Heartbreaker - kapitel 8
Tidigare i heartbreaker:
"Was that really necessary? You could have said you liked her AS A FRIEND if you don't like her in that way!" Jag förstod inte vitsen med att gå där ifrån.
"That's the problem. I do like her, I did just... I don't know... But I like her. I did get afraid." Han suckade tungt och jag kunde inte vara sur mer.
"Harry, it's not to late yeet! Go out and talk to her! Tell her how you feel." sa jag mjukt till honom.
Han tittade upp på mig. "Do you think I can do that?"
"I know you can." Han reste sig upp och med ett snabbt tack rusade han ut genom dörren och iväg över gräset.
Jag gick tillbaka till de andra killarna som satt och diskuterade något.
När jag kom ut blev det tyst direkt och det gjorde mig misstänksam.
"What is it?" undrade jag lite irriterat.
"Nothing" sa de alla 4 i kör. Det gjorde mig mer misstänksam.
Jag satte mig ner och vände blicken mot Niall för att få en förklaring men han vägrade se på mig. Vad tusan är det som händer?
Julias perspektiv.
De uppförde sig så konstigt. Varför?
Niall vägrade titta på mig, Lou och Zayn blängde på mig och Liam tittade på mig som om han ville ha en förklaring. Jag kände mig rädd, arg, tom, ledsen och sårad. Varför?
Jag valde att bli arg. Jag reste mig tvärt upp.
"Why the hell do you treat me like I have done something wrong?" fräste jag. De andra tittade förvånat på mig, jag brukade inte svära. Men jag var arg, riktigt arg.
Precis som jag skulle gå där ifrån kom Elsa och Harry tillbaka hand i hand.
Jag tänkte inte ta ut min ilska på fel personer. Så jag skuttade fram till dem och kramade om dem.
"Finally! You're a couple now? Please say yes!" Jag kunde inte låta bli att hoppa upp och ner.
"What?" hörde jag 3 röster säga bakom mig. Jag vände mig om och tittade förvånat på dem. Sedan gick det upp för mig. Jag började skratta. När jag väl börjat kunde jag inte sluta.
Jag satte mig ner på marken och höll mig för magen.
"I said you overreacted!" sa Liam tyst bakom mig och jag skrattade ännu mera.
Jag knippade efter luft och det rann skrattårar ner för mina kinder.
"You... Thought..." Jag kunde inte få fram en hel mening.
Jag såg genom tårarna hur Elsa och Harry tittade konstigt på mig.
Det tog en stund, men efter ett litet tag hade jag lugnat ner mig.
Jag förklarade allt och de andra kunde inte låra bli att skratta lite de också.
Men så kom jag att tänka på Nialls reaktion när han trodde att jag och Harry var ihop. Varför hade han reagerat som om jag svikit honom. Det for en tanke genom mitt huvud men jag trängde bort den direkt.
'Han gillar dig' sa den. 'Nej', tänkte jag. 'Det gör han inte, inbilla dig inte det!'
Vi stod uppe på killarnas balkong. Jag lutade mig tillbaka mot staketet. Ända problemet var att staketet inte var där. Jag hann känna att paniken svepte igenom mig och ett kvävt skrik lämnade mina läppar innan jag föll bakåt.
Zayns perspektiv.
När Julia rest på sig och gått in efter Harry uppstod en kort tystnad. Niall tog ett skälvande andetag och la ansiktet i händerna.
Liam, som satt närmast la sin hand på hans rygg.
"Niall, just because she did go after Harry, it doesn't mean that they are in love!" sa han och strök Niall över ryggen.
Då gick det upp för mig. Niall hade äntligen hittat sin prinsessa.
Jag undrade om det var sant, Harry hade sagt att han gillade Elsa, men han hade också sagt att han gillade utmaningar. Och Julia borde defenitivt räknas som en utmaning med tanke på Harry misslyckade försök att flirta på planet.
"That is the most logical thing! Why didn't she run after Elsa? They are best friends!" sa Niall och jag kunde höra hur jobbigt han tyckte att det var.
Rätt som det var kom Harry utrusandes och han sprang ner efter Elsa. Jag gissade att han skulle berätta för henne att han gillade Julia. Jag suckade.
Sedan kom Julia ut. Hon satte sig ner på sin plats och tittade på oss.
"What is it?" undrade hon lite irriterat.
"Nothing." svarade jag, Louis och Liam. Niall satt tyst.
Hon vände sig mot Niall, som tittade bort. Hon suckade.
Sedan ställde hon sig upp. Jag såg på henne att hon var arg. Hennes blick var svart och hela hon var spänd.
