---

Jag stod satt i fönstret och tittade på hur killarna fixade i ordning det sista till festen som började om bara 30 minuter. Jag var lite nervös över det som Louis sagt, om att Harry inte riktigt är sig själv när han är full. Men om Harry verkligen är kär i mig, skulle han inte göra något olämpligt med någon annan! Eller?

Jag och julia och våra familjer hade varit och ätit på the square tidigare på kvällen, och såklart var min lillebror tvungen att hålla på med glasen som stod påbordet och ja... ni förstår antagligen resten. Det hade sagt krach.

 

Klockan var nu cirka 00.30 och festen var i full gång, jag var precis på väg att stänga våra fönster till mitt och Julias rum när jag såg något som fick mig att bara stå och glo, jag var i 100% chock.

Jag kände hur benen viktes på mitten och jag bara föll ihop, tårarna sprutade och jag visste inte var jag skulle ta mig till.

Julia hoppade ur sängen och kom springande mot mig.

"Vad är det?" sa hon innan hon ställde sig upp för att titta ut genom fönstret så att hon kunde se vad det var som fått mig att bli så ledsen.

"VAD I HELVETE HÅLLER HAN PÅ MED, ÄR HAN HELT SINNES SJUK ELLER?!" viskskrek  Julia och det fick mig bara att gråta ennu mer, hur kunde han? Harry. Stå och grov hångla med någon blondin, ful som fan. "Jag ursäktar språket men jag var ARG!"

Julia satt och tröstade mig väldigt länge men jag slutade inte gråta, jag älskade Harry men tydligen gjorde inte han desamma om mig. Han hade ljugit hela tiden. Varför skulle han älska mig? Julia satt och sa saker som, att han inte var värd mina tårar, och att han bara är skit. Just nu kan jag inte annat än hålla med, han var bara skit just då.

Jag kommer fan inte prata med honom igen!

 

"Jag kommer strax!" sa Julia snabbt och sprang ut genom dörren.

Jag ställde mig upp och satte mig i fönstret, att han inte slutade!

 

Plötsligt ser jag en blond tjej som jag mer än väl känner igen kommer med raska steg mot Harry och den där saken som ska kalla sig tjej.

"WHAT THE HELL HARRY?! WHAT ARE YOU DOING!" Skriker hon och rycker loss honom från tjejens läppar och armar som ligger i hans hår.

Tjejen bara går sin väg och Julia står nu kvar med Harry. Zayn ser att Julia står med Harry och hon ser arg ut, han kommer springandes ochbBörjar prata med Julia. Det slutar med att Julia slår till Harry över kinden och sen går hon snabbt där ifrån.

 

Jag kollade mig omkring för att se var killarna var.

Jag fick syn på Harry och Julia. Harry och Julia?!

Jag småsprang fram till dem och såg hur arg Julia såg ut.

"What have happend here?" frågade jag och ställde mig i mellan Harry och Julia.

"HE..." sa hon och pekade på Harry "Did just kiss a girl, and it was NOT Elsa and she started to cry. She saw it!" svamlade Julia och började på sista meningen titta på Harry.

"What?! I didn't mean to do that, it just happend!" sa Harry och tittade upp mot fönstret och jag följde hans blick som hamnade på en tjej som sitter i ett av fönsterna till Elsa och Julia rum.

"No, please say she didn't, she will hate me!" sa Harry lidande.

"She allready do! And you know what? I also." skrek Julia. Sedan gick hon förbi mig och slog till Harry över kinden. Han vaklade till och var nära på att ramla. Inte trodde jag Julia var stark... Fast Harry kanske bara var väldigt full. Sedan vände Julia om och sprang ut ur huset.

"That did you just GREAT!" sa jag irriterat till Harry innan jag lämnade honom ensam på samma ställe som jag sätt honom och Julia redan från början.

Att han lyckas!

 

"That did you just GREAT!" fräste Zayn till mig och vände om och gick där ifrån. Jag tittade upp mot fönstret och såg hur Julia kommit upp där. Jag kunde se här ifrån hur arg hon var. Elsa. Det högg i hjärtat när jag såg henne. Hon vaklade, som om hon var lika full som jag. Men det var hon inte. Jag kunde se här ifrån att hon grät. På grund av mig.

Men jag kunde inget göra idag, klockan var nästan ett. De andra killarna avslutade festen. Det flesta verkade vara ganska besvikna. Jag tror ändå att de andra killarna var mest besvika, på mig. Att jag kunde. Jag var besviken på mig själv, varför hade jag druckigt, det brukade gå såhär. En blir sårad.
"That was really stupid of you. I don't know if you can get her back now." sa Liam som ljudlöst kommit upp vid min sida. Han la handen på min axel. Det var först då jag insåg att jag grät.

 

Jag öppnade ögonen, och det kändes som att det skulle bli en toppen dag idag, innan jag kom på vad som hänt i natt. Jag hade inga tårar kvar, och Harry var inte värd mina tårar, jag fattade inte att han gjorde det!? Så allt vi hade under nu hela sommaren i princip var bara en stor fet lögn, han kan inte ha gillat mig, vad tänkte jag med egentligen? Att världsstjärnan Harry Styles skulle bi kär i mig och vilja leva med mig resten av livet?

 

Jag och Julia satt och åt under tystnad vid mat bordet.

"Jaha, så vad ska vi göra idag då?" frågade jag Julia som såg ganska slut ut, hon hade antagligen inte kunnat sova någonting i natt.

"Jag ve inte kanske vara med kill..." sa hon och avslutade tvärt.

"Förlåt, jag tänkte int..."

"Det är okej!" avböt jag henne men kännde hur klumpen i halsen bara blev större och större och ögonen blev tår fyllda så att jag knappt kunde se någonting, jag brast ut i gråt och Julia kramade om mig  medans jag antagligen gjorde hannes tröja plaskvåt.

Snabba steg i trappen hördes och innan jag visste ordet av så stod mamma där och fattade inte varför jag grät.

"Ehh... Harry..." sa Julia och verkade inte veta hur hon skulle förklara för min mamma utan att jag skulle börja gråta ännu mer.

"Han kysste någon tjej på festen i går!" sa Julia medand jag grät.

"Jag fan hatar honom!" skrek jag och spang upp för trappen och slängde mig på min obäddade säng.

 

"Vad fan Elsa, ta dig samman!" fräste jag tyst till mig själv.

 

Det knakade på dörren in till mitt och Julias rum och ett huvud stack fram.

"Du Harry var nyss här och han ville prata med dig men jag sa att du inte hade tid att prata med honom och då sa han att du ska möta honom uppe på parkeringen" sa Julia. Jag log år hur hon förklarade hur allr låg till.

"Mhm, så när?"

"om typ fem minuter" svarade Julia och jag fick panik och sprang in på toan för att täcka över minna rosiga kinder och kolla så att jag inte ser hämsk ut, jag ville inte att han skulle se mig, och tro att jag var ledsen, "Poker face, check"

 

Jag ryckte bort en vit ros från en av våra rosen buskar och började gå upp mot parkeringen.

Och jo, där stod hjärtekrossaren själv med röda ögon och såg allmänt förstörd ut.

"Elsa I..." började Harry men jag avbröt honom.

"NO! Don't try to explain anything! I don't want to hear it! I tought we had something but I had so wrong! And as you probably have understod, we are never getting back together!" sa jag utan någon överhuvudtaget känsla i rösten.

Jag slängde rosen på marken och sa.

"A white rose means 'the heart that never will understand true love.' " 

Sen gick jag där ifrån utan att säga någonting mer. Men jag tror han förstod.