Tidigare i Heartbreaker:

 

 

---

Julias perspektiv

 

Jag låg på sängen och det kändes som jag var mer sårbar än någonsin.

"Jag vill inte vara sårbar" tänkte jag.

 

Någon timme senare kom Elsa in och hon satte sig på sin säng. Hon var blöt men såg glad ut.

"Killarna undrade om vi inte kunde gå över till dem och kolla på film ikväll?" sa hon.

"Nej." muttrade jag.

"SNÄLLAAAA?" sa hon bedjande.

"Du kan gå utan mig."

"Kan du inte ge dem en chans?" sa hon bedjande.

"Okej då." muttrade jag surt innan jag reste på mig.

"YES" hörde jag henne säga för sig själv bakom mig.

 

Jag gick fram till garderoben och tog fram mina mjukisshorts från hollister och bytte om.

Elsa förljde mitt exempel och satte på sig sina mjukisshorts.

 

Vid maten satt Elsas pappa och pratade på, glatt. Jag fick höra att han bjudit över killarna på BBQ dagen efter och det fick mig att vilja resa på mig och rusa där ifrån. Men han visste inte om vad som hänt mig på grund av dem och därför valde jag att sitta kvar där jag satt.

Jag såg att mamma tittade lite oroligt på mig när Elsa sa att vi skulle gå över till dem och titta på film nu under kvällen.

 

 

När vi ringde på killarnas dörr hörde vi hur alla ljuden i huset stannade upp. Sedan brakade det loss igen.

När dörren öppnades låg Louis på mage lite längre in i hallen och Harry stod och log vid dörren.

Elsa stod lite framför mig och jag kände hur jag inte ville vara här.

Jag gjorde mitt bästa för att verka ointresserad när Harry berättade för oss om hur han fällt Louis för att komma fram till dörren först.

Vi gick in och jag blev lite förvånad över hur stort det var. Jag kände hur den ilskna känslan började försvinna.

Det ville jag inte, då kanske den sårbara delen av mig kom fram.

Jag stannade upp en sekund och stängde ögonen. Jag tänkte på hur mycket smärta jag hade behövt känna på grund av detta band. Det iskna känslan kom tillbaka och det kändes värre än tidigare.

 

Jag gick med bestämda steg efter Elsa och Harry för att komma in i ett stort vardagsrum med en stor platt-tv.

Jag dunsade ner i en av fotöljerna och stirrade framför mig. Tänkte på de som hänt.

 

Tårarna var nära när jag hastigt ställde mig upp, jag ville inte gråta inför alla killarna.

Jag gick snabbt ut genom dörren till vardagsrummet och tittade efter en toalett. Istället krockade jag med Niall.

 

"Look where you go" fräste jag medans tårarna hotade att börja rinna.

Niall tog demostrativt ett steg bak och jag tittade ner i marken när jag rusade vidare.

Jag hittade dörren och gick in, låste efter mig. Sedan satte jag mig på toalocket och la ansiktet i händerna.

När jag lugnat mer mig och torkat den ensamma tår som trillat ner för min kind reste jag på mig och gick ut mot vardagsrummet igen. Jag kände mig inte arg längre.

Jag tittade ner i marken när jag gick in till vardagsrummet.

 

Jag slog mig ner i fotöljen igen utan att möta någons blick. Liam plockade fram filmen "The Orphanage" med då jag redan sett den brydde jag mig inte så mycket.

Jag tittade ut genom fönstret som fanns i vardagsrummet. Det hade börjat mörkna och jag såg inte så mycket mer än min egen spegelbild i glaset. Jag studerade mina ögon. När jag sett mig i spegeln hemma tidigare hade jag sett ilska i mina ögon. Nu var det någon annat. Smärta? Sårbarhet? Ensamhet?

 

Filmen började och Zayn släckte i taket. Det fick mig en chans att titta runt i rummet utan att de andra skulle se det. Jag studerade deras ansikten. Hur Elsa redan satt och höll på att somna. Hon somnade överallt.

Hon hade huvudet lutat mot Harrys överarm och det såg inte ut som om han misstyckte.

Jag kunde inte låta bli att le lite för mig själv, det var gulligt. Jag vände blicken mot fönstret igen för att ingen skulle se.

 

När jag vände tillbaka blicken såg jag hur Niall studerade mig.

Hans blå ögon mötte mina och jag kännde hur den sista lilla delen ilska jag hade haft kvar rann ur mig.

Det var som att jag smälte lite inombords. Jag vände snabbt blicken mot filmen, som egentligen inte intresserade mig ett dugg.

 

När det ringde på dörren stannade alla upp med vad de gjorde. Sedan rusade både Harry och Lou mot dörren. Harry lyckades knuffa till Lou så han ramlade raklång på mage innan han hann fram till dörren och Niall började skratta åt honom.

Jag himlade med ögonen, men jag kunde säga att jag var nyfiken på om Elsa skulle komma själv eller om hon lyckats övertala Julia.

Zayn och jag hade slagit vad, jag hade gissat att Elsa lyckats övertala henne, Julia verkade som en person som ville göra sina vänner glada, jag gissade att hon skulle komma med för Elsas skull.

Zayn hade snarare sagt "Inte en chans att hon kommer, hon hatar oss."

Jag kikade ut från köket och såg Elsa i dörren. Men så såg jag hur någon stod bakom och såg obekväm ut. Haha. Jag hade vunnit.

Lou reste på sig och såg lite sur ut.

Tjejerna, Hazza och Lou gick förbi köket utan att lägga märke till mig och jag gick bort till micron och tog ut de färdigpoppade popcornen.

Sedan gick jag efter de andra mot vardagsrummet.

Då, helt plötsligt, utan förvarning, stannade Julia. Ingen annan verkade märka något och jag stannade också.

Jag såg bara hennes rygg men jag kunde se på hennes hållning att hon var arg.

 

Sedan gick hon vidare mot vardagsrummet och hon dunsade surt ner i en fotölj nära fönstret.

Men hon satt inte kvar där länge utan reste sig snabbt upp igen och sprang ut ur vardagsrummet. Elsa och Harry hade inte märkt någon, de var inne för inne i ett samtal. Lou och jag utbytte en blick och han ryckte lite på axlarna som för att säga att han inte hade en aning.

 

Zayn kom strax in genom dörren och efter någon minut Niall också.

"Do anyone know where Juliet is?" undrade Lou när alla satt sig ner.

Niall skruvade på sig. "She run into me befor I come in here. She seemd to be sad about something."

Jag vände blicken mot Elsa. Hon kanske visste. Hon tog ett djupt andetag. Jo, hon visste.

 

Det tog inte lång tid innan Julia kom tillbaka och hon tittade ner i marken som om hon var rädd för att möta våra blickar.

Hon satte sig ner i fotöljen och vände blicken mot fönstret. Jag gick bort till Tv:n och satte på filmen barnhemmet som vi hyrt på eftermiddagen.

Julia reagerade inte och vände inte bort blicken från fönstret.

Zayn släckte i taket och jag såg hur Elsa lutade sitt huvud mot Harrys överarm.

Sedan såg jag Niall. Han tittade på Julia. Det var något med den blicken. Jag kunde inte sätta fingret på det.

Sedan bestämmde jag mig för att låta det vara, jag kunde prata med Niall senare.

Jag vände blicken mot filmen konsentrerade mig på den istället.

---