Heartbreaker - Kapitel 12

Tidigare i heartbreaker:

"I thought that I was going to ask Elsa about a dejt. Do you think I should?" undrade han.
Jag hade hört Elsa säga att han var en player. Jag var orolig för min bästa vän, jag ville inte att han skulle krossa hennes hjärta.
Men jag nickade. Elsa skulle älska att få gå på en dejt med honom. Om jag fick gissa var hon kär.

"But Harry." började jag och spände blicken i honom. "She's my best friend. Beak her heart and I'll break your face!" sa jag innan jag vände bort blicken och satte på mig mina solglasögon igen.
 



 
 
Nialls perspektiv.

När jag vaknade på morgonen lös solen in genom fönstret. Liam var inte kvar i rummet och jag gissade att resten också var uppe. Jag tittade snabbt på klockan och insåg att den var nästan halv 10.
Jag gick upp, drog på mig ett par shorts och en T-shirt och gick ner till köket.
 
Där gick jag direkt fram till kylskåpet och bredde mig några mackor.
Jag hällde upp ett glas jos och gick ut på baksidan. Sedan Julia ramlat ner från balkongen hade vi bestämmt att vi sitter på baksidan istället.
 
Jag slog mig ner på en ledig stol och högg in på mina mackor.
 
När jag börjat tugga på min andra macka kom tjejerna ut från sitt hus. Julia gick först och Elsa gick strax bakom. De gick ner för den lilla trappan som tog dem från deras uteplats till poolen. Vid nedersta trappsteget vände sig Julia mot Elsa och sa något på svenska. Hon snubblade till när hon gick ner för sista trappsteget och de båda skrattade.
Jag kom på mig själv med att stirra och vände snabbt bort blicken.
 
Jag såg att Lou tittade på mig och tittade bort mot tjejerna, sedan på mig igen, och började skratta. Jag rodnade lite.
 
"Hey guys!" ropade Julia och slängde sig över staketet. Hon landade lite vingligt och skrattade. Elsa hoppade vigt över och landade perfekt. Julia sa något och lipade mot Elsa som skrattade åt henne.
De var så olika men ändå kunde man inte föreställa sig den ena utan den andra.
 
"We thought that we could go to the beach today. You on?" undrade Julia och log. Jag älskade hennes leende. Det lyste upp hela rummet. Eller i detta fallet baksidan av vårt hus.
 
"Sure." svarade Harry snabbt. Jag vände mig mot honom och såg hur han tittade på Elsa och log. Han var klart kär.
 
Redan en halv timme senare satt vi i våran stora vita BMW påväg till stranden.
Det var en riktigt stor bil, men vi 8 tog upp de platser som fanns.
 
Det tog bara några minuter att köra ner till stranden och medans Louis betalade parkeringen gick vi andra ner mot stranden.
Julia stannade vid strandpromenaden och tittade ut över vattnet.
"It's beautiful." viskade hon.
 
Sedan tog hon upp en kamera ur sin väska och ropade på Elsa. Hon ställde sig framför kameran och Julia fotade.
 
"You coming?" skrek Lou.
Vi skrattade och gick mot dem.
 
Idag badade även Julia men inte så mycket som vi andra. Det verkade som hon fortfarande var lite försiktig.
 
När hon badat en stund gick hon upp och la sig på en handduk.
Jag valde att gå upp jag också. Jag la mig ner på min handduk bredvid och hon öppnade ena ögat och kollade mot mig. Hon log.
 
Det tog inte lång tid innan de andra också kom upp.
 
"I'm hungry." sa jag bedjande. Jag var hungrig, men det var jag mestadels så...
De andra skrattade men började plocka fram lunch.
 
Alla utom Julia satt i badkläder, hon hade tagit på sig shorts och linne.
Vi åt under tystnad.
 
Jag njöt av den härliga solen. Det var underbart.
 
Julias perspektiv.

Jag kände mig obekväm med att sitta och äta i bikini så jag satte på mig mina shorts och mitt linne.
Jag hade också satt upp håret i en lös knut.
 
Vi åt under tystnad men det var en bekväm tystnad.
När vi ätit upp bröt Louis den. Det borde han inte gjort.
 
"You know how much younger you are, huh?" sa Louis till mig och Elsa. Det tändes en liten del ilska i mig.
"Is that a problem?" undrade jag vasst.
"No, just that you are really young." sa han och höll upp händerna som för att försvara sig.
 
Jag mindes hur min bror alltid sagt att jag var för liten. Inget jag ville minnas. Jag reste på mig, la min väska över axeln och tog mina skor i handen. Sedan vände jag mig mot de 6 ansiktena och sa:
"You know, you don't have to hang out whit us if you don't want to. I just wish you'd said that earlier."
Sedan vände jag på klacken och gick där ifrån.
 
Jag kunde vägen hem och valde därför att gå.
 
Efter bara ett par meter stannade jag och drog på mig mina skor. Det var för varmt på asfalten för att gå utan.
 
 
När jag kom hem gick jag upp på mitt och Elsas rum och slängde mig på sängen. Jag var inte arg längre, det försvann när jag gick, jag kände mig ledsen.
 
Jag blundade. 'Tänker inte gråta, tänker inte gråta.'
 

Uuuh! Vad händer nu? Varför är Julia arg nu då?
Killarna vet ju fortfarande inte varför hon var arg i början!
KOMMENTERA vad du tror!
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0