Jag kännde mig förvånansvärt lugn när vi körde mot sjukhuset.

Jag hade fått träffa min mormor igen, det betydde massor för mig.

 

Mamma och pappa var på restaurang denna kväll tillsammans med Elsas föräldrar och jag bestämde mig för att ringa dem.

 

"Hej, mamma." sa jag när hon svarat.

"Hej gumman, vad är det?" svarade hon.

"Jo, det är så att jag ramlade ner för en balkong och rullade ner för en backe och jag sitter i bilen påväg till sjukhuset. Ni behöver inte oroa er, jag mår bra!"

Mamma verkade inte riktigt lyssna på det sista.

"Herregud! Julia, är du okej?" sa hon hysteriskt.

Jag skrattade lite.

"Ja, jag sa ju det. Jag är okej, men jag har ont i ryggen och det är bäst att jag kollar det!"

Mamma andades ut i luren och berättade snabbt vad som hänt för de andra.

 

"Vi ska bara betala så kommer vi sedan!" sa hon och hon lät mycket lugnare nu.

"Super! Puss"

 

Vi la på och jag andades ut. Det gick bättre än väntat.

 

 

 

När vi kom till sjukhuset fick jag direkt gå och rönkas men det såg bra ut.

Jag var tvungen att stanna över natten och det var jag inte direkt nöjd med.

 

Mamma och pappa kom men jag sa till dem att åka hem. De behövde sova och jag lovade att ringa på morgonen.

 

När alla hade gått kom Niall in i rummet.

Han såg trött och rödgråten ut. Han satte sig ner på stolen som stod bredvid sängen och tog min hand.

Jag log mot honom och han log svagt tillbaka.

 

"You have to go home now, I promise to call you tomorrow when I wake up." sa jag mjukt.

"Never that I leave you. I sleep here with you!" sa han direkt. Jag suckade.

"You need to sleep and..."
Han avbröt mig. "I sleep here." sa han lugnt och kramade min hand.

 

Jag tog min fria hand och strök honom över kinden. Han blundade någon sekund innan han åter öppnade ögonen och log.

 

Men sedan så han allvarligt på mig.

"What did you mean with that about that everyone has a choose between life and dead?"
Jag suckade. Jag visste att frågan skulle komma men jag visste också att ingen skulle tro mig.

 

"When my heart stopt beat I was awake. But not in my own body, I was an angel. I talkt with god and my dead grandmother and God asked me if I wanted to live or live as an angel. I saw you gyes sitting next to me when I law on the sofa and you all cried and I choosed to live." sa jag enkelt. Sedan suckade jag åter igen. "You don't belive me right?"

 

Han såg tveksam ut.

 

"But...? Your heart..? It stopt beat!" fick jag fram och torkade några tårar.

"I know." svarade hon och tittade upp. Jag förstod inte vad hon tittade på.

"Everybody gets a choose. If you want to live or not. Some people choose heaven because the pain is to big. i choosed life." sa hon sedan och log mot oss.

Jag fattade ingenting, men huvudsaken var att hon levde.

 

 

 

Läkarna berättade för oss att allt såg bra ut och att inget var brutet men att de bestämt att hon skulle stanna över natten. Julias och Elsas föräldrar hade varit där men Julia hade övertalat dem att åka hem.

 

Klockan var mycket och jag kände hur mina ögonlock ville slås igen.

Jag gäspade och det smittade av sig på Zayn.

 

Jag tittade mot Julia som låg i sjukhussängen.

 

"Go home and sleep. I call you tomorrow when I wake up!" sa hon och tittade allvarligt på oss.

Jag reste på mig. Jag orkade inte protestera. Zayn och Liam följde mitt exempel. Harry hade åkt hem med Elsa och Niall satt kvar.

 

Efter en kort stund kom Niall ut och sa att han stannade kvar. Jag var för trött för att orka retas med honom så jag nickade. Varken Liam eller Zayn sa någon heller så vi gick mot utgången.

 

Då Harry och Elsa tagit bilen en stund tidigare bad vi tjejen i receptionen att ringa en taxi.

 

Väl hemma tog jag av mig skorna och sa godnatt till de andra.

När jag kom in i rummet satt låg Harry i sin säng och läste.

Han tittade upp från boken.

"Tough day." sa han.