Jag klev av tunnelbanan och började gå mot skolan. Elsa åkte buss men det var närmare för mig att åka tunnelbanan. Dessuton hade vi fortfarande inte slutit fred.

Jag såg hur Elsa, Austin och Alex gick ett par meter framför mig. Jag slängde en snabb blick på klockan och insåg att jag började om ett par minuter. Jag skulle inte hinna om jag fortsatte gå bakom dem men jag ville inte gå förbi dem så de skulle se mig. Men skolan var viktig, det visste jag.

Jag ökade tempot och det tog inte lång tid innan jag gick om dem. Jag visste att Elsa visste att det var jag.

"Hej Julia." hörde jag Alex säga. Jag suckade, vände mig om och mötte deras blickar, en efter en.

Hej Alex." svarde jag. Luften mellan oss var så spänd att man nästan kunde ta på det. Så bestämde jag mig för att vara lite oförskämd och vände mig om för att gå där ifrån.

"Du kan inte vara arg på mig för att jag blev kär!" utbrast plötsligt Elsa. Jag stannade upp.

"Det är jag inte. Jag är arg för att du är en player. Jag är arg för att du valde bort mig för Austin. Jag är arg för att du aldrig kan bete dig moget. Men det du vad, när du och Austin gör slut, kom inte till mig och klaga för då har jag gått vidare i mitt liv." fräste jag innan jag satte av mot skolan igen.

 

Niall skulle åka hem dagen efter så vi skulle ut och äta ihop på kvällen. Jag längtade så sjukt mycket, bara att se honom gjorde mig på bättre humör. Elin hade under lunchen berättat allt om gårdagskvällen vilken tydligen hade varit väldigt lyckad. De hade suttit på Zayns hotellrum och pratat, tittat på film.

"Jag trodde nästan att han skulle kyssa mig." sa hon drömmade och petade runt i maten. "Han bjöd ut mig ikväll föresten!"

"Gud vad kul!" Jag var verkligen glad för hennes skull, de skulle bli ett fint par.

 

Jag smälde igen skåpet och gick, sida vid sida med Elin, bort till bilen där Niall, Zayn och Louis väntade. Jag skulle just sätta mig i bilen när Elsa och Austin kom ut från skolan, tätt ihop. De skrattade åt något och jag kunde för min inre röst höra hur hon skrattade. Jag saknade tiden när det var hon och jag som skrattade tillsammans. Hon vände på huvudet och mötte min blick. Skrattet dog bort och hon såg in i mina ögon. Det kändes som vi var tusentals mil ifrån varandra, trots att det bara var 10 meter.

Jag bröt ögonkontakten och hoppade in i bilen. Jag slog igen dörren efter mig och Louis började köra där ifrån. Lämnade Elsa bakom mig.

 

Jag stod i garderoben, ändast iförd en handduk och försökte välja vad jag skulle ha på mig. Jag drog fram en svart klänning som hängde långt in i garderoben. Jag kom knappt ihåg att jag ägde den så jag satte på mig den. Den passade fortfarande så det fick bli den ikväll.

Det var en halv timme kvar tills Niall skulle komma och jag var långt ifrån klar. Jag torkade håret och lockade topparna. Sedan satte jag mig ner framför spegeln och började sminka mig. Jag visste att Niall inte ville att jag skulle ha så mycket smink på mig och jag lyssnade på honom. Jag drog på puder över ansiktet, lite, ljus ögonskugga och mascara så var jag klar. Det ringde på dörren. Jag sprang ner för trappan för att öppna för Niall.

"Tänk om du kunde vara sådär snabb när det var skolan du skulle till." retades pappa som kikade ut från köket. Jag räckte ut tungan åt honom och öppnade dörren. Niall log mot mig och jag kramade om honom.

 

En kvart satt vi i bilen tillsammans med Louis. Det kändes lite som om han var min och Niall taxi-chafför, men jag klagade inte. Yttligare tio minter senare hoppade vi ut ur bilen. Niall tog min hand och vi gick tillsammans genom ett par fotografer som samlats utanför resturangen. En kypare kom fram och frågade efter bokning.

"Horan." sa Niall och kramade min hand.

Vi blev visade till ett bord som låg lite avsidligt.

"So we don't get disturbed." sa Niall och blinkade mot mig. Jag rodnade lätt och satte mig ner på en stol. Niall slog sig ner mitt emot mig och kyparen gav oss var sin meny.

 

Kvällen var underbar. Mycket skratt och mycket mat, i alla fall för Niall. Vi gick hand i hand bort från resturangen till den lilla överaskningen som Niall hade valt att kalla det.

Vi klev in i bowlinghallen som låg bara ett par kvarter längre bort. Den var tom och jag tittade mig förvirrat omkring efter någon. Niall log mot mig, kysste mig innan han drog bort mig till skorna. Vi satte på oss de klumpiga skorna och gick bort till den ensamma personen som stod bakom disken.

"Wellcome mr. Horan." hälsade hon med ett leende. "Mr. Malik and his girl are waiting for you."

"Are Elin and Zayn here too?" sa jag glatt överaskad.

Han nickade och vi gick ner mot banorna. Zayn och Elin satt tätt ihop med var sin cola och väntade på oss.

"Finally." flinade Zayn. "I thought you'd e..." Elin satte handen framför munnen på honom för att tysta ner honom. Jag rodnade samtidigt som jag började skratta. Niall föll in i skrattet.

"Can we start now?" skrattade jag och de andra höll med.

Jag skulle börja och när jag tog upp klotet vände jag mig mot Zayn.
"If I win, you have to do something I tell you and the same if you win!" utmanade jag honom.

"Deal." flinade han.

Så vände jag mig om och gick bort till banan för att kasta klotet. När alla käglorna hade vält vände jag mig mot Zayn.

"Hope you're ready." flinade jag mot honom.

 

"I won!" skrek jag och hoppade upp och ner. Niall kysste mig lätt på läpparna och jag log mot honom. Så vände jag mig mot Zayn.

"Kiss Elin." utmanade jag honom och log lite halft onskefullt leende.

"With pleasure." sa han och böjde sig mot henne. Jag såg hur deras läppar möttes i en passionerad, vacker kyss och jag jublade. Jag kunde höra ett svagt fnitter från Elin.

 

"Julia?" sa Niall när jag klev ur bilen för att gå de få metrarna upp till huset. Han ställde sig framför mig. Så räckte han mig ett litet paket.

"You shouldn't." sa jag men tog emot det. "I don't want your money, I just want you."

"But I want you to have this. So you get remind of me when I'm gone."  Jag strök honom över kinden.

Jag öppnade paketet och där låg en ask. Jag öppnade den och där låg ett halsband format som en hjärta.

'N ♥ J' var ingraderat i det.

"It's so beautiful." viskade jag. Han tog det i sina händer och hjälpte mig för att knäppa på det.

"Thank you so much." Jag la mina händer på hans kinder och kysste honom, mjukt men passionerat på läpparna. Nu skulle jag bli påmind om honom så fort jag tittade mig i spegeln. Men jag behövde verkligen inget halsband för att bli påmind om Niall. Hans namn var ristat i mitt hjärta.

---