musikklass till exempel.

 

 

Vi bestämde att vi skulle köra Truth or Dare igen och jag bestämde mig för att det var dax att jag hjälpte Elsa och Harry på traven med deras relation. Jag viskade min plan till Lou som satt på min vänstra sida. Han nickade och log mot mig.

 

Elsa började och den stannade på mig.

Jag bestämde mig för att vara modig för en gångs skull och sa:

"Dare"

"You ate going to.. dance the chicken dance and sing the song to it!" sa Elsa och log onskefullt mot mig.

Jag slog handen mot pannan innan jag reste mig upp och gjorde det. Jag kände hur rodnaden spred sig på kinderna när jag såg hur mycket de skrattade. Det rann tårar ur Nialls ögon, så mycket skrattade han. När jag satt mig ner igen slog jag till honom på armen som hämnd. Vi båda skrattade till.

"Okey, my turn!" sa jag och snurrade flaskan som stannade på Lou.

Han valde truth och jag funderade en kort stund.

"Uhm... What is your biggest fear?" frågade jag honom.

"Uh I think it is that Eleanor would break up with me or something like that" svarade Louis och log. Jag hade märkt att han alltid log när han tänkte på henne, vilken jag tyckte var supergulligt.

"Naaaw, how sweet isn't that?!" sa Elsa och log hon med.

"My turn to spin the bottle" sa Lou och såg nöjd ut.

Den stannde på Elsa och jag betracktade henne medans hon nervöst svarade truth.

 

"Do you like Harry? Like like or just like as a friend?" frågade han och blinkade snabbt till mig.

Elsa började rodna och jag svarade snabbt.

"She likes him ALOT!" Detta var min hämnd för kycklingdansen.

Hon snurrade flaskan och stackars Zayn var tvungen att rita en mustach med en bläckpenna på överläppen.

Zayn snurrade och den hamnade på Niall.

"Truth."

"How many burgers have you eat today?" undrade Zayn.

Niall kastade en snabb blick på mig.

"I take dare instead" sa han och vi andra började skratta.

 

Vi spelade en stund och snart var det min tur att snurra. Den stannade på Harry. Perfekt. Nu skulle jag sätta min plan i verket. Hehehe...

"Truth" Jag hade tur, jag trodde det skulle bli svårare än så här.

"What do you think about her?" undrade jag och nickade mot Elsa.

Elsas kinder blev röda och jag såg att även Harrys ändrade färg.

"Ehh, I have to go and get a glas of water" sa Harry och gick med snabba steg in i huset. Elsa suckade, reste på sig och gick iväg åt andra hållet. Jag kunde se att hon var besviken. Det gjorde mig sur.

Jag reste också på mig och lämnade fyra förvånade killar bakom mig när jag gick in i huset efter Harry.

Jag hittade honom i köket, han satt vid köksbordet och hade huvudet i händerna.

 

"Was that really necessary? You could have said you liked her AS A FRIEND if you don't like her in that way!" Jag förstod inte vitsen med att gå där ifrån.

"That's the problem. I do like her, I did just... I don't know... But I like her. I did get afraid." Han suckade tungt och jag kunde inte vara sur mer. 

"Harry, it's not to late yeet! Go out and talk to her! Tell her how you feel." sa jag mjukt till honom.

Han tittade upp på mig. "Do you think I can do that?"

"I know you can." Han reste sig upp och med ett snabbt tack rusade han ut genom dörren och iväg över gräset.

Jag gick tillbaka till de andra killarna som satt och diskuterade något.

När jag kom ut blev det tyst direkt och det gjorde mig misstänksam.

"What is it?" undrade jag lite irriterat.

"Nothing" sa de alla 4 i kör. Det gjorde mig mer misstänksam.

Jag satte mig ner och vände blicken mot Niall för att få en förklaring men han vägrade se på mig. Vad tusan är det som händer?

 

---

 

Haha, hade tänkt skriva ännu längre innan jag insåg att det redan var långt x)

Hoppas ni gillar det!

KOMMENTERA :D

Heartbreaker - Kapitel 6

 

Elsa sa något helt obegripligt och men Harry avbröt henne.