"Why the hell do you treat me like I have done something wrong?" fräste hon och jag ryckte till.
Jag hade inte hört henne svära förut.
Då kom Harry och Elsa tillbaka hand i hand och jag såg på Julia hur hon bytte humör bara sådär. Hon skuttade fram till Elsa och Harry och gav dem en kram.
Jag skulle inte blivit mer förvånad om en granat landat på vår trädgård. Min haka föll ner till marken.
"Finally! You're a couple now? Please say yes!" Julia hoppade upp och ner av förväntan.
"What?" sa Niall, jag och Lou i kör.
Julia vände sig åter mot oss med ett förvånat ansiktsuttryck. Sedan förstod hon och började skratta.
Jag kunde inte låta bli att dra på munnen åt den komiska scenen.
När Julia lugnat ner sig förklarade hon allt och det visade sig att hon hade pratat med Harry om att han skulle säga till Elsa hur han kände.
Jag skulle just gå in när jag hörde ett skrik bakom mig. Jag vände mig om och han se hur en blond gestallt föll ner från balkongen. Julia.
Hon hade lutat sig mot räcket just där den var som svagast och den hade gett vika. Vi andra flög fram till räcket och kollade efter henne. På något sätt lyckades hon ramla så hon hamnade på sidan och rullade ner mot gräsmattan.
Jag stod som fastfrusen i marken och såg hur hon slog i en sten som stod på gräset och med ett stön stannde hon.
Niall var den som reagerade först.
"Julia." skrek han och hoppade ner där hon ramlat. Han sprang ner för kullen och föll på knä bredvid henne.
Vi andra rusade efter.
Julias perspektiv.
När jag föll bakåt for en tanke genom min hjärna. 'Ramla aldrig på huvudet.'
Jag gjorde mitt yttersta för att hamna på sidan istället och det gav resultat.
Det nästa jag kände var hur min mun fyldes med jord och hur min rygg slog i något hårt och jag stannade.
Jag stönade av smärta och kunde inte röra mig.
Bara någon sekund senare hörde jag någon ropa mitt namn.
Jag ville säga att jag var okej, men jag kunde inte få fram ett ord.
Jag kände hur någon strök undan håret från mitt ansikte men jag lyckades inte öppna ögonen.
Någon lyfte upp mig, jag viste inte vem. Flera oroliga röster som ropade på mig. Jag kunde urskilja dem.
Elsas. Harrys. Louis. Zayns. Liams. Nialls.
Jag ville berätta för dem att det var okej, att jag var okej.
Plötsligt kände jag ingen smärta längre. Jag såg istället mig själv. Jag stod en bit bort och betracktade När Lou bar in mig i huset. Niall höll min hand, han grät. Elsa grät också och Harry höll om henne.
"Vill du stanna hoss dem?" hörde jag en röst bredvid mig.
Jag vände mig dit. På något sätt förstod jag att det var Gud. Bredvid honom stod min mormor.
Mormor hade dött när jag var 10.
Hon log mjukt mot mig, som bara mormor kunde.
"Har jag ett val?" frågade jag Gud. Han skrattade ett bullrande skratt.
"Ja, det har du. Du kan välja att stanna med dem eller bli en av oss."
Jag vände mig om och kände hur mitt blonda vackra hår följde efter när huvudet svängde. Jag hade aldrig gillat mitt hår men nu. Det glänste som solen och var böljande långt.
Jag såg en spegel och sprang dit på lätta fötter. Jag flämtade till. Jag var vacker!
Huden var slät och inte äns mitt ärr på kinden jag fått när jag lärde mig cykla syntes.
Mitt hår var blont, men inte blont som det varit tidigare, jag hade aldrig sett ett så blont hår som det jag hade just nu.
Jag hade en vit klänning på mig och ett par änglavingar stäckte ut sig från min rygg.
Sedan vände jag mig om igen och såg hur killarna och Elsa satt och grät.
Alla 6. Niall lutade sig fram och viskade något till mig.
Jag hörde vad han sa.
"Wake up dear, beloved Julia" sa han.
En av hans tårar droppade ner på den jag som låg i soffan kind och jag kände hur något droppade ner på mitt änglajags kind också. Jag förde handen dit och kände på hans tår.
Jag stod imellan liv och död. Vad skulle jag välja?
Jag hade haft mycket smärta i livet. Skulle jag välja bort det?
Hehe... Jag tänkte vara lite taskig och sluta där ;)
Gillar ni det?
KOMMENTERA VAD NI TROR KOMMER HÄNDA? :)
Kommentarer
Trackback
