Jag stirrade på den lilla lappen med de små orden. Sluta aldrig drömma.

Det skulle jag inte göra heller.

 

"JULIAAAAA" hörde jag min älskade bästa vän Elsa skrika.

Jag la snabbt undan lappen i min skrivbordslåda och sprang med lätta steg ner för trappan.

Jag gav henne en snabb kram innan hon sparkade av sig skorna.

 

"Tänk att vi åker till Italien imorrn" tjuter hon och hoppar upp och ner av förväntan.

Jag skrattar bara åt henne. Men det var sant, vi skulle åka imorgon och vara i vårat nya sommarhus i nästan 2 månader. Våra familjer hade känt varandra sedan Elsa och jag började på dagis och nu var vi 14 båda två. Och för en månad sedan bestämde de att vi skulle köpa ett sommarhus i Italien. Vi var inte imot iden kan jag säga.

 

Jag och Elsa gick upp på mitt rum så jag kunde packa klart mina saker.

Hon slängde sig på min säng och jag gick fram till garderoben.

"Ska jag ha med denna?" Jag höll upp en gosedjursbjörn.

"Driver du med mig?" sa hon och såg skeptisk ut. "Du vet att One Direction kommer till Italien medans vi är där va?" fortsatte hom sedan och såg överlycklig ut. Jag suckade.

"Ja, tyvärr." Jag är ingen Directioner som Elsa, inte äns ett fan. Det bandet förstörde snarare mitt liv.

Elsa blängde på mig och jag räckte ut tungan mot henne.

Vi brast båda två ut i gapskratt.

 

Elsa gick iväg till köket för att fixa lite saft och då öppnade jag skrivbordslådan och tog fram lappen som låg där.

Jag stirrade på de små orden och när jag hörde Elsas steg i trappan la jag snabbt ner lappen i väskan och drog igen dragkedjan.

Jag ville inte att hon skulle se den och fråga. Jag visste nämligen inte själv. Jag visste inte vem som skrivit det men jag hade hittat den när Elsa tvingat med mig på One Directions signering. Jag hade  försökt vägra men hon hade övertalat mig. Vad gör man inte för sin bästis?

Jag hade dock inte gått fram till dem utan stått på sidan. Jag kunde föreställa mig hur sur jag måste sett ut. 

 

Elsa kom tillbaka med två saftglas och väckte mig ur mina tankar. Jag svepte saften i fem stora klunkar och torkade mig om munnen med baksidan av handen som jag sedan drog mot jeansshortsen.

 

Jag vaknade av den gälla tonen från min mobil och det tog en sekund innan jag förstod att det ringde. Jag orkade inte titta på nummerpresentatören utan svarade direkt.

"Hallå" sa jag  trött och slöt ögonen igen.

"Hej!" hörde jag Julias välbekanta stämma. "Du måste upp nu, planet går om 3 och en halv timme! VI SKA TILL ITALIEEEEN!" Hon lät förvånande pigg.

"Va? Vad är klockan?" Jag försökte låta lika pigg som Julia men det gick inte.

"1" sa hon.

"Meeh, jag gick och la mig för en timme sen..." 

"VA? Öööh, smart då! Jag gick och la mig vid halv 9 igår." sa hon och jag kunde höra att hon log.

 

Pappa öppnade dörren till mitt rum och sa till mig att det var daxs att gå upp.

"Vi ses på flygplatsen, puss" sa jag.

"Puss" svarade hon och vi la på.

 

Jag hade ett förskräckligt morgonhumör och så fort vi satte oss i taxin mot Arlanda satte jag på musik.

One Thing började och jag log nöjt.

 

Elsa hade redan på musik och hon såg både trött och sur ut. Jag fnissade åt henne.

Så fort vi kommit fram till våra platser knäppte hon sitt säkerhetsbälte och lutade sig mot fönstret och somnade. Jag hörde hur låten i hennes hörlurar byttes och What Makes You Beautiful började.

Jag himlade med ögonen.

Sedan drog jag ut en av hörlurarna.

"Kan du sänka? Jag hör What Makes You Beautiful and you know that I hate it." sa jag lite irriterat.

Hon ryckte på axlarna och sänkte.

 

Strax där efter hörde jag brittiska röster.

"Did you hear that? She said she hates What Makes You Beautiful" sa en av dem.

Jag himlade med ögonen och kunde inte låta bli att skratta till.

När jag vände upp blicken såg jag två killar titta bak på mig från sätet framför.

Harry och Liam. Kunde man ha mer otur? Jag var tvungen att sitta bakom dem i tre timmar med en directioner. Hon skulle flippa ut om hon visste. Hoppas, hoppas, hon sov hela resan.

Jag blängde surt på dem och de vände bort blicken. Jag hörde hur de viskade något till de andra men jag kunde inte bry mig mindre.

 

Jag pluggade in hörlurarna i mobilen och startade musiken. Jag log nöjt och lutade mig tillbaka.

Jag kännde mig iaktagen och öppnade ögonen igen. 10 par ögon tittade på mig.

"Serious?" sa jag irriterat. "What are you staring at?" fortsatte jag spydigt och tog ur hörlurarna.

"You, hottie" sa Harry (ja, jag vet vad de heter, Elsa.... Såklart...) och blinkade mot mig.

"That didn't work, I still don't like you!" svarade jag spydigt och Niall skrattade åt Harry.

"And who are you and your cute friend?" sa Harry i ett nytt försök att flirta.

"That doesn't matter, you will forget it tomorrow." sa jag nonchalant.

Louis skulle precis peta till Elsa när jag slog bort hans hand.

"If you wake her up, you're so dead." sa jag innan jag satte i hörlurarna igen och ignorerade de fem killar som fortfarande stirrade på mig.

 

4 timmars sömn räcker inte för Elsa. Hon var ett riktigt monster.

"JAG... KAN.... INTE... BARA... SOVA.... I... 4... TIMMAR! JAG BEHÖVER MIN SKÖNHETSSÖÖ... Oh, herregud vad mycket folk!"

Jag tittade mig omkring och konstaterade att hon hade rätt. Hela flygplatsen var full av fans. One Directionfans. Jag antog att Elsa var för trött för att inse att det var One Direction och jag valde att inte tala om det för henne.

 

Vi hämtade ut våra väskor och sedan gick vi och hämtade våra hyrbilar.

 

När jag satt mig tillrätta i bilen slöt jag mina ögon. Bilen var precis lagom varm och jag kände mig trygg när bilen körde fram över vägarna. Det tog inte lång tid innan jag somnade.