"Elsa?" sa han och hon vände blicken från Julia till Harry.

"What...?" hann hon säga innan Harry la sina läppar mot hennes. När han släppte henne var hon rosig om kinderna men log. Jag lutade mig fram mot Julia och viskade till henne:

"Harry likes her." 

Julia lutade sig mot mig och viskade tillbaka:

"Elsa likes him." Vi log mot varandra och Elsa lutade sig framåt för att snurra flaskan.

---

   

Harrys perspektiv 

 

Dagar, timmar, minuter, sekunder varför gick tiden så fort?

Vi hade nu känt Julia och Elsa i cirka 3 veckor. Var det bara jag eller var det faktiskt så att jag och Elsa började komma närmare varandra? Det kändes som att vi på senaste tiden hade börjat busa och irritera varandra lite sådär som är lite svårt att förklara. Jag gillade henne faktiskt, jag har aldrig varit såhär nervös över att vara i en tjejs omgivning förut. Hon fick mig att le och känna mig allmänt glad.

 

"Wow, that is cool!" sa jag när Elsa visade sina gymnastiska skills. Jag hade stått och bett henne att visa men hon sa bara nej, ända tills nu när hon gav med sig. Hon gick upp i hand stående och sen spretade hon på benen åt varsitt håll.

"I wish I had a talent" sa jag lite borta.

"Hello? You have a BIG talent! That I really wish I had, I allways wanted to be a singer and be on stage and stuff, that is a normal day for you!" sa Elsa och tittade mig i ögonen.

"Ah yeah, I sing!" sa jag och kom tillbaka ifrån mina tankar, Elsa började skratta, hon hade ett sådant där skratt som gör så att du vill skratta med, det var gulligt men hon hade själv sagt att hon avskydde sitt skratt, hur kan man tycka att hennes skratt är fult?

 

Någon timme senare satte vi oss alla 7 ner på våran lilla balkon och Niall plockade fram en gitarr.

 Nu satt vi alla på våran balkong och pratade och sjöng.

"Can I play a song?" frågade Julia plötsligt och Niall räckte henne gitarren.

Hon började spela och sjunga.

 

 

Hon var riktigt bra.

"You are really good!" sa Louis imponerat. Vi andra höll med.

"Can you sing something?" frågade Liam Elsa som direkt började skaka på huvudet.

"She is SO good!" sa Julia menande. Det fick mig att bli ännu mer nyfiken på hur hennes röst lät.

"Noo I can't sing!" sa Elsa blygt.

"But you are going in music focusing in school, so I think you can sing" sa Julia och log ett litet ont smile mot Elsa. Va? Om hon går hon i musikinriktning måste hon väl kunna sjunga.

"Okay I sing if you don't laught at me after!" suckade Elsa och tog emot gitarren och började spela på en sång jag mycket väl kände igen. Small bump av Ed Sheeran.

 

 

Oh herre i mina öron var detta en riktigt bra röst.

"I probably will apply for X-factor next year because i want to know if it's true that people saying that I'm a good singer" sa Elsa.

"You should really do and you to Juliet!" sa Zayn.

"Nah, I have a really bad stage fright..." sa Julia tveksamt.

 

 

"Okay, I'll start spinning the bottle!" sa Elsa glatt och satte snurr på flaskan som snurrarde och srurrade innan den stannade på Julia.

"Dare"

"You are going to... dance the chicken dance and sing the song to it!" sa Elsa som log lite onskefullt mot Julia.

Hon slog handen mot pannan innan hon stälde sig upp och dansade och drillade den lilla melodin till kycklingdansen. Vi andra satt och skrattade, Niall höll sig för magen och torkade bort en tår i ögonvrån. När Julia satt sig ner slog hon till honom på armen och de båda skrattade lite.

 

"Okay my turn!" sa Julia och snurrde flaskan hårt och den stannade på Louis.

"Truth"

"Uhm... What is your biggest fear?" frågade Julia Louis.

"Uh I think it is that Eleanor would break up with me or something like that" svarade Louis och log. Han log alltid när han tänkte på Eleanor.

