Heartbreaker - Kapitel 9
Sedan vände jag mig om igen och såg hur killarna och Elsa satt och grät.
Alla 6. Niall lutade sig fram och viskade något till mig.
Jag hörde vad han sa.
"Wake up dear, beloved Julia" sa han.
En av hans tårar droppade ner på den jag som låg i soffan kind och jag kände hur något droppade ner på mitt änglajags kind också. Jag förde handen dit och kände på hans tår.
Jag stod imellan liv och död. Vad skulle jag välja?
Jag hade haft mycket smärta i livet. Skulle jag välja bort det?
Julias perspektiv.
Men vad höll jag på med? Jag var på gränsen mellan död och levande, jag hade ett val. Hur många hade det?
Men människorna jag älskade fanns på jorden.
"Jag vill tillbaka." sa jag. Mormor log mot mig och klappade mig på kinden. En tår trillade ner för min kind.
"Det är rätt beslut!" sa mormor. "Vi kommer ses senare, kära barn."
Min rygg. Det gjorde så ont. I huvudet och i ryggen.
Men jag levde. Jag skulle få träffa de människor jag älskade igen.
Jag öppnade sakta ögonen och det jag fick se var 4 gråtande personer. Louis. Zayn. Liam. Niall. Var höll Elsa Och Harry hus kan man undra?
Det var precis som jag sett det när jag varit uppe i himlen, bara att jag såg det med mina egna ögon, inte mitt änglajags ögon.
Niall tittade upp och hans ögon mötte mina. Jag log svagt och han flämtade till.
"Guys!" skek han sedan till och han tittade förvånat på mig.
"But...? Your heart..? It stopt beat!" sa Louis och torkade några tårar.
"I know." sa jag och tittade upp. Jag fick en sista blick av mormor och Gud innan de försvann. De log mot mig och jag log tillbaka.
"Everybody gets a choose. If you want to live or not. Some people choose heaven because the pain is to big. i choosed life." sa jag och log.
Julia började asgarva, varför vet jag inte men de andra killarna såg ut som frågetecken.
"Jag förklarar senare" fick Julia fram mellan skatt anfallen.
"Eh okej"
Tidigare.
Plötsligt hör jag ett högt flickskrik och reagerade inte förens jag hör hur Niall skriker "JULIA!" och rusar ner for trappan och sätter sig ner i gräset bredvid henne.
Jag har en reflex att bårja springa ner till min älskade Julle som låg där på marken utan att röra sig.
Tårar började bildas i mina ögon och jag känner hur Harry vänder mig så att jag står med min kind mot hans vita T-shrit som genast var plask våt.
Harry lade sina armar runt mig och plötsligt kännde jag mig väldigt liten.
"H-harry s-she-e i-s-s a-al-ri-ght-t ri-gh-h-t " fick jag fram mellan mina kraftiga nyftningar som i pirincip gjorde så att jag inte kunde andas.
"Yes, she will be alright" viskade Harry tröstande i mitt öra innan han lade sina läppar på min panna och pussade mig länge, tils jag blev lite lugnare.
Vi satt nu inne hos killarna i deras soffa och försökte få kontakt med Julia men inget hände. Jag grät bara mer och mer och Harry försökte att tösta så mycket som möjligt.
"Schh it will me fine, lisening to me Elsa!" sa Harry och kramade om mig ytterligare en gång.
"No, maybe she'll die!" skrek jag och rusade till något rum jag fort inser är Harrys. FAN!
Jag hörde hur steg kom närmare och ärmare och tillsist står jag med Harry framför mig.
Jag brast ut i gråt jag grät högt och Harry kramade om mig bara sådär som han kunde, han var lite som en storebror på sammagång som han var som en riktigt bra vän, vi var ju inte direkt ihop, eller?
Jag lugnade ner mig och Harry tog mitt ansikte i sinna händer och drog bort tårarna som fortfarande var kvar på mina kinder med tummarna.
Han lutade sig fram och kysste mig, han kysste mig länge ända tills vi hörde hur någon skrek till.
Harrys prspektiv
Elsa sprang fort ut från vardagsumet och in på mitt rum. Jag antar att hon inte riktigt visste vems rum som var vems.
När jag kom in i rummet brast hon ut i gråt och grät länge.
Jag torkade bort hennes mascara som på nytt börjat rinna innan jag kysste henne. Jag gillade henne väldigt mycket, och att se henne såhär var som att få hjärtat utslitet i slowmotion.
"Guys!" skerk Niall till. Jag och Elsa tittade på varandra innan vifort sprang ut till de andra i vardagsrummet.
Julia som tidigare låg livlös i soffan hade öppnat ögonen och pratade för fullt.
Hon sa något obegripligt och sedan började hon skratta. Jag hade ingen aning varför, och jag tittade förvånat på henne.
"You have to drive me to an hospital." sa Julia lugnt och log.
Hon satte sig upp och la benen över kanten på soffan.
Niall var snabbt framme och la en arm runt hennes midja och hjälpte henne bort till bilen.
Louis körde. Ingen sa något.
Hur var det möjligt?
Louis hade i all hast berättat att hon sagt något om att alla hade ett val mellan liv och död, att vissa valde döden för att smärtan var för stor men att hon hade valt livet. Va menade hon med det?
Kommentarer
Trackback
