Att vara i Sidney med de fem killarna som du älskar, tror jag många tycker skulle vara helt fantastiskt. Men nej allt e ju för fan bara shit! Om en av de killarna blir ihop med dig och sen helt plötsligt står och hånglar med en annan tjej, okej de kanske inte hånglades men endå det  känns inte riktigt kul!

 

Det hade nu gått en lång evighets shit dag sen allt hände. Jag hade sprungit ner för trapporna på mindre en 20 sekunder och ut till gatan utanför det stora hotellet som måste varit gjort i guld eller nåt. Jag hade gått ner till en liten park innan jag blev stoppad av en stor varm hand tog ett fast gräpp om min taniga, barärmade arm.

 

Personen drog i mig i sin famn och började stryka med handen över min smått ruffsiga kaluffs.

Jag kände personens andetag i min nacke. 

Jag tittade upp och får se ett par smaragd gröna, tårfyllda ögon, jo. Harrys.

 

Jag började vrida och vända på mig för att komma loss, man han vägrade släppa taget.

 

Jag lyckades slita mig ur hans grepp och började med raska steg gå mot hotellet.

 

När jag kom innanför dörren till hotellrummet satt killarna i den stora grå-vita soffan och tittade på rally.

 

Killarna slet blicken från TV:n och tittade på mig med "Medlidsamma" blickar.

Jag klistarade på ett litet fejk-leende på läpparna och fortsatte sedan till Louis och Zayns rum.

Jag ville inte se Harry även om han var ddet mest fantastiska och finaste personen som gud skapat till detta universum.

 

En svag knackning på dörren hördes innan knoppen på dörren vreds om och där stod Niall och Zayn.

"We thinking of eating some burgers at Mc Donald's do you wanna come?"

"Ofcourse i want, is it only you to or is it with the rest?" sa jag och betonade "rest" lite extra.

"No the "rest" staying here"

"Okay i'll come in  two minutes"

 

"Ah why must handburgers smell so good?" frågade jag.

Jag tittade på det flottiga och väldigt kallorifyllda undervärket innan jag tog en stor tugga av den.

Mitt under ätandet avbröt Niall mig.

"You really have to talk to Harry..."

"Yes i know" mumlade jag fram.

"...You should give him a chance to explain him self" fortsatte Niall sendan.

Han hade en poäng i det hela, jag beslöt mig för att låta honom förklara sig, men han får göra det imorgon, jag tänker inte förlåta honom "Om jag ens tänker förlåta honom" idag, om jag betyder så lite för honom så kan han nog vänta!

________________________________________________