"Naww, how sweet isn't that?!" frågade Elsa och log.

"My turn to spin the bottle" sa Louis stolt.

Den stannade på Elsa som inte såg vidare glad ut.

"Truth" sa Elsa snabbt.

 

Elsas perspektiv

 

"Truth" svarade jag snabbt. Oh, varför alltid jag?!

"Do you like Harry? Like like or just like as a friend?" frågade Louis mig och jag kände hur jag blev lite varm om mina kinder.

"She likes him ALOT!" sa Julia och jag kändes som om mina kinder kokade. Jag rodnade så sjukt mycket.

Jag gav Julia en ond blick. Jag förstod att det var hennes hämnd från kycklingdansen.

Jag snurrade flaskan som hamnade på Zayn, som fick rita en mustach med en bläckpenna på överläppen.

Zayn snurrade flaskan som hamnade på Niall.

"Truth"

"How many burgers have you eat today?" Niall slängde en snabb blick på Julia innan han svarade.

"I thake Dare instead" var hans svar och alla började skratta.

 

Vi forsatte spela en stund.

"Harry truth or dare?" frågade Julia Harry som nu skulle bli den utsatta.

"Truth"

"What do you think about her?" frågade Julia och nickade mot mig.

Han blev lite rosig om kinderna och jag tittade ner i mitt knä så att mina blonda lockar täckte mitt röda ansikte.

"Ehh, I have to go and get a glas of water" sade Harry och gick in.

Jag suckar tungt reste på mig och gick åt andra hållet.

Kunde det bli mer pinsamt? Han visste nu att jag gillade honom, men han gillade förstås inte mig. Vi hade blivit bra kompisar under dessa tre veckor, skulle det förstöras av att jag hade andra känslor för honom? Jag hoppades inte det men det såg inte ljust ut för mig just nu.

Jag satte mig med ryggen mot en tjock palm stam och suckade djupt. Kunde det bli värre?

 

Efter en liten stund känner jag hur någon sätter sig ner bredvid mig.

"Sorry about that before" sa Harry och en riktigt obekväm tystnad uppstod.

"Don't be, you can't controlling your feelings and if you don't like me in that way so is that okay" sa jag och reste mig upp. Jag ville bort från detta obekväma sammtal.

"No wait" sa Harry och tog ett fast grepp om min handled.

Han hade ställt sig upp och  tog mit ansikte imellan sina händer och tryckte sina läppar mot mina.

"I like you ALOT too" sa Han och log mot mg innan han kysste mig igen.

 

---

 

 Jepp kapitel & jag vet att det kanske går lite fort fram men Elsa och Harry är inte ihop än...

Vi hoppas att ni gillar novellen hittills!

See ya :D <3

 

KOMMMENTERA! :D <3

 

Heartbreaker - Kapitel 5

Tidigare i Heartbreaker:

"Niall, you seem to be very happy." sa jag och log mot honom.

"Guess I am." sa han och log tillbaka.

"Some specific reason?"

"Somehow I am drawn to Julia, as if we were two puzzle pieces that fit together. I do not know why." sa han och tittade på mig. "Do you think it's weird?"

"No, I think that you are starting to fall in love" sa jag och log åter igen. Tänk, äntligen hade en tjej fått Niall på fall. Det ända problemet var Julia. Jag tror inte riktigt att hon har tankar på att bli kär i Niall.

"But Niall, if you want her, you have to work hard. She is strong. You can start with talking to her, be alone with her."

Då log Niall ett stort leende mot mig.

"Already started."

---

 

 

 

Julias perspektiv.

Elsa hade gått för att göra lite gymnastikövningar i trädgården. Hon var övervig. Jag var stel som en pinne. Hon tränade gymnastik och jag tränade fotboll. Vi hade olika egenskaper hon och jag och ändå kom vi så bra överäns.

 

Jag låg på sängen och läste när det knackade löst på dörren, som om personen var osäker. Jag hade lust att fnittra men behöll det inom mig. Tänk att någon var rädd för att prata med mig!

 

"Come in" sa jag på engelska då jag gissade att ingen i detta huset skulle bry sig om att knacka. Dessutom var ingen som bodde här rädd för att prata med mig.

 

Dörren öppnades och Niall kikade in. Han verkade lite nervös. Jag log mot honom och det verkade chocka honom. Denna gången kunde jag inte låta bli att fnissa till.

 

"You thought I couldn't smile?" sa jag och fnissade.

Han rodnade och satt sig på kanten till min säng. Jag satt lutad mot väggen bakom huvudet och jag hoppade åt sidan för att lämna plats för honom att sätta sig där också.

Han verkade fortsätta chockas av mitt glada humör men satte sig bredvid mig. Vi satt så pass nära att hans arm snuddade vid min och det fick håren på underarmen att resa sig.

 

"Em, what did you want to talk about?" undrade jag. Jag var nyfiken på varför han kommit.

"Why are you so happy?" undrade han vaksamt.

"So you don't want me to be happy?" sa jag och låsades bli sur. Jag vände bort blicken för att inte avslöja mig själv.

"I didn't mean it that way!" sa han panikslaget och tog tag i min hand. Jag vände tillbaka blicken och skrattade. Han förstod då att jag bara spelat och knuffade leksamt till mig medans han log.

Vi skrattade båda två och jag började känna hur jag långsamt slappnade av. Jag kunde inte vara arg, det var vackert väder, jag var i Italien och den pirrade i magen när jag mötte Nialls blick.

Hans hand hade släppt mig men låg så pass nära att baksidan av hans hand snuddade vid min.

Det kunde inte bli mer perfekt just nu.

 

Nialls perspektiv.

Jag märkte hur Julia slappnade av och då gjorde jag det också. Jag kände en svag pirrande känsla i magen när jag tänkte på hur nära vi satt. Hennes arm satt mot min och baksidan av hennes hand snuddade vid min.

Jag kände mig glad, jag hade lyckats ta mig igenom hennes känslokalla mur.

 

När jag hörde Elsas steg i trappan bestämde jag mig för att det var dax att gå hem. Jag log mot Julia och gav henne en snabb kram. Jag vet inte vart jag fick det modet ifrån men det gjorde jag. Hon besvarade kramen och log mot mig. Jag log tillbaka.

Vi hade suttit och pratat om allt och inget i nästan 3 timmar och jag hade känt att jag varit nära att få veta hennes hemlighet, varför hon varit så sur. Men inte än och jag tänkte inte pressa henne. Hon berättade när hon var redo.

 

Så fort jag stigit innanför dörren till huset frågade Lou om jag ville vara med och leka Truth och Dare. Ingen frågade vart jag varit och jag valde att inte berätta.

Elsa och Julia kom över och det verkade som Julia klistrat på sitt hårda jag igen.

Elsa bokstavligen drog med henne men till sist kom de fram och Julia satte sig snyggt ner på marken bredvid mig. Elsa satte sig på hennes andra sida.

"Who wants to start?" undrade Lou och blickade ut över oss andra.

"Can I start?" kom det plötsligt från Julia.

Både Harry och Louis såg lite förvånade ut men Lou nickade.

När hon lutade sig framåt föll håret fram i ansiktet på henne och jag fick hejda en impuls att stryka håret bakom örat på henne.

Hon snurrade flaskan. Den stannade på Elsa.

 

"Truth or dare?" frågade Julia och log ett lömskt leende mot henne. Jag förstod att hon hade något i kikaren och studerade de båda tjejerna.

"Dare" sa hon lite osäkert. Julia log lömskt.

"Kiss Harry on the mouth." sa hon sedan och såg nöjd ut.

Elsa sa något helt obegripligt och men Harry avbröt henne.

"Elsa?" sa han och hon vände blicken från Julia till Harry.

"What...?" hann hon säga innan Harry la sina läppar mot hennes. När han släppte henne var hon rosig om kinderna men log. Jag lutade mig fram mot Julia och viskade till henne:

"Harry likes her."

Julia lutade sig mot mig och viskade tillbaka:

"Elsa likes him." Vi log mot varandra och Elsa lutade sig framåt för att snurra flaskan.

 

---

Inget att säga ;)

You like?

 

KOMMENTERA